Författare, dokumentärfilmsregissör, talare, presidentkandidat – Andri Snaer Magnason har många strängar på sin lyra. Han har alltid brunnit för miljöfrågor och har blivit en internationellt viktig budbärare av tunga forskningsrön, mjukt inbäddade i kulturell kontext.

Den isländske författaren Andri Snaer Magnason är just nu aktuell med boken Om tid och vatten, som är översatt till cirka 30 språk och nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2021. Här beskrivs klimatkrisens konsekvenser; glaciärerna smälter och havsnivån stiger. Även om hans miljöintresse har varit starkt ända sedan barnsben, och att han även kan titulera sig miljöaktivist efter ett starkt engagemang för de känsliga miljöerna på isländska höglandet, så tog det ett tag innan han började skriva om miljöfrågor.

– Jag kände först att jag saknade auktoritet för att skriva om klimatfrågan, men forskare vittnade om att människor behöver historier för att förstå den data som forskarna producerar. Forskningen behöver kontext och att vävas in i kulturen. Så med uppmuntran och stöd från forskare började jag söka efter sätt att skriva om dessa frågor.

Större än språket

Andri Snær Magnason
Andri Snaer Magnason. författare. Foto: Gassi

Klimatfrågor går igen i flera av hans böcker, men hans sätt att framställa dem är långt från det formella språket som genomsyrar forskningsrapporter. ”Om tiden och vattnet av Andri Snaer Magnason knyter samman lokalt och globalt med hjälp fornnordisk diktning, Dalai Lama och generationsmatematik,” skriver Maria Ramnehill i en recension i GP Kultur.

– Boken är ett sökande efter ett sätt att prata om och förstå någonting som är större än språket. Det är så överväldigande att nästan bara ett mytologiskt språk kan matcha skalan på förändringens omfattning, säger Andri Snaer Magnason.

På frågan om han är optimist eller pessimist svarar han:
– Genom att skriva denna bok och att diskuterad klimatet och dess lösningar, så måste jag vara optimist, annars skulle jag inte göra mig besväret.

Engagerad i aktiviströrelse

När dystra nyheter om klimat och pandemi duggar tätt är det trots allt lätt att känna hopplöshet, något som Andri Snaer Magnason skriver om i sin tidigare bok Tidskistan, en science fiction-historia för ungdomar.

– Under 2000-talet var jag var engagerad i en stor aktiviströrelse som syftade till att skydda de isländska höglanden och jag kunde se hur aktivister brände ut sig. Jag hade troligen en sådan ”aktivist-burn out” själv och var väldigt rädd för den globala uppvärmningen. Så Tidskistan handlar om ifall det kan vara värt någonting att leva under svåra och utmanande tider.

Stora förändringar i världen kommer ofta från en liten men dedikerad grupp av människor.

Vilket har tror att det är.
– I efterhand kan jag se att vi uppnådde stor utveckling med vad vi gjorde under den perioden, det ledde till att många områden skyddades. Dessa frågor formade också mig och ledde till att jag fokuserade på vad som är möjligt snarare än vad som inte är möjligt. Stora förändringar i världen kommer ofta från en liten men dedikerad grupp människor.

Och dedikerad måste man säga att Andri Snaer Magnason är. 2016 kandiderade han till president på Island och kom på tredje plats i valet.

– När jag kandiderade upplevde jag att medvetenheten om dessa frågor var låg. Jag är osäker på om jag skulle kandidera en gång till, säger han och tillägger att Greta Thunberg och Fridays for the future har gjort ett fantastiskt jobb med att få upp klimatfrågan på agendan.

Förändringen kommer gå snabbt

Hur har då pandemin påverkat klimatfrågan?
– Coronaviruset är den största referenspunkten som människan har upplevt på årtionden. Den generation som nu är 13 till 20 år, och har missat fester, skola, resor med mera i över ett år nu, kommer att se annorlunda på regeringens roll än vår generation. Jag tror att de kommer att vara mer brutala och aggressiva i att montera ned skadliga beteenden. Och när en hel generation flyttar världen i rätt riktning så är jag optimistisk. Men de måste veta hur allvarligt problemen är – och det handlar inte om sugrör av plast.

Men med en pågående pandemi och smältande glaciärer, hur ser han på framtiden?

– Jag tror att vi går in i ett paradigmskifte, där koldioxid blir centralt i allt, och jag tror att förändringen kommer att gå snabbt när det tippar över. Jag har ett superoptimistiskt kapitel i min bok, om hur människor skalade upp saker under 1900-talet; från att flyga 30 meter till att kunna landa på månen. När jag talar med unga människor säger jag att det inte spelar någon roll vilket område de väljer att arbeta med, de kommer att behöva förändra allt: modedesign, konsumtionsvanor, transport, energi, livsmedelssystem, kultur. Och förändringen skapar mening, så de kommande 30 åren kan bli stimulerande.


Karin Montgomery text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.