I allhelgonatider är kyrkogården en självklar plats för minnesriter och kontemplation. Även övrig tid är det mer än bara en sista viloplats – begravningsplatser är viktiga för rekreation och återhämtning. Men många kyrkogårdar står inför flera utmaningar när städerna växer och klimatet förändras.

– Begravningsplatsen är offentlig men består av många privata gravar, den fungerar som vilorum för döda men är samtidigt en plats för levande, säger Helena Nordh, professor i landskapsarkitektur vid Sveriges lantbruksuniversitet, i ett pressmeddelande.

I sin forskning om begravningsplatser ser hon att de fyller många funktioner i samhället. När städerna förtätas blir kyrkogårdarna viktigare för rekreation, promenader och pauser. På senare år har kyrkogårdar och andra begravningsplatser förändrats, till exempel försöker man ofta anpassa skötseln av växtlighet för att gynna biologisk mångfald. Helena Nordh tror att vi i framtiden ser fler skogs- och ängslika begravningsplatser.

En stor utmaning är dock de problem som klimatförändringarna för med sig. Forskning vid Umeå universitet visar att flera hundra av landets kyrkogårdar hotas av översvämning, erosion och havsnivåhöjning i så hög grad att de kan behöva flyttas. TV4 rapporterade i våras att preliminära resultat visar att även om koldioxidutsläppen minskar kraftigt kommer åtminstone 200 kyrkogårdar att drabbas, de flesta i södra Sverige. Forskarna försöker nu förstå hur framtida omlokaliseringar bäst sker, bland annat genom en fallstudie av flytten av Kiruna.

– Vilka problem kan man koppla till storskaliga omlokaliseringar av kyrkogårdar? Att flytta mänskliga kvarlevor är inte en enkel sak och det finns många åsikter om huruvida det skall ske eller inte. Principen om gravfrid är utbredd bland befolkningen, sade Roger Marjavaara när projektet inleddes.