Naturvetenskaplig forskning räcker inte för att förstå hur vi skapar ett hållbart samhälle. Det menar David Thurfjell, professor i religionshistoria vid Södertörns högskola, som forskar om relationen mellan natur och andlighet.

– Hur får man folks kärlek till naturen att göra så att de inte förstör den? Det är en humanvetenskaplig fråga där sociologer och socialantropologer måste komma in, säger han.

Grunden till den nya forskningen är tidigare intervjuer som David Thurfjell gjort med sekulariserade svenskar om vad religion betyder för dem. De flesta svarade att de var kritiska till organiserad religion men att de hade något annat slags andlighet, inre liv eller känsla av existentiellt djup i sitt liv.

– I nästan alla intervjuer kom en koppling till naturen fram, att man känner något i fjällen, i skogen eller vid stranden. I den mån svenskar har en plats kopplad till deras ”existentiella djupdimensioner” så är den platsen naturen, säger David Thurfjell.

Naturen för människans skull

Intervjuerna ledde vidare till nya frågeställningar bland annat om naturen tagit över kyrkans roll som platsen för existentiellt djup, samt om vilka samband som finns mellan kärlek till naturen, naturandlighet och engagemang för miljön.


David Thurfjell, professor i religionshistoria. Foto: Anna-Karin Brus

Genom att studera både kristna och folkliga texter och sånger har han sett en tydlig människocentrering i den svenska synen på naturen, en så kallad antropocentrism där naturen anses finnas till för människans skull.

– Under 1600- och 1700-talen vet vi inte vad vanligt folk tänkte, men vi har tillgång till det som folk läste och sjöng, vilket är en ganska bra indikator på vad de tänkte.

I den mån naturen omnämns i positiva ordalag i de kristna texterna från 1600- och 1700-talen existerar den enbart som en pedagogisk påminnelse om hur bra människan kommer att få det när hon kommer till himlen. Ett exempel är raderna i ”Den blomstertid nu kommer” om att ängar, säd och träd ”skola oss påminna Guds godhets rikedom”.

I folksagorna och –visorna från samma tid ses naturen som livsfarlig, vild och okuvad, både på ett faktiskt plan och som en symbol för ociviliserade drifter.

Naturen romantiseras

När modernismen kommer med upplysningen och industrialismen förändras synen på naturen, men perspektivet är fortsatt människocentrerat.

– Naturen avförtrollas både från tomtar och troll och som Guds pedagogiska redskap. Nu är den bara till för kapitalet och en besinningslös rovdrift på naturen växer fram, säger David Thurfjell.

Samtidigt romantiseras naturen bland de människor som kapat sina vardagliga band till den när de flyttat till städerna. I den moderna staden finns inte plats för andlighet, irrationalitet eller känslor. Därför projiceras de i stället på naturen, enligt David Thurfjell. Naturens roll blir att spegla människans inre liv. Ett exempel är Emily Brontës bok ”Svindlande höjder” där stormande vindar blir en metafor för stormande känslor.

Ett skifte på väg

Svenskarnas relation till naturen präglas än i dag av dessa två människocentrerade perspektiv, menar David Thurfjell. Människor fortsätter att utnyttja naturen för egen vinning. Samtidigt har många inte så stor kunskap om naturen, utan ser den mer som en fond för sina känslor.

– Till exempel säger personer med panikångest att de mår bäst i landskap som är väldigt dramatiska med klippor, vulkaner eller stormande hav. Då blir det en balans, när landskapet motsvarar de inre känslorna, säger David Thurfjell.

Man kan ana en rörelse för en anti-antropocentrisk ordning och en mer ekocentrisk natursyn.

I de intervjuer han gjort till de aktuella forskningsprojekten har han dock märkt att ett skifte är på väg, vilket han ser som hoppfullt.

– Folk berättar hur de i naturupplevelser drabbas av en känsla av att hänga samman med allt biologiskt liv. Här börjar andra arter att ses som värdefulla och skyddsvärda för sin egen skull, och man kan ana en rörelse för en anti-antropocentrisk ordning och en mer ekocentrisk natursyn.

Ekologisk filosofi och skogsbad

Det forskarna därför bland annat vill ta reda på är vad som triggar en sådan övergång från en människocentrerad världsbild. Just nu pågår en fältstudie av personer som är aktiva inom rörelser som aktivt driver på denna vändning, som ekologisk filosofi och så kallat skogsbad eller shinrin yoku.

– Min förhoppning är att vi ska kunna säga något som miljörörelserna kan lära av. Att identifiera att det behövs ett skifte från den antropocentriska livshållningen, och vilka sätt som finns för att få en mindre människocentrerad kultur.

Om projekten

Forskningen är uppdelad i två olika tvärvetenskapliga projekt, med antropologer, sociologer och religionshistoriker, från Sverige, Danmark, Norge och Estland.

Det ena projektet The relocation of transcendence (ungefär Förflyttningen av känslan av att vara en del av något större) har fokus på om naturen har tagit över kyrkans roll som platsen för upplevelser av existentiellt djup.

Det andra projektet Enchanted ecologies , Förtrollade ekologier, handlar om vilka samband som finns mellan kärlek till naturen, naturandlighet och engagemang för miljön.

Boken Granskogsfolk – Hur naturen blev svenskarnas religion av David Thurfjell kommer ut på Norstedts förlag nästa höst.


Abigail Sykes text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Eirik Romstad skriver:

    Nettopp fordi mennesket bidrar så mye til å ødelegge natur, trenger vi å forstå hvordan folk oppfatter natur og livsmiljø. Naturvitenskapene har en sentral plass i å forstå mekanismene i naturen, mens samfunnsfaga og spesielt økonomi, er viktig for å forstå drivkreftene bak naturødeleggelsene. Gjennom å forså disse drivkreftene kan vi også utforme politikk og virkemidler (styrmedel) som får folk til å ta meir hensyn. Spesielt samfunnsøkonomi (nationalekonomi) har en sentral plass her.