Många vill ha ål på julbordet, men arten är akut utrotningshotad. Enligt en ny policy brief från Östersjöcentrums forskare krävs omedelbart fiskestopp, ökad miljöövervakning och färre vandringshinder om det europeiska ålbeståndet ska kunna återhämta sig.

Hallå där Henrik Svedäng, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Är det för sent att rädda ålen?
– Ålen är akut utrotningshotad eftersom beståndet nu är så litet samt att det aldrig har fötts så få ålyngel som i dag. Beståndet har aldrig tidigare varit så pass lågt under så lång tid. Stöter någon annan problematik till, exempelvis effekter av klimatförändringar, så kan situationen bli ännu värre.

Henrik Svedäng, forskare Östersjöcentrum.

Vad behöver göras?
– Sluta med allt ålfiske. Förbättra möjligheterna för ål att växa upp i sötvatten och i mindre åar och bäckar genom att ta bort vandringshinder. Sluta att plantera ut ål genom att transportera ålyngel från europeiska (brittiska i huvudsak) vattendrag till Sverige. Det är osannolikt att ål som sätts ut i inlandsvatten efter en förflyttning från England vet hur de ska vandra mot Sargassohavet. Det löser även frågan om vattenkraften.

Hur påverkar vattenkraft?
– Problemet med ål som dödas av kraftverksturbiner är helt skapat av “ålfiskevården”. Ål växer upp runt alla våra kuster och går upp i vattendrag till kanske 20 procent. Många vattendrag är stängda på grund av dammar, vägtrummor med mera. Vill man öka mängden tillgängliga inlandsvatten så bör uppvandringshinder, till exempel små vattenkraftverk som sällan är lönsamma, rivas ut. Sätter man däremot ut ålyngel ovanför kraftverken skapar man en situation där ålen, om den inte fiskas upp vilket är tillåtet efter tre vandringshinder, när den vandrar ned skärs sönder av turbinerna. Denna situation, som ålforskningen i Sverige själv har skapat, dödar 100 ton årligen.

Kommer vi någonsin kunna äta ål igen?
– Eftersom tillgången minskar drastiskt kommer det att dröja mycket länge innan vi har ett fiskbart bestånd. Om alla föreslagna åtgärder vidtas så skulle det i bästa fall kanske kunna vara möjligt om över hundra år. Ju längre tid som går och ju mer beståndet utarmas desto längre tid kommer det att ta.

Vilken annan fisk kan man med gott samvete servera på julbordet?
– Ät sill från norska havet, alltså den traditionella islandsillen, och makrill. Inlagd makrill är gott.

Forskarnas rekommendationer

  • Förbjud allt riktat ålfiske i svenska vatten. Prioritera att avveckla fisket på lekvandrande blankål.
  • Verka för ett förbud mot allt riktat ålfiske i Östersjön och i övriga europeiska vatten.
  • Upphör med alla ålutsättningar ovanför vattenkraftverk och andra vandringshinder.
  • Ta bort så många vandringshinder som möjligt, i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten. Prioritera små vattendrag i västra och södra Sverige
  • Initiera en oberoende vetenskaplig revidering av rådande uppskattningar av fiskedödlighet, turbindödlighet, biomassa av lekvandrande blankål, som i dag används som beslutsunderlag i svensk ålförvaltning.
  • Utöka miljöövervakningen i syfte att a) fylla viktiga vetenskapliga kunskapsluckor om ålbeståndets tillstånd gällande biomassa, täthet och dödlighet, och b) analysera och utvärdera effekten av de åtgärder som görs i syfte att gynna beståndets återhämtning.

    Forskarna på Östersjöcentrums policy brief.


Karin Montgomery text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.