Storspoven och sånglärkan fortsätter minska

Sånglärkan, storspoven och tofsvipan är några av våra fåglar som det går dåligt för. De hör alla hemma i jordbrukslandskapet – som blir allt fattigare på fåglar. Det visar Birdlifes genomgång av läget för Sveriges fåglar.

Organisationen Birdlife ger årligen ut Sveriges fåglar, en lägesbeskrivning för Sveriges närmare 260 fågelarter och underarter. Inventeringen av landets fåglar görs i samarbete med fågeltaxeringen vid Lunds universitet. Med hjälp av frivilliga insatser av ornitologer över hela landet räknas fåglar på över tusen lokaler runtom i landet.  

Årets rapport visar att det är fåglarna i jordbrukslandskapet som det har gått allra sämst för. Men trenden är långt ifrån ny, i princip har det sett ut så sedan 1970-talet. Inventeringar av fåglar i andra europeiska länder visar en liknande utveckling och flera forskare har tidigare pekat på EU:s jordbruksstöd, som gynnar ett intensivt jordbruk, som en viktig orsak till nedgången.

Utöver utvecklingen mot ett alltmer storskaligt jordbruk pekar Birdlife också på nedläggningen av jordbruk som en negativ faktor. I mellersta och norra Sverige har många småjordbruk lagts ner. Den storskaliga mjölkproduktionen utgör också ett hot mot fåglarna som trivs i det öppna landskapet. Det odlas stora mängder vall, till kornas foder, och dessa lockar fåglar som sånglärka och storspov, som trivs i gräs- och klövermark. Men i dag skördas vallen så tidigt att fåglarna inte är klara med sin häckning. Tidigare utdikningar av våtmarker är en annan orsak till nedgången.

Fågeltaxeringen drivs av Lunds universitet som en del av Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas miljöövervakningsprogram.