Från att ha varit helt utrotad som art under ett halvt sekel så återintroducerades bävern i Sverige för 100 år sedan. I dag är den svenska bäverstammen stark, vilket väcker förtret hos fiskare och skogsägare, men samtidig gynnar den biologiska mångfalden.

Att det gamla ordet för bäver – Bjur – förekommer i många svenska orts- och efternamn säger en hel del om artens historiskt stora utbredning. Men så har det inte alltid sett ut. För 100 år sedan var den svenska bäverstammen helt utrotad, ett resultat av flera seklers hårt jakttryck. Bävern fridlystes 1873, men redan på 1700-talet varnade Kungliga Vetenskapsakademien för misshushållningen av bäver.

– Sverige var långsamma att reagera på varningarna, säger Göran Hartman, lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Utöver bäverns ull, som användes till filt i hattar, var den så kallade bävergällen hett eftertraktad. Gällen består av kondenserat urin och djuren själva använder den för doftmarkering. Människans användningsområden var främst medicinska och man trodde att den hjälpte mot exempelvis feber och värk.  

­­­– Det finns långa listor på vad den kunde användas till. Periodvis var den värd sin vikt i guld. ­Ett enda djur kunde vara värt en hel årslön, då förstår man varför jakten blev hård.

Största bäverstammen i Europa

I dag har Sverige omkring 130 tusen bävrar, vilket enligt Göran Hartman troligen är den största bäverstammen i Europa (bortsett från Ryssland). Jakten på bäver öppnades upp successivt på 1970-talet.

Göran Hartman
Göran Hartman, lektor vid SLU.

– Köttet påminner om hare och rådjur, det är underskattat att äta. Det är en jaktresurs, dessutom kan det jagas från islossning fram till maj, då nästan inget annat vilt jagas.

Det är nu 100 år sedan bävern – genom introduktion av norska bävrar – återintroducerades i Sverige – vilket ska firas genom en workshop arrangerad av SLU. Återintroduktionen var en tidig föregångare till dagens arbete med bevarandebiologi.

Arten bidrar också med att återställa våtmarker och öka den biologiska mångfalden.

­– När bävrar dämmer ett vattendrag så skapas våtmarker, när fördämningen sen släpper bildas så kallade bäverängar med rik växtlighet. Ett landskap med bävrar har mycket större biologisk mångfald än områden utan dem.

Specifikt handlar det om naturlig återskapande av våtmarker.

– Vi har dikat bort våtmarker motsvarande Värmlands yta i Sverige, och gett ekonomiskt bidrag till att återskapa dem, men nu gör bävrarna det gratis åt oss.

Kritik inom fisket

Alla är dock inte lika övertygande om bäverns förträfflighet, exempelvis inom fisket förekommer kritik.

– I vissa fall kan bäverdammar hindra vandrande fisk, men samtidigt ser vi större produktion av lax i bävervatten jämfört med dem utan. Dammarna kan hindra vandring för lek, men fiskyngel kan ta sig förbi dammarna, och väl där har de högre överlevnad. Så det finns två sidorna av myntet.

De kan också dämma över produktiv skogsmark samt bygga kulvertar under vägar och på så sätt orsaka översvämningar. Ett av syftena med 100-årsjubilieumet är att ena olika intressen och öka kunskapsläget om bävern.

– Det finns en massa tekniska lösningar som kan minska bäverns negativa effekter, lösningar som vi i Sverige har varit dåliga på att lyfta. Jag hoppas att vi kan ge alla som av intresse eller yrkesmässigt råkar ut för dessa frågor mer underlag, säger Göran Hartman.