Mat & jordbruk
Hon utmanar miljömyter om modeindustrin
Enligt en rykande färsk livscykelanalys är miljöargument om att tvätta kläder vid låga temperaturer eller att köpa oblekta textilier som att sila mygg men svälja kameler. Viktigare är att fokusera på helheten och till exempel fundera på hur vi reser till och från butiken.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
Kläder som säljs i Sverige är ofta tillverkade i utvecklingsländer, där produktionen påverkar både människor och miljö, bland annat genom utsläpp och hantering av kemikalier. En ny livscykelanalys för kläder ska nu göra det möjligt att mäta hur produktionen påverkar sin omgivning.
Bakom modellen står Sandra Roos, som leder ett forskningsprojekt inom Mistra Future Fashion och har varit industridoktorand vid Chalmers. I januari disputerade hon med sin avhandling om modeindustrins miljöpåverkan.
Och resultatet slår faktiskt hål på flera miljömyter om kläders miljöpåverkan.
– Vi har exempelvis hängt upp oss på att låga tvätt-temperaturer skulle vara bra för klimatet, men hur vi tar oss till och från affären när vi köper kläderna har mycket större effekt, säger Sandra Roos.
Produktionen har störst påverkan
Mätbara data i hennes analyser ger stöd för resonemanget. Bara tre procent av plaggets klimatpåverkan kommer från tvätt- och torkprocessen hos konsumenterna. Majoriteten, hela 70 procent av klimatpåverkan, kommer från produktionen.
Och kundens egna transporter till och från butiken står för 22 procent.
Ytterligare en miljömyt kring klädval är att oblekta textilier skulle vara att föredra ur miljösynpunkt.
En sanning med modifikation, enligt Sandra Roos.
– Visst kan blekmedel påverka miljön negativt, men oblekta plagg kasseras tidigare så sett till helheten är det missvisande att fokusera ensidigt på blekningen, säger hon.
Kemikalier är ett relativt välkänt miljöproblem vid klädtillverkning, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det går åt cirka tre kilo kemikalier för att producera ett kilo textil.
15 000 kemikalier inom textilindustrin
Sandra Roos berättar att ungefär 15 000 olika kemikalier används inom textilindustrin.
– Och det har saknats en metod för att hantera dem. Kemikalier har inte tagits med de i livscykelanalyser som har gjorts i branschen tidigare, vilket är vanskligt eftersom det är en så viktig miljöaspekt.
Vad kommer då livscykelanalysen att få för konkreta effekter?
– Jag hoppas att det ska sporra branschen till en mer hållbar klädproduktion. Det man kan mäta kan man förbättra. Jag tror också att det kan öka betalningsviljan, både i branschen och hos kunder, säger Sandra Roos.
I livscykelanalyserna ingår bland annat uppgifter om klimatpåverkan, vattenbrist och kemikalier och den innehåller data från 30 olika produktionssteg.
Textilåtervinning
Under 2014 konsumerade genomsnittssvensken 13,1 kilo textil, varav 2,5 kilo gick till återanvändning. Av det som i dag eldas upp skulle hälften kunna återvinnas.
Naturvårdsverket föreslår att 25 procent av de textilprodukter som introduceras på marknaden ska kunna återvinnas år 2020.
Mer om Sandra Roos forskning finns att se på detta webinar om LCA för modeindustrin. Här svarar Sandra Roos och forskarkollegan Gustav Sandin Albertsson på frågor om livscykelanalys för svensk modekonsumtion.