I havet är ålgräsängen en viktig barnkammare för många matfiskar. Men övergödning, båttrafik och allt fler flytbryggor är ett allvarligt hot mot de gröna undervattensängarna som minskat i oroande takt. Nu undersöks om nyplantering kan vara ett sätt att återställa förlorade ängar.

Sedan 1900-talets början har utbredningen av ålgräs i skandinaviska vatten halverats. I höstas presenterade HaV-myndigheten ett åtgärdsprogram med förslag på olika åtgärder för att vända utvecklingen.

En av de insatser som diskuteras är restaurering; att ersätta eller komplettera förlorade ålgräsängar genom att flytta plantor från befintliga ängar. Sedan länge har vi restaurerat och återställt natur på land och i sötvatten, till exempel våtmarker och lekvatten för fisk, men i havsmiljön är det än så länge ganska ovanligt.

I ett pågående projekt undersöker länsstyrelsen i Kalmar tillsammans med Linnéuniversitetet möjligheterna för att restaurera ålgräsängar i Östersjön. Sedan tidigare finns en detaljerad handbok för att restaurera ålgräs på västkusten, berättar Rita B Jönsson som ansvarar för projektet på länsstyrelsen.

– Östersjön skiljer sig på flera sätt från Västerhavet. Salthalten är lägre men det finns även andra skillnader och därför blir vårt projekt ett viktigt komplement till den nuvarande handboken, säger hon.

Bra överlevnad och kapacitet

En första rapport har nyligen lämnats till HaV som bekostar undersökningen.
– Vi väntar med alla slutsatser till nästa år när projektet avslutas men det ser väldigt lovande ut. Planterade skott har bra överlevnad och god kapacitet att skjuta nya skott. Vi ser även att rotstammen på bara ett år växer från tio centimeter till 40–50 centimeter och förgrenar sig, säger Rita B Jönsson.

– Planterade skott har bra överlevnad och god kapacitet att skjuta nya skott.

– Bäst förutsättningar ser ut att finnas på rena sandbottnar. I områden med mer inslag av lera och organiskt material klarar sig skotten sämre.

När det gäller djup har försöksytor som ligger på två till tre meter klarat sig bäst. Det beror på att ljusförhållandena är goda här, djupet minskar även risken för att ålgräset ska slitas sönder av vågor och skadas av is.

[nyhetsbrev]

Viktiga ekosystemtjänster

Ålgräs är en blomväxt som vissnar ner på vintern. Men nere i den mjuka bottnen ligger ett kraftigt nätverk av rötter som håller både ålgräs och sediment på plats.

– Ålgräs är en doldis i havet som plockar upp stora mängder koldioxid.

Den här rotfilten står för flera viktiga ekosystemtjänster; förutom att hindra sediment att grumla vattnet lagrar den upp kol.

– Ålgräs är en doldis i havet som plockar upp stora mängder koldioxid och buffrar på så vis mot klimatförändringar, förklarar Rita B Jönsson.

Ett arbetskrävande hantverk

Att restaurera ålgräs är ett arbetskrävande hantverk. Dykare plockar upp lämpliga plantskott ett och ett i befintliga undervattensängar, transporterar dem i småbåtar till den nya växtplatsen och gräver sedan försiktigt ner dem igen.

– Att restaurera är en nödplan för att rädda ängar som löper risk att försvinna.

Kostnaden för att restaurera en hektar ålgräsäng skattas till 1,2–2,5 miljoner kronor. Då ingår inte bara att samla skott och plantera, utan även arbetet med att undersöka lämpliga lokaler, hitta donatorängar, söka nödvändiga tillstånd och följa upp resultaten.

Siffrorna kommer från västkusten men Rita B Jönsson bedömer att de hamnar på ungefär samma nivå i Östersjön.

En nödplan

Mot denna kostnad ska ställas värdet av förlorade ekosystemtjänster när en ålgräsäng försvinner. Göteborgs universitet har beräknat att tjänster motsvarande mellan 4 och 21 miljarder har förlorats i Bohuslän sedan 1990, i form av utebliven fiskproduktion och minskat upptag och lagring av kväve och kol.

– Och då har man ändå inte räknat in alla de tjänster som ängen ger, som biodiversitet, klart och fint vatten, eftersom vi inte har all den kunskapen ännu, påpekar Rita B Jönsson.  Att ta hand om och vara rädda om de ängar vi har är därför centralt och såklart det allra bästa.

– Att restaurera är en nödplan för att rädda ängar som löper risk att försvinna. Vårt projekt visar att det kan fungera och skapar beredskap inför framtiden.

Rita B. Jonsson
Rita B. Jonsson leder restaureringsprojeket vid Länsstyrelsen i Kalmar.

Ålgräsängar

Ålgräsängen kallas ofta för ”havets barnkammare och skafferi”. De gröna undervattensängarna finns på mjuka bottnar längs våra kuster och fungerar som uppväxtområde för kommersiella arter som torsk, vitling, gädda och ål. De bidrar även med andra ekosystemtjänster som att lindra övergödning, förhindra stranderosion och binda upp och lagra koldioxid.

Läs mer om ålgräsängar här.

Restaureringen av ålgräs i Östersjön

I ett pågående projekt undersöker länsstyrelsen i Kalmar och Linnéuniversitetet möjligheterna att restaurera ålgräs i Östersjön. Man följer en metod som tidigare utarbetats för svenska västkusten. För att få fram rekommendationer för en lyckad restaurering undersöker man bland annat hur bottentyp, planteringsdjup och planttäthet påverkar resultatet.

Försöksytor finns i Kalmarsund på Ölands västsida, utanför Ölands östra sida och i Blekinge. I varje område har man planterat in ålgräs på ett antal mindre försöksrutor, totalt drygt 200 kvadratmeter.

Läs mer om ålgräsrestaurering på HaV-myndighetens webb.
Läs mer om ekosystemtjänster och ekonomisk värdering av ålgräs.

Konferens marin restaurering

Att återställa förstörda naturmiljöer i havet är relativt nytt.  I mars står länsstyrelsen i Kalmar värd för en konferens om marin restaurering. Då ska Rita B Jönsson och kollegan Jonas Nilsson från Linnéuniversitetet presentera erfarenheterna från ålgräsprojeket för myndigheter och kommuner runt om i Sverige.


Susanne Liljenström

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.