I dag släpper IPCC en ny rapport som bland annat fokuserar på klimatanpassning. Extrakt tar tempen på hur långt Sverige har kommit inom anpassning, och vad det rent praktiskt handlar om på våra breddgrader.

– För svensk del var anpassning länge en biståndsfråga, där vi genom internationella förhandlingar har fokuserat på att stötta andra länder som varit mer utsatta. Det var först från runt 2016 som arbetet på hemmaplan satte igång, när vi började drabbas allt hårdare av extremväder själva. Sverige ligger lite efter om man jämför med övriga EU, så det är hög tid att sätta igång, säger Karin Lundgren Kownacki, analytiker på SMHI.

Nationella expertrådet för klimatanpassning, som utvärderar regeringens arbete med klimatanpassning, kom i början av februari med sin första rapport. Rapporten visar att det finns mycket kvar att göra.

Kustkommunerna i topp

Expertrådet lyfter fram cirka 170 prioriterade åtgärder i den nästan 700 sidor långa rapporten. Åtgärderna omfattar allt från rent dricksvatten till renskötsel, samhällsplanering, människors hälsa med mera.

Karin Lundgren Kownacki
Karin Lundgren Kownacki, analytiker på SMHI.

– Det handlar om både stort och smått, allt från miljardinvesteringar för att skydda kuster och hamnar till ändringar i arbetssätt och rutiner som nästan inte kostar någonting att genomföra. Men alla är viktiga, säger Karin Lundgren Kownacki.

De flesta åtgärder som redan har genomförts handlar om att minska riskerna för erosion, skyfall och översvämning, berättar hon.

Därför är det kanske inte förvånande att kustkommunen Lomma i Skåne toppar den årliga rankingen över kommunernas klimatanpassningsarbete som IVL Svenska Miljöinstitutet och Svensk Försäkring genomför.

– De flesta stora kustkommuner jobbar aktivt med klimatanpassning, säger Karin Lundgren Kownacki.

Sveriges livsmedelsförsörjning särskilt utsatt

Rapporten bekräftar även att mindre städer och kommuner på landsbygden generellt halkar efter i klimatanpassningsarbetet jämfört med större kommuner. Hon instämmer med rapportförfattarnas syn att denna olikhet ofta bottnar i resursbrist i mindre kommuner.

IVL:s rapport visar också att bara drygt hälften av kommunerna har ett politiskt beslut om att arbeta med klimatanpassning. Ännu färre har satt upp mål för arbetet.

– Flera kommuner, bland annat i norra Sveriges inland, har inte kommit lika långt.

Hittills har klimatanpassningen i stor utsträckning utgått från kommunernas stadsplanering. I rapporten från det nationella expertrådet för klimatanpassning betonas dock att hanteringen av så kallade transnationella risker behöver stärkas, alltså hur vi i Sverige påverkas av klimatförändringen i andra länder.

– Det har vi ju sett exempel på under pandemin i relation till brist på sjukvårdsutrustning. Kopplat till klimatförändringarna är till exempel Sveriges livsmedelsförsörjning särskilt utsatt för dessa risker.

Anta en mer proaktiv strategi

Karin Lundgren Kownacki tycker att Sverige behöver anta en mer proaktiv strategi och gå från planering till genomförande.

–Vi har hittills reagerat mer på saker som redan har hänt. Vi måste bli bättre på att implementera förändringar innan skadan inträffar, kostnader blir högre ju längre vi väntar.

Vad kan vi då förvänta oss för anpassningar i framtiden, som blir synliga för oss medborgare? I rapporten från det nationella expertrådet för klimatanpassning målas en rad tänkbara framtidsscenarion ut, bland annat handlar det om att skapa fler vallar mot havet och mer växtlighet och träd i städer som ger svalka och skugga.

– Det handlar om att göra om och göra rätt, ofta kommer åtgärderna ge oss finare, grönare och mer attraktiva livsmiljöer, säger Karin Lundgren Kownacki.


Karin Montgomerytext

Lämna ett svar till Fredrik Bruno Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Fredrik Bruno skriver:

    Ett exempel är våra skogsbränder 2014 och 2018. Kollar man på satellitbilderna som finns på nätet, så verkar det inte som om vi i Sverige delat in våra skogstrakter i brandceller, vilket också visade sig både 2014 och 2018 i att man inte kunde begränsa brändernas omfattning. Jag har letat efter brandgator på tillgängliga satellit- och flygfotograferangar (.e.x Google Earth) och hittar i och för sig kraftledningsgator, men inga systematiska brandgator. Jag tror inte heller att bredden över kraftledningsgatorna är tillräcklig under sådana besvärliga förhållanden med kraftig vind och torka, som gärna kommer samtidigt. Det här är enligt MSB Skogsstyrelsens ansvar, men de svarar inte på mejl om saken.

  • Dag Lindgren skriver:

    Sverige ligger inte efter EU-snitt eftersom behovet av omedelbara åtgärder är lägre. Sverige är behovet av omedelbara åtgärder lågt jämfört med EU-snitt. Vi är relativt glesbefolkade, vi har landhöjning efter istiden som kompenserar havshöjning. Vi har mer grundvatten. Torrperioder är ganska ovanliga. Att vegetationsperioden blir längre och vintrarna kortare har fler fördelar än nackdelar. Fler omfattande skogsbränder har vi redan anpassat oss ganska bra till. Men visst måste anpassningsarbetet intensifieras och bli mer långsiktigt. Ändringar i kommunal stadsplanering är otillräckliga.