Forskning inom ämnet geoengineering, storskalig teknisk manipulation av klimatet, bedrivs inom en liten men tongivande grupp forskare. Detta enligt en ny avhandling från Lunds universitet, som kritiserar att IPCC tillskriver tekniken ett alltför högt värde.

– I början av 2000-talet ansågs tekniker för att storskaligt manipulera klimatet som något tabubelagt. I dag finns de på den politiska dagordningen. Det är ingen slump, säger Ina Möller vid Lunds universitet som har skrivit en avhandling om hur vetenskapen tar sig in i politiska beslut.

Hennes forskning visar att endast en liten grupp forskare från högt industrialiserade länder ägnar sig åt ämnet geoengineering på regelbunden basis. De är också flitiga i att sprida sina resultat. Många andra klimatforskare är dock tveksamma till teknikerna och flera betraktar dem som orealistiska.

Ett antal geoengineering-tekniker kan säkerligen fungera som ett komplement, men bör inte uppfattas som en lösning på det grundläggande problemet, enligt Ina Möller. Hon flaggar för att det är viktigt att förutse konsekvenser av geoengineering som ett politiskt alternativ.

– Det finns en risk för att geoengineering blir en förevändning för att ducka för annan teknik och andra vägval som långsiktigt vore klimateffektivare. Det blir ett ”cherry picking- beteende” som möjliggör att fortsätta som tidigare, säger Ina Möller i ett pressmeddelande.

Hon kritiserar att FN:s klimatpanel IPCC utgår från ett globalt perspektiv och därigenom inte kalkylerar med beteendeförändringar, vilket indirekt leder till att teknik såsom geoengineering tillskrivs ett alltför stort värde.

– I nästa IPCC-rapport förväntas geoengineering få ännu mer utrymme till följd av allt fler publiceringar, vilket är det som IPCC i hög grad utgår från. Men det innebär inte att teknikerna är realistiska eller ett bra sätt att få ner utsläppen. Vi behöver ju både ny teknik och ändra vårt beteende. Och vi behöver förbereda oss för en framtid där varken utsläppsminskningar eller geoengineering visat sig fungera.