Riksdagen har föreslagit en halvering av antalet vargar i Sverige, vilket är oförenligt med kraven från EU, menar svenska vargforskare.
− EU-domstolens stämning lär komma som ett brev på posten, säger Olof Liberg, forskare inom projektet Skandulv.

I våras tillkännagav riksdagen, efter ett beslut i miljö- och jordbruksutskottet, att antalet vargar i Sverige bör sänkas till 170–270 individer. Helst bör nivån, enligt utskottet, ligga i den nedre delen av spannet, kring 170 individer. I dagsläget finns det cirka 460 vargar i Sverige och enligt Naturvårdsverket behövs minst 300 vargar för att arten ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus. Det baseras bland annat på en rapport från det svensk-norska projektet Skandulv.

Den svenska projektledaren för Skandulv Håkan Sand tror inte att en sänkning till 170 vargar går att genomföra inom ramen för EU:s art- och habitatdirektiv. Om regeringen går vidare med ett sådant beslut tror han att Sverige kommer stämmas i EU-domstolen.  

− Det kan leda till att Sverige tappar en del av det handlingsutrymme som vi har i vargfrågan i dag, säger han.

Frågan utreds på nytt

Efter riksdagsbeslutet i våras gav den avgående regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att utreda om en minskning av antalet vargar till 170–270 individer kan göras inom ramen för EU:s art- och habitatdirektiv, och i så fall under vilka förutsättningar.

Olof Liberg
Olof Liberg, tidigare samordnare för Skandulv.

Frågan landade hos Jens Andersson, tillförordnad chef på Naturvårdsverkets enhet för viltanalys. Han vill i dagsläget inte uttala sig om vad de kan tänkas komma fram till utan inväntar utredningen, som ska vara klar år 2024.

− Vi tar hjälp av olika forskargrupper nu och kommer presentera ett kunskapsbaserat underlag. Vår roll som myndighet är att ta fram bästa möjliga beslutsunderlag för politikerna, och det är det vi jobbar med nu, säger han.

Forskarna vid Skandulv har studerat den skandinaviska vargpopulationens bevarande och förvaltning sedan år 1999. Håkan Sand och den tidigare samordnaren för projektet, Olof Liberg, kan inte se att det har hänt någonting de senaste åren som motiverar en omprövning av beslutet att sätta lägstanivån för antalet vargar i Sverige till 300 individer. Forskarna har svårt att tro att förslaget från miljö- och jordbruksutskottet verkligen kommer att genomföras.

− Det är möjligt att politikerna i utskottet inte riktigt har klart för sig vad deras förslag innebär, säger Olof Liberg.

Extrakt har sökt miljö- och jordbruksutskottets ordförande för en kommentar utan att få svar.

Protester inom forskarsamhället

Inom delar av det svenska forskarsamhället har förslaget om att halvera antalet vargar väckt starka reaktioner. Till exempel har 18 forskare protesterat i ett debattinlägg i den vetenskapliga tidskriften Science.

Håkan Sand
Håkan Sand, projektledare för Skandulv.

Det verkar inte finnas några svenska rovdjursforskare som tycker att en halvering av antalet vargar i Sverige går i linje med EU:s art- och habitatdirektiv. Tvärtom menar vissa att antalet vargar behöver öka. Det finns de som tycker att Skandulv lägger nivån för lågt och forskarna inom projektet har anklagats för att vara köpta av Svenska Jägareförbundet, eftersom de har tagit emot medel från organisationen.

− Det stämmer att vi har gjort uppdrag åt Svenska Jägareförbundet. Ungefär fem procent av vår finansiering kommer från dem men vi har också gjort studier på uppdrag för andra sidan, till exempel för Världsnaturfonden. Vi tummar inte på vårt oberoende, säger Håkan Sand.

Fråga som väcker känslor

Diskussionen om hur många vargar vi ska ha i Sverige väcker starka känslor och åsikterna går isär. Såväl inom Skandulv som på Naturvårdsverket upplever man dessutom att det förekommer rena felaktigheter i debatten.

Vissa politiker och debattörer som vill se en minskning av antalet vargar hänvisar till ett riksdagsbeslut från år 2013, då det beslutades att antalet vargar ska ligga på just 170–270 individer.

− Det verkar som att vissa har fått för sig att vi på Naturvårdsverket bara gick vår egen väg när vi satte lägstanivån till 300 men så var det självklart inte, säger Jens Andersson.

Han förklarar att Naturvårdsverket efter riksdagsbeslutet 2013 fick i uppdrag av regeringen att utreda hur många vargar som krävs för att Sverige ska ha en genetiskt livskraftig vargstam. Regeringsuppdraget resulterade i rapporten där forskarna från Skandulv kom fram till att det krävs 300 individer. I rapporten framgår också att det, för att 300 vargar ska räcka, krävs att minst en varg per generation migrerar till Sverige från Finland.

Forskningsrapport används felaktigt

Skandulv-forskarna ser att det i debatten om hur många vargar vi ska ha i Sverige ibland hänvisas felaktigt till en rapport som Skandulv publicerade år 2012. Enligt den rapporten kan det räcka med bara 100 vargar för att arten ska ha gynnsam bevarandestatus i Sverige.

Men den rapporten utgår från att det finns ett kontinuerligt genetiskt utbyte med vargar utanför Sverige.

− Rapporten visar hur många vargar vi behöver ha om vi skulle ha en optimal migration och genetiskt utbyte med vargarna i Finland och Ryssland, säger Håkan Sand.

I dag är det, enligt Skandulv-forskarna, tvärtom ett begränsat antal vargar som korsar gränsen mellan Sverige och Finland och når hela vägen ner till den befintliga vargpopulationen i Sverige. Det rör sig enligt forskarna om knappt en varg per generation. Att åtgärda det tror de blir svårt. De ser att vargar som rör sig genom norra Sverige ofta hamnar i konflikt med till exempel renskötseln och fäboddriften, och det tillåts oftast skyddsjakt på varg om djuren orsakar stor skada på mänsklig verksamhet.

− Många vargar som rör sig i den här delen av landet skjuts. Det är mycket farligt land för vargar, säger Olof Liberg.

Detta har hänt

5 maj beslutade miljö- och jordbruksutskottet att man vill att miniminivån för vargar i Sverige ska ligga på 170–270 individer, helst i den nedre delen av spannet, kring 170 individer. Förslaget röstades igenom av Kristdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet. Övriga partier invände mot förslaget.

18 maj röstade en majoritet i riksdagen för miljö- och jordbruksutskottets förslag.

Gynnsam bevarandestatus

Det är en komplex uppgift att utvärdera vad som krävs för att en art ska bedömas ha gynnsam bevarandestatus. Enligt EU:s art- och habitatdirektiv är det summan av de faktorer som påverkar arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och storleken av artens populationer.

Källa: Naturvårdsverket


Charlie Olofsson text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Dag Lindgren skriver:

    Det viktigast för den svenska vargen är att genflödet östterifrån ökas till minst en effektiv varg per generation, det kan åstadkommas tekniskt eller med minskad skyddsjakt. Det näst viktigaste är att illegal vargjakt inte betraktas som grovt jaktbrott med möjlighet till fängelse över 2 år. De därmed förknippade möjligheterna till telefonavlyssning har gravt missbrukats och resultaten vanställts, även polisens resurser har missbruktats. Detta bidrar till att vissa personer kommer att finansiera vargmotståndet. Illegal vargjakt minskar inte vargantalet i Sverige eftersom den legala vargjakten kan reduceras i samma grad som den illegala ökar. Det bidrar till vargmotståndet/konfliketerna att det ibland räknas som lika allvarligt att döda en varg som att döda en människa.

  • Björn Abelsson skriver:

    Det är svårt att förstå hur de minimala skador som vargen orsakar kan ge upphov till så hätskt hat. De totala rovdjursskadorna kostar samhället högst några hundra miljoner kronor per år. Det är en bråkdel av de skador som exempelvis älgen orsakar.

    Älgens betesskador kostar skogsbruket minst fem miljarder kronor per år. De utarmar dessutom den biologiska mångfalden genom att rönn, asp, sälg och i södra Sverige ek, betas så hårt att de unga plantorna sällan förmår växa till träd och de minskar skogens tillväxt och bidrar därigenom till ökad global uppvärmning.

    Till detta kommer trafikolyckorna. I genomsnitt dödas fem personer per år i älgolyckor och den ekonomiska kostnaden är ungefär lika stor som betesskadorna. Totalt kostar alltså älgskadorna samhället tio miljarder kronor per år.

    Troligen skulle de totala viltskadorna minska om vi hade fler vargar. Vargskadorna skulle öka, men älgskadorna skulle minska mer än vad vargskadorna skulle öka.

    Att motivera en minskning av vargstammen med att vargen orsakar stora skador är hyckleri, om man inte samtidigt kräver en kraftig minskning även av älgstammen.