Torvbrytningen kan få nya spelregler

Torvbrytning orsakar stora utsläpp av växthusgaser. Många tycker att den borde förbjudas medan andra ser den som viktig eftersom torven används vid odling. En ny utredning kan rita om villkoren för branschen och ge nytt bränsle åt debatten om torvbrytningens framtid.

Torv binder vatten bra och ger stabila odlingsförhållanden, inte minst i växthus. Men klimatkostnaden är hög.

– Torven som bryts nu har samlat koldioxid och kylt klimatet sedan förra istiden. När den tas upp släpps växthusgaserna ut igen och bidrar till uppvärmningen, säger Åsa Kasimir, docent i naturgeografi vid Göteborgs universitet, som forskar om torvmarker.

Frågan om torvbrytningens framtid är laddad och väcker debatt. Miljömålsberedningen föreslog 2025 ett stopp för nya tillstånd för torvbrytning från 1 januari 2026. Förslaget mötte starka reaktioner.

Branschorganisationen Svensk Torv skrev i sitt remissvar att torven är viktig för den inhemska matproduktionen och för Sveriges beredskap.

Lantbrukarnas riksförbund, LRF, skrev att tillgången till torv är viktig för plantskolorna.

Andra remissinstanser, till exempel Stockholms universitet och Naturskyddsföreningen, kritiserade i stället Miljömålsberedningen för att inte gå tillräckligt långt. Enligt dem räcker det inte att enbart stoppa nya torvtäkter, de menar att det också krävs ytterligare begränsningar av de befintliga.

Inget stopp för nya torvtäkter

Regeringen har hittills inte följt Miljömålsberedningens förslag om att stoppa nya torvtäkter. I stället tillsattes en utredning som ska föreslå åtgärder som kan minska klimateffekterna av odlingstorv, till exempel genom beskattning eller reglering av hur torv får användas, eller genom skärpta miljökrav för torvbrytning.

Forskaren Sabine Jordan är tveksam till den typen av åtgärder. Hon forskar vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och sitter även i styrelsen som suppleant för Svensk Torv, som är en samarbetsorganisation för torvproducenter.

Hon menar att det bästa sättet att minska klimatpåverkan från torvbrytningen är att förbättra efterbehandlingen av brutna torvmarker.

För att torven ska kunna brytas torrläggs marken, och då läcker den växthusgaser. Därför ska marken alltid blötläggas igen när torvbrytningen har avslutats, men enligt Sabine Jordan dröjer det ofta innan det görs.

– Det går att återväta samtidigt som man bryter torv men i många fall väntar man i stället tills man är helt färdig på ett område innan efterbehandlingen påbörjas, säger hon.

Hon menar att en snabbare och mer systematisk återvätning skulle minska utsläppen av växthusgaser. Hon skulle också vilja se fler satsningar på utveckling av alternativ till torv för odling. Som det ser ut i dagsläget är torven avgörande för att växthusodlingen ska fungera, menar hon, och hon beskriver växthusen som viktiga för att mätta jordens stadigt ökande befolkning. 

I sin forskning har hon bland annat undersökt vitmossa som en möjlig ersättare. Hon ser att torvföretagen skulle kunna odla vitmossa på gamla torvtäkter. Den nya växtligheten kan då, menar hon, både bidra till goda förutsättningar för återbildningen av torv, och skördas löpande för att säljas som odlingssubstrat.

– Det är vanligare i länder som Tyskland och Nederländerna jämfört med här. Jag skulle säga att de ligger 20–30 år före Sverige när det gäller att utveckla alternativ till torv, säger hon.

Vill se ett totalstopp

Åsa Kasimir skulle helst vilja se ett totalstopp för torvbrytning, och tycker att den pågående utredningen är otillräcklig.

Hon håller med om att efterbehandling av torvtäkter måste göras, men framhåller att det verkliga problemet är att torv fortsätter att grävas upp och används i stället för jord. Därmed bryts torven ner och orsakar koldioxidutsläpp.

–Så länge vi fortsätter bryta ny torv fortsätter vi att frigöra mer koldioxid, så för att stoppa utsläppen måste vi stoppa själva brytningen. Det är enda sättet.

Hon bedömer inte att odlingstorven behövs för att säkra den inhemska livsmedelsproduktionen, och hänvisar till att brytningen av odlingstorv har ökat stadigt under de senaste decennierna. Det bryts fyra gånger mer odlingstorv nu jämfört med för 40 år sedan. Förr klarade vi att odla mat utan att använda lika mycket torv, konstaterar hon, och tillägger att den mesta maten odlas på vanlig åkerjord.

Risk för ökad import

Sabine Jordan tror att ett snabbt stopp av torvbrytningen här i Sverige kan leda till ökad import av torv från andra länder.

– Då minskar inte torvbrytningen globalt, utan bara här hos oss. Risken är att den i stället ökar någon annanstans eftersom efterfrågan finns kvar, och det ger ingen klimateffekt, säger hon.

Åsa Kasimir framhåller i stället att det redan pågår en utfasning av torvbrytning i flera länder, och menar att det finns fullgoda alternativ för trädgårdsbranschen.

Vissa länder har redan infört regler som begränsar försäljningen av torv för odling. Tyskland har till exempel beslutat att helt fasa ut användningen av torv i hobbyjord till slutet av år 2026 och i Storbritannien förbjöds försäljning av torvbaserad planteringsjord till hobbyodlare år 2024. I båda länderna pågår även en utfasning av odlingstorv inom yrkesodlingen.

Den svenska utredningen av odlingstorven presenteras 12 mars.