En långvarig exponering för luftföroreningar ökar risken för depression och ångest. Det har brittiska och kinesiska forskare kommit fram till i en ny studie.

Det kan räcka med exponering för relativt låga nivåer av luftföroreningar för att det ska öka risken för depression och ångest. Det konstaterar forskare vid Imperial College London samt vid Oxfords och Beijings universitet i en ny studie, rapporterar The Guardian.

I den har de undersökt sambanden mellan luftkvalitet och psykisk ohälsa genom att titta på förekomsten av depression och ångest hos närmare 500 000 brittiska medborgare över 11 år. Personer som bor i områden med högre föroreningar visade sig oftare drabbas av psykisk ohälsa, även när luftföroreningarna höll sig under gällande gränsvärden.

Därför, menar forskarna, finns det god anledning att införa lägre gränsvärden för hur mycket luftföroreningar som kan tillåtas, och även fler och striktare kontroller av luftföroreningar.

Fallen av depression och ångest blev fler när luftföroreningarna ökade, men forskarna såg inget linjärt samband. I stället var kurvan brantare på lägre nivåer för att plana ut vid högre exponering, vilket forskarna menar tyder på att en långvarig exponering för låga nivåer av föroreningar lika sannolikt leder till psykisk ohälsa som exponering för högre nivåer.

Omkring sju miljoner människor dör i förtid varje år på grund av luftföroreningar, enligt WHO, och även tidigare forskning har visat på risker för bland annat psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och för tidig födsel.

För drygt ett år sedan presenterade WHO därför nya riktlinjer för luftföroreningar, där man sänkte gränsvärdena till hälften av den tidigare miljökvalitetsnormen. Då föreslogs ett årligt gränsvärde på 5 ug/m3 (mikrogram per kubikmeter) av små partiklar, PM2,5, i stället för 10 ug/m3 som tidigare.

EU:s gränsvärden ligger betydligt högre, 25 ug/m3, men diskussioner förs för att skärpa gränsvärdena. Även Sveriges gränsvärden och miljömål för frisk luft ska ses över.