Forskare i Arktis är förbryllade. Under senare år har man uppmätt väldigt höga koncentrationer av koldioxid och löst organiskt material i fjällbäckar. Ett svenskt projekt ska nu försöka ta reda på var kolet kommer ifrån och därigenom kunna bidra till bättre globala klimatmodeller.

Når bäckarna via grundvattnet

Reiner Giesler, professor i terrester ekologi.

Reiner Giesler, professor i terrester ekologi. Foto: Ive van Krunkelsven

Höga halter av löst organiskt material i bäckar är egentligen inget ovanligt. Men då rör det sig oftast om bäckar i skogslandskap, omgivna av mycket växtlighet. Men att man hittar det i bäckar som rinner genom karga fjällmiljöer är för forskarna en gåta. – Vår hypotes är att den koldioxid och löst organisk material som vi ser i bäckarna kommer från nedbrutet kol som funnits ackumulerat i marken, och sedan nått bäckarna via grundvattnet. När det når vattendragen kan det frigörs och på så sätt bidra till växthusgasavgivningen i landskapet, säger Reiner Giesler, professor i terrester ekologi vid Umeå universitet.

Oro för att arktiskt kol börjar frigöras

Är det gammalt kol från marken som frigörs, kan det vara ett tecken på att klimatförändringar påverkar det arktiska landskapet. Den mängd kol som finns lagrad i de arktiska områdena motsvarar ungefär dubbla mängden kol som finns i atmosfären, och det finns en utbredd oro för vad som kan hända om det arktiska kolet börjar frigöras. Därför är det enligt Reiner Giesler mycket viktigt att hitta källan till det organiska materialet i fjällbäckarna, vilket också är ett av målen för det forskningsprojekt (se faktaruta) som nyligen fick 3 miljoner i stöd av Formas.
Fältassistenten Albin Bjärhall installerar en logger

Fältassistenten Albin Bjärhall installerar en logger för att kunna läsa av och lagra mätdata. Foto: Gerard Rocher Ros

Problematiskt att bortse från bäckarna

Enligt Reiner Giesler behövs en bättre bild av hur koldioxidutsläppen ser ut på landskapsnivå. Då är det viktigt att inkludera alla komponeter i landskapet som bidrar till koldioxidutsläpp. Tidigare forskning har enligt Reiner Giesler främst fokuserat på landmiljön. Han tror det beror på att bäckar ofta räknas som en mindre del av landskapet. – Problemet är att om man bortser från de akvatiska miljöerna så underskattar man en stor källa till koldioxid. Är det så att fjällbäckarna är en stor källa till koldioxidutsläpp i tundramiljöer, vilket vi tror, har det en betydelse för växthuseffekten. Reiner Gielser hoppas att den information som forskningsprojektet får fram ska kunna användas av klimatmodellerare för att ge bättre prediktioner för vad som kommer hända i framtiden. – Med bättre klimatmodeller kan man visa vilka konsekvenser mänskliga aktiviteter ger, risken är att vi annars spär på klimatförändringarna ytterligare.

Om projektet

Projektet Det osynliga kolet- en tidig indikation på ekosystemförändring är finansierat av Formas. Projektet kommer under tre år tilldelas ca tre miljoner kronor. Projektet går ut på att kartlägga var kolet i fjällbäckarna kommer ifrån och hur det är kopplat till tundralandskapet. Hypotesen är att kolet har sitt ursprung i organiskt material som finns lagrat i mineraljorden på tundran. Den mesta arktiska klimatforskningen är idag främst inriktad på landmiljön, fortfarande finns begränsad kunskap om hur klimatförändringarna kommer att påverka koldioxidavgivningen från akvatiska miljöer som bäckar och sjöar. Förutom Reiner Giesler deltar även Jan Karlsson från Umeå universitet samt Carl-Magnus Mörth och Steve Lyon från Stockholms Universitet.