Vikten av att värna den biologiska mångfalden även under jord ligger bakom EU:s satsning på markhälsa. Men trots höga ambitioner går arbetet trögt. Det ursprungliga förslaget om en lag för markens hälsa blev i stället en lag om övervakning – och utan de indikatorer som forskare hade föreslagit.

Hur står det egentligen till med artrikedomen i marken? Svaret är att vi inte vet, konstaterar Maria Viketoft, forskare i markekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.

I ett forskningsprojekt inom EU-programmet EJP Soil arbetar hon och forskare från ytterligare nio EU-länder för att ta fram indikatorer som skulle kunna användas inom miljöövervakning av den biologiska mångfalden i marken. Hon ser många anledningar till att regelbundet följa utvecklingen för markens organismer.

– När vi inte vet vad vi har för markorganismer så vet vi heller inte hur marken påverkas av det vi gör. Klimatförändringarna är ytterligare en aspekt. Hittills har vi till exempel varit ganska förskonade vad gäller markbundna sjukdomar men blir det varmare kommer vi antagligen se fler skador. Till exempel kan nematoder som gynnas av mildare vintrar orsaka stora skador i jordbruket, säger hon och fortsätter:

– Ett rikt markliv är en förutsättning för att våra grödor ska må bra. Vi behöver också minska jordbrukets miljöpåverkan genom att tillsätta mindre kemikalier och konstgödsel, då är det oerhört viktigt att det finns organismer i marken som kan utföra sina viktiga funktioner.

Utvecklingen går åt fel håll

Allt liv på jorden är beroende av friska jordar, konstaterar även EU, i den strategi för friska jordar som ingår i den gröna given, Green Deal: A Soil Deal for Europe. Men i den framgår också att mer än 60 procent av Europas jordar är utarmade.

Maria Viketoft
Maria Viketoft, forskare i markekologi vid SLU.

Forskningen visar att utvecklingen går åt fel håll, på grund av föroreningar, extremväder och hur vi använder marken i dag. Förlusten av ekosystemtjänster som kolinlagring och vattenreglering beräknas kosta EU-länderna 50 miljarder euro per år.

När jordstrategin beslutades 2021 planerade EU ursprungligen för en ny jordlag, Soil health law, som skulle ge marken samma juridiska tyngd som luft och vatten har inom EU.

Men jordlagen blev i stället en lag om miljöövervakning av jordens organismer – och övervakningen har gått från ett antal olika indikatorer till att bara gälla en funktion, markens mikrobiella andning. Förslaget väntas klubbas i juni 2024.

– Jag hade förstås hoppats att den skulle vara lite vassare än vad den blev. När markandning mäts handlar det om att förstå hur mycket koldioxid som markorganismerna producerar och det visar bara hur aktiva organismerna är. Det är ett trubbigt mått, som inte säger någonting om mångfalden i marken, säger Maria Viketoft.

Stora kostnader ett problem

I några EU-länder, bland annat Frankrike och Nederländerna, har man kommit längre i utvecklingen av en miljöövervakning av jordens markorganismer. I Sverige finns i princip ingen sådan miljöövervakning. Vi har fysiska och kemiska parametrar i övervakningen av jordbruksmark, men inga biologiska. För tio år sedan tog Maria Viketoft och hennes kollegor fram ett förslag för Jordbruksverket på hur miljöövervakningen av jordens markorganismer i jordbruksmark skulle kunna se ut.

– Det hände ingenting efter den rapporten, jag tror problemet är kostnaderna. Provtagning och artbestämning kostar mycket, framför allt för större organismer som daggmask, som fortfarande måste artbestämmas manuellt. Men vad gäller de minsta organismerna har mycket hänt med den tekniska utvecklingen.

Ett av målen i EU-strategin för hälsosamma jordar är att etablera 100 så kallade Living Labs runt om i Europa, som ska rymma både provtagning, innovation och tester i verklig miljö.

– Även om mycket kunskap saknas så pågår arbetet för fullt. Och om vi nu får till ett första steg mot en miljöövervakning av markens organismer så kan den spetsas till med tiden. Det visar åtminstone hur betydelsefull markmiljön är för oss, säger Maria Viketoft.