Strävar efter jämlik dialog om marken i Sápmi

Marken i Sápmi blir alltmer omstridd när gruvor och vindkraftsparker breder ut sig på bekostnad av rennäringen. I en ny studie undersöker forskare hur dialogerna vid samverkan och förhandling kan bli mer jämlika och mindre konfliktfyllda.

När det uppstår spänningar mellan samebyarnas intressen och statliga eller privata aktörer är ett vanligt tillvägagångssätt att söka lösningar genom samverkansprocesser.

Målet är att gemensamt hitta en väg framåt, men forskning visar att samebyarna ofta har en svag förhandlingsposition (se faktaruta).

– Samebyarna har till exempel inga anställda jurister, till skillnad från de stora industribolagen. Deras arbete och kultur är otillräckligt skyddad i praktiken, säger Britt-Inger Keisu, forskare i sociologi vid Umeå universitet.

Hon förklarar att det kan uppstå ett glapp mellan de politiska målsättningarna, där rennäringen beskrivs som viktig att skydda, och praktiken, där aktörer med starkare muskler än samebyarna driver igenom sina intressen.

I det nya forskningsprojektet ska hon och kollegan Linda Sandberg undersöka hur maktobalansen rent konkret kommer till uttryck i samverkansprocesserna, där det är tänkt att konflikter ska lösas. Forskarna ska granska underlag som beskriver hur samverkansprocesser ska gå till, och även intervjua representanter från bland annat samebyar, gruvindustrin, skogsindustrin och energibolag. De ska också observera själva dialogerna genom att vara med vid förhandlingsbordet som observatörer.  

– Planen är att hitta några pågående processer, där vi kan vara med och se vilka som närvarar och hur man pratar: Vem är det som hörs, och vems intressen prioriteras?

Fler konflikter och svagare skydd

Projektet kommer fokusera på områdena kring Kalix och Torneå älvdalar, där samebyarna har svagare markrättigheter jämfört med fjällsamebyarna längre västerut.

Britt-Inger Keisu förklarar att samebyarna kring Kalix och Torneå älvdalar, som är koncessionssamebyar, har svårare att juridiskt hävda sin rätt att nyttja marken. I förlängningen innebär det minskade möjligheter att säga nej till företag och organisationer som vill exploatera i renbetesland.

Hon kommer själv från en familj som äger renar och är aktiv inom renskötseln, något hon ser som en styrka i projektet.

– Det ger mig en kunskap och förståelse som jag kan använda i arbetet. Jag tycker att det är viktigt att vara transparent med sina utgångspunkter som forskare. Vi bär alla med oss något in i vår forskning och det ska inte ses som ett problem. Vår trovärdighet som forskare bygger på våra vetenskapliga metoder och på hur vi arbetar akademiskt.

”Det är en väldig konkurrens om plats”

Britt-Inger Keisu ser att kampen om marken i Sápmi har hårdnat på grund av klimatomställningen. Hon nämner särskilt de nya satsningarna på brytning av kritiska metaller och etableringar av vindkraftsparker.

Samtidigt ser hon också att rennäringen trängs undan av andra branscher och aktörer, framför allt skogsindustrin, men också den växande turistnäringen och militären, som har ökat sina aktiviteter som en del av upprustningen.

– Det är en väldig konkurrens om plats här, sammanfattar hon.

Att det är svårt att hitta vägar till samförstånd märks inte minst i de konflikter som återkommande blossar upp kring olika etableringsprojekt. Under det senaste året har den spända situationen också blivit synlig i arbetet med att ta fram en ny rennäringslag, som reglerar rennäringens villkor i Sverige.

Enligt regeringens plan skulle ett förslag ha presenterats i maj i år, men det första delbetänkandet mötte massiv kritik från myndigheter, kommuner, intresseorganisationer och samiska organisationer och representanter.

I slutet av år 2024 beslutade regeringen att lägga ner renmarkskommittén, som hade i uppdrag att ta fram det nya lagförslaget, och sedan dess har det varit tyst från politiskt håll.

Risk att konflikterna eskalerar

Britt-Inger Keisu ser att processen kring en ny rennäringslag riskerar att spä på konflikterna om inte alla inblandade grupper upplever sig hörda på samma villkor. Hon hoppas att de genom sitt forskningsprojekt ska kunna ge förslag på hur dialogen mellan olika aktörer i norr kan förbättras.

– Om vi kan bidra till att man kommer en liten, liten, liten bit på den vägen är jag glad, säger hon.

I slutet av projektet planerar de att hålla en workshop för personer som har deltagit i samverkansprocesserna som observerats. Tanken är att deltagarna tillsammans ska få chans att vara med och identifiera problem och möjligheter, och skissa på riktlinjer för hur samverkansprocesserna kan bli bättre och jämlika.

– Genom att hålla en sådan workshop hoppas vi att vår forskning ska få en direkt betydelse för dem som är berörda.

Projektet om samverkansprocesserna är placerat vid Karlstads universitet, där Britt-Inger Keisu den 1 december kliver på en tjänst som professor i sociologi på institutionen för sociala och psykologiska studier.