Icke-statliga aktörer lyfts fram som viktiga i klimatomställningen, men vilka är det som hörs när vägen framåt stakas ut? Statsvetaren Naghmeh Nasiritousi studerar svenska klimatsatsningar, och ser en risk för att klimatmålen tappar kraft och trovärdighet när bara vissa aktörer kommer till tals.

När Parisavtalet 2015 antogs av världens länder betonades icke-statliga organisationers roll i omställningen och det blev startskottet för en rad initiativ som uppmuntrar kommuner, företag, regioner och civilsamhällesorganisationer att göra frivilliga insatser för klimatet. Sådana initiativ finns nu i flera olika länder och även på internationell nivå.

Fokus på industriföretagen

Naghmeh Nasiritousi forskar vid Stockholms universitet och ingår i ett stort forskningsprojekt som undersöker hur icke-statliga aktörer involveras i det svenska klimatarbetet. Ett exempel som de tittar närmare på är ”Fossilfritt Sverige”, som startades av regeringen strax före FN:s klimatmöte i Paris.

Naghmeh Nasiritousi
Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Stockholms universitet.

I dag samlar initiativet över 500 aktörer bakom deklarationen att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Det är stor bredd bland deltagarna. Ändå ser Naghmeh Nasiritousi att fokus ligger på företagen inom koldioxidtunga industrier, där olika sektorers framtagna färdplaner mot klimatneutralitet är Fossilfritt Sveriges stora framgång.

− Mycket av koldioxidutsläppen kommer från industrin och därför är det så klart viktigt för staten att ha ett bra samarbete med företagen, säger hon.

Samtidigt varnar hon för att fokuset på industriföretagen kan leda till att andra perspektiv går förlorade.

− Det finns till exempel kritik som handlar om att Sveriges klimatmål är otillräckliga och inte möter Parisavtalet, men den kritiken har inte fått så mycket uppmärksamhet när färdplaner mot klimatneutralitet tagits fram, säger hon.

Hon berättar att kritiken kommer från miljöorganisationer och från forskare som bland annat menar att klimatmålen lägger för stort hopp till möjligheten att fånga in och lagra koldioxid. Att kritiken inte har fått mer uppmärksamhet skulle kunna bero på att regeringen vill vara försiktig i relation till industriföretagen, resonerar Naghmeh Nasiritousi.

− Fokus har varit på att få med dem i arbetet, och då vill man inte börja prata om att förändringen egentligen måste gå ännu fortare, säger hon.

Känner sig inte lyssnade på

Något som ”Fossilfritt Sverige” enligt Naghmeh Nasiritousi har lyckats med är att få stora företag med på tåget i klimatarbetet. Klimatmålen ligger numera högt på de stora industriföretagens agendor. Samtidigt ser hon alltså att det finns andra aktörer som känner att de inte får höras i regeringens klimatarbete.

Erfarenheter från andra länder visar enligt henne att ökat inflytande från andra aktörer kan leda till mer kraftfullt formulerade klimatmål. Hon tar Tyskland som exempel. Där stämde unga miljöaktivister staten, som i våras fälldes för brister i sin klimatlag. Bland annat bedömdes klimatmålen vara för svaga. Domen ledde till att regeringen fick sätta nya mål, med skärpta krav på bland annat industriföretagen.

Även i Storbritannien och Frankrike har regeringarna skärpt sina klimatmål. Naghmeh Nasiritousi berättar att de här skärpningarna har genomförts efter att regeringarna hållit så kallade medborgardialoger och hämtat kunskap och synpunkter från olika delar av samhället. Att det finns ett samband mellan denna typ av dialoger och skärpta klimatmål bekräftas av internationella studier (se faktaruta).

Tyst om samers rättigheter

Att hitta former för samtal som gör att olika typer av icke-statliga aktörer får möjlighet att höras är viktigt även i Sverige, tror Naghmeh Nasiritousi. Det handlar om att samla olika perspektiv för att kunna fatta bra beslut i klimatarbetet men också om att se till att olika gruppers intressen vägs in.

Hon ser till exempel i sina studier att det ofta är tyst om samers rättigheter när industrier upprättar färdplaner som innebär större uttag av naturresurser i norra Sverige. Det kan handla om intensivare skogsbruk eller etablering av nya gruvor som en lösning på den bristande tillgången till metaller som är viktiga för klimatomställningen.

− När vissa röster hörs och andra inte är risken att det blir en orättvis beslutsprocess, säger hon.


Charlie Olofssontext

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Lars-Erik Lennartsson skriver:

    Alla kan komma till tals om man vill och har intresse för något.
    Tyvärr har många inget intresse för klimatfrågan och det finns även ganska många som inte tror att människan påverkar klimatet. Dessutom så kolliderar klimatfrågan med vanor och konsumtion som vissa inte vill ge upp. Det hela visar att ska man få något gjort så måste det till styrning, ett sätt skulle kunna vara att vi tilldelas ett individuellt miljökonto som vi kan disponera fritt, men inte överskrida utan att ha köpt någon som har överskott. Det låter så bra med frihet att välja men inget av betydelse kommer ut av det.