Industri & Energi
Offentlig sektor ska visa vägen i omställningen
Kommuner och regioner står för en stor del av konsumtionen i Sverige och inom politiken pekas offentlig upphandling ut som ett kraftfullt verktyg i hållbarhetsarbetet. Det innebär nya utmaningar för tjänstemännen som ska se till att de politiska visionerna blir verklighet.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
Syftet med offentlig upphandling är i grund och botten att se till att inköpen till offentlig sektor görs under fri konkurrens och på ett sätt som gynnar skattebetalarna. Besluten ska tas fritt från korruption så att samhället får de bästa produkterna, till det bästa priset. Den utgångspunkten finns kvar, men har fått sällskap av nya visioner.
− Det finns väl uttalade ambitioner från regeringen om att offentlig upphandling ska användas för att driva omställningen, säger Emma Ek Österberg, forskare i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet.
Står för 20 procent av BNP
Enligt Emma Ek Österberg har det skett en förändring i synen på offentlig upphandling under de senaste tio åren. Den nya synen bygger på idén att kommuner och regioner genom att ställa hållbarhetskrav kan öka incitamenten hos företag att skärpa sitt miljöarbete. Det kan till exempel handla om att en kommun i första hand väljer att skriva kontrakt med livsmedelsproducenter som har ett aktivt arbete för att minska användningen av fossila bränslen eller med byggbolag som använder en viss andel återvunnet material.
Offentliga organisationer gör inköp för 800 miljarder kronor varje år. Det innebär att de offentliga upphandlingarna står för närmare 20 procent av BNP.
− Upphandlingarna utgör en betydande del av ekonomin och det ger den offentliga sektorn stor möjlighet att påverka i omställningen, säger Emma Ek Österberg.
I ett pågående forskningsprojekt undersöker hon och hennes forskarkollegor hur den nya synen på upphandlingar hanteras på tre svenska kommuner. De granskar protokoll från olika upphandlingar och intervjuar tjänstepersoner, politiker och leverantörer, med särskilt fokus på cirkulär omställning.
Än har de inga färdiga resultat att dela med sig av, men de ser att det nya fokuset på hållbarhet generellt har gjort upphandlingsarbetet mer komplext och att tjänstemännen ställs inför en rad frågeställningar. Vad händer till exempel om det blir dyrare på kort sikt att köpa livsmedel från en producent med ambitiösa hållbarhetsmål? Hur mycket får det kosta? Och hur blir det om man prioriterar till exempel ett cirkulärt perspektiv, och så visar det sig att det bara finns en enda leverantör som är aktuell?
”Man måste vara lite modig”
Emma Ek Österberg upplever att många kommuner är ovana vid att arbeta med hållbarhetsfrågor i sina upphandlingar. Det finns enligt henne en osäkerhet kring vad som är tillåtet enligt upphandlingslagarna och en oro för att inte gå i mål med ett kontrakt eller att dras in i långdragna juridiska processer. Det, tror hon, kan avskräcka kommuner från att prioritera hållbarhetsperspektivet i upphandlingarna.
−Kommunerna måste vara lite modiga och våga göra de här prioriteringarna, säger hon.
En annan utmaning som tjänstemän med ansvar för upphandlingar ställs inför är att det finns många aspekter av hållbarhet som de uppmanas att väga in i sina beslut.
− Man kanske inte alltid kan bekämpa barnfattigdom, minska koldioxidutsläppen och bidra till biologisk mångfald på samma gång. På något sätt måste man bestämma vad som är viktigt i olika upphandlingar. Dessutom är det inte säkert att det ens är möjligt för kommunerna att kontrollera företagen som deltar i upphandlingen utifrån alla de här perspektiven.
Viktigt med rätt kompetens
Enligt Emma Ek Österberg är det inte säkert att processen skulle förenklas genom exempelvis ett tydligare nationellt regelverk.
− Jag tror det blir svårt eftersom offentliga aktörer köper så många olika produkter och tjänster. Jag tror att besluten måste tas lokalt, och det ställer stora krav på dem som jobbar med upphandlingar. De har alltid haft en viktig uppgift genom att de hanterar våra pengar, men nu ger vi dem också ansvar över våra viktigaste framtidsfrågor, säger hon.
Vi måste konsumera mindre, och det gäller även offentlig sektor. Den mest hållbara upphandlingen är den som inte blir av.
Med tanke på att tjänstemännen i allt större utsträckning förväntas väga in hållbarhetsfrågor i upphandlingarna kan kommunerna behöva se över kompetensen hos de i organisationen som arbetar med upphandling, menar Emma Ek Österberg.
− Det måste inte nödvändigtvis anställas hållbarhetsexperter men på något sätt behöver man se till att få in den kompetensen i upphandlingsprocessen, säger hon.
En viktig aspekt som hon upplever sällan lyfts i relation till kommuners och regioners inköp är att de, precis som alla andra, behöver se över sin konsumtion.
− Vi måste konsumera mindre, och det gäller även offentlig sektor. Den mest hållbara upphandlingen är den som inte blir av.