”Överlevnadskunskap kan visa ett annat sätt att leva”

Intresset för överlevnadskunskap är stort. Olika kurser lär ut hur man klarar sig i naturen, och många köper utrustning för att kunna tackla olika typer av kriser. Men vad behöver vi egentligen kunna i en verklig nödsituation?

I populärkulturen framställs överlevnadskunskap ofta som individens ensamma kamp mot en hotfull natur, där rätt utrustning och mental styrka avgör vem som klarar sig. Men vad betyder överlevnad egentligen – och vilka kunskaper är viktigast i en verklig kris?

Det är frågor som forskaren Maxim Vlasov undersöker i sitt nya forskningsprojekt Mer än mänsklig överlevnad. Fröet till projektet såddes för snart fem år sedan, i slutet av hans doktorandtid.

– Jag var ganska trött på akademin, och kände mig lite vilsen, säger han.

I sitt sökande anmälde han sig till en ettårig folkhögskolekurs om naturkontakt och överlevnadskunskap. Deltagarna lärde sig att göra upp eld med friktion, identifiera vilda växter, fläta korgar och leva nära naturen.

– I kursen sattes de här kunskaperna in i en större helhet. Det handlar om att vi människor behöver återknyta kontakten med vårt ursprung – med naturen och med varandra.

Kamp mot naturens krafter?

Maxim Vlasov beskriver skämtsamt att han lever lite av ett dubbelliv där tiden delas mellan forskarvardagen på universitetet och folkhögskolekursen, där han numera är lärare.

Överlevnadskunskap kan beskrivas som de färdigheter som gör att en individ eller grupp kan klara sig, anpassa sig och fortsätta fungera i svåra eller osäkra situationer.

Bakgrunden till forskningsprojektet är att Maxim Vlasov upplever att det är något i den dominerande synen på ”överlevnadskunskap” som skaver.

– I populärkulturen handlar överlevnad ofta om människans kamp mot naturen. Vi ser det till exempel i olika dokusåpor och i många filmer – och risken är att de här berättelserna förstärker människors rädsla för naturen, säger han.

Han upplever också att fokus inom överlevnadskunskapen ofta hamnar på konsumtion och individuell styrka.

– Det finns mängder av prylar som ska hjälpa oss att överleva extrema händelser. Och så har vi preppingkulturen, som i stor utsträckning går ut på att man ska bunkra för att som individ stå förberedd inför en möjlig samhällskollaps, även om vi vet från historien att gemenskap och samarbete har varit viktigt för människans överlevnad.

Han betonar att han inte tycker det är fel att människor engagerar sig i krisberedskap.  

– Tvärtom. Det är bra att vara förberedd! Prepping kan dessutom få folk att ta till exempel klimatkrisen på större allvar. Samtidigt finns en risk att det i stället leder till uppgivenhet. Man kan hamna i ett läge där man bara tänker på att förbereda sig, och slutar engagera sig för förändring. Man ser inte skogarna som fortfarande går att rädda och slutar sträva efter ett mer hållbart sätt att leva.

Inspirerar till ett enklare liv

Det nya forskningsprojektet ska genomföras vid Centrum för naturvägledning på Sveriges lantbruksuniversitet, och Maxim Vlasov hoppas att det ska skapa en brygga mellan krisberedskap och hållbar samhällsförändring. Han tror att det, i överlevnadskunskapen, finns potential att inspirera till ett enklare och mer naturnära liv.

– Överlevnadskunskap kan öppna för ett annat sätt att leva, och det behövs verkligen i den här tiden där många känner sig stressade och lever på ett sätt som inte är ekologiskt hållbart, säger han.

Han förklarar att ett grundantagande i forskningsprojektet är att alla de miljöutmaningar som vi som samhälle står inför är symptom på en form av relationell kris mellan oss människor, och mellan oss och naturen.

Den här relationella krisen tror han att överlevnadskunskapen kan bidra till att lösa, men att det kräver andra tankar om vad överlevnad innebär, och ett fokus på människans relationer till varandra, och till naturen.

– Det här sättet att se på överlevnad har rötter i urfolks perspektiv. Det vi i dag kallar överlevnadskunskap bygger till stor del på kunskaper från urfolk och jägar-samlarsamhällen, men historien visar att västerländska samhällen har plockat de praktiska delarna och ignorerat den djupare förståelsen om att naturen är något vi står i relation till, inte bara utnyttjar.

Handbok i överlevnadsutbildning

Under forskningsprojektet kommer Maxim Vlasov intervjua personer som undervisar inom överlevnadskunskap, som vildmarksguider och friluftsledare. Målet är att få en bild av hur de ser på begreppet överlevnad, och hur olika kurser och utbildningar är upplagda.

Projektet har också en mer praktisk del, där han kommer ta fram och testa ett antal pedagogiska övningar som sätter fokus på just de relationella aspekterna av överlevnad. Forskningen ska bland annat mynna ut i en handbok som han hoppas ska vara till nytta för guider och pedagoger som håller i utbildningar och kurser inom överlevnadsområdet.

– Jag hoppas att projektet ska bidra till mer reflektion kring vad överlevnad egentligen innebär, och till att människans relation till miljön och till varandra får större utrymme i överlevnadskurserna.