Hönor som går ute mycket har mindre problem med parasiter och större möjligheter till ett mer naturligt beteende, visar studier inom forskningsprojektet Freebirds. Men att få hönsen att vilja vara ute mer kan vara en utmaning.

– Ju mer man kan få ut hönorna genom att stimulera dem att gå ut, desto bättre beteende. Då ser vi färre beteendestörningar som att de hackar på varandra, något som förekommer, säger Stefan Gunnarsson, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet och koordinator för den europeiska forskningssatsningen Freebirds.

– De hönor som är ute mer verkar också vara friskare, men vi vet inte varför. Har hönan till exempel ont i en fot är det inte konstigt om hon inte vill röra sig så mycket och stannar inne, fortsätter han.

I Freebirds ingår sju länder, bland annat Italien, Belgien och Turkiet. Målet är att ta fram kunskaper för att utveckla och förbättra den ekologiska ägg- och kycklingproduktionen.

Stor efterfrågan på ekologiskt

Stefan Gunnarsson, forskare vid SLU. Foto: Jenny Svennås-Gillner

I dag är efterfrågan på ekologiska ägg och ekologiskt kycklingkött stor i hela Europa och den växer, med konsumenter som blir alltmer medvetna om djurens välmående. I Sverige är 20 procent av alla ägg som säljs ekologiska.

Det innebär att hönorna ska ha ekologiskt foder, men också att de ska ha tillgång till utomhusmiljö. En viktig del av forskningen inom Freebirds är att förstå vad som får hönor att vilja gå ut, hur de rör sig när de är ute och vad det innebär för miljön, bland annat i form av övergödning när mycket av hönornas gödsel hamnar utomhus.

– Tidigare har vi sett att om hönorna är ute mycket så har flocken mindre parasiter. Hönor får i sig parasitägg när de hackar och sprätter i varandras gödsel, så det kan bero på att fåglarna rör sig på ett större område.

Följer hönor i olika miljöer

För att förstå hur hönornas hälsa hänger ihop med hur de rör sig utomhus har Freebirds-forskarna i Belgien byggt upp ett hönshus med utomhustäppor med vide, buskar och gräs i olika delar. Med hjälp av märkta hönor följer man hur hönorna rör sig och hur fåglarnas hälsa ser ut.

– Preliminärt ser forskarna att det finns skillnader mellan hönor som går ut mycket och de som stannar nära huset, men vi vågar inte dra några slutsatser ännu. I Danmark har man tidigare sett skillnader i beteende och rädsla kopplat till hälsa, säger Stefan Gunnarsson.

Svårt skapa naturlig miljö

Den kanske främsta svårigheten i att få hönorna att vilja vara ute är gårdarnas storlek. En grupp värphöns får inte vara större än 3 000 men en gård kan ha flera avdelningar för att få ekonomi i verksamheten. Eftersom varje fågel ska ha fyra kvadratmeter att röra sig på blir det snabbt stora områden och en gård på slätten har ofta inte de bästa förutsättningarna för att skapa den miljön som hönorna trivs bäst i. Det naturliga beteendet är att inte gå ut på ett öppet fält, där är risken att tas av en rovfågel stor.

– Tamhönsen härstammar från djungelhönan och vill ha buskage, träd och skugga. Man kan göra solskydd åt dem, men att skapa en varierat och för hönsen spännande terräng med buskar och träd, som gör att de gärna går ut, kan vara svårt i ett odlingslandskap.

Höns i äppelodlingen

Att ha träd och buskage i anknytning till en hönsgård är inte alltid möjligt, men ett mer flexibelt alternativ skulle kunna vara energiskog, humle eller andra snabbväxande växter, menar Stefan Gunnarsson.

I Italien, där forskarna också tittar på hur hönsens utemiljö bidrar till övergödning, pågår försök med att kombinera höns och vinodling.

– Det pågår också försök med höns i äppelodling. Då får hönorna buskage som de vill ha och växterna tar hand om spillning som annars kan leda till övergödning. Men det är förstås knepigt med en större besättning höns.

Mer från Freebirds

Forskningen inom Freebirds har pågått sedan 2018 och avslutas i år. Projektet har finansierats genom europeiska nätverket Core Organic CoFund och den svenska delen finansieras av Formas.

I en del av satsningen har forskare i Danmark tittat på vilka raser av värphöns som passar bäst i ekologiska system. Enligt de preliminära resultaten använder bruna Bovans utomhusytorna i större utsträckning, visade mindre tecken på rädsla och hade färre skador än den vita hönan DeKalb.

I Sverige har Freebirds-forskare bland annat jämfört kycklingar av olika raser. Hälsan var generellt sett god, konstaterar man, men ser också utrymme för förbättringar, bland annat vad gäller fjäderdräkts- och fothälsa.


Elin Viksten text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.