Fiktionen visar hur vi tänker om framtidens mat

Kommer vi att äta upp varandra, leva på rester från tidigare civilisationer eller hämta inspiration och kunskap från ursprungsbefolkningars sätt att leva? I ett nytt projekt ska forskare ta reda på hur framtida matsystem och matvanor beskrivs inom klimatfiktionen.

För att må bra och rädda klimatet behöver vi äta mer grönsaker, frukt, proteingrödor och nötter och mindre rött kött och socker, det fastslog 2019 års EAT Lancet-rapport . Men mat handlar om mer än logistik och recept, den är också knuten till våra ekonomiska och kulturella system.

Hur tänker företag och människor i olika delar världen kring den förändring som behöver göras? I klimatfiktion kan man hitta delar av det svaret.

– Litteratur och film kan inte berätta hur vi faktiskt kommer att äta, men den visar hur människor redan nu börjat tänka kring den genomgripande förändringen av mattraditioner och tillgång till mat som kommer att krävas i framtiden. Förstår vi hur människor tänker kring förändringar av mattraditioner så blir det lättare att genomföra dessa, säger Johan Höglund, professor vid Linnéuniversitetet, som i ett nytt projekt ska granska litteratur och film för att ta reda på hur vi tänker om mat och ätande efter en klimatkollaps.

Där klimatkollapsen blivit verklig

Klimatfiktion kan definieras som en berättelse som beskriver en värld där vi inte har lyckats hindra klimatets kollaps.

– Man kan säga att det är en spekulativ undersökning av en framtid där klimatförändringarna har blivit verklighet, säger han, men betonar att det inte alltid är en framtidsskildring.

– Det vi tänker på som en apokalyps kan för ursprungsbefolkningar eller människor på flykt vara någonting som redan har hänt. Men de flesta som skriver klimatfiktion i dag har inte ännu upplevt det själva.

Projektet påbörjas under 2022, men redan nu går det att urskilja vissa teman och tendenser. Ett sådant är skillnaden mellan feeding - som innebär ge kroppen näring - och eating - som handlar om ritualer och identitet. Ett sådant exempel återfinns i filmen Blade runner 2049, där alla djur och det mesta av växtlighet har dött, och köttliknande föda odlas i en proteinfarm. När huvudpersonen ska äta sin mat - som liknar gråa nudlar - projiceras ett hologram föreställande hamburgare över den gråa massan.

– Nudlarna är feeding, men för att det ska få en mening så måste hamburgaren - eating - projiceras som ett hologram. Exemplet visar att vi nostalgiskt vill hålla oss kvar vid tanken på att ha mat i överflöd och att det inte bara handla om att ge kroppen näring.

När maten är slut

Ett annat återkommande tema är människor som börjar spekulera i om det går att äta andra människor. Eller att några få kvarvarade överleverare kämpar med vad de ska leva av när det saknas vatten och de varken kan odla eller jaga mat. Filmen Finch som utspelar sig i snar framtid är ett sådant exempel.

– Här lever huvudrollsinnehavaren Tom Hanks tillsammans med sin hund vid ett övergivet vindkraftverk där han äter konserver. Det är en vanlig scen i klimatfiktionen - att undersöka gamla byggnader och leta efter mat, de få människor som är kvar överlever på sopor från den gamla världen.

Men även mer hållbara bilder målas fram i klimatfiktionen. I Binas historia av Maja Lunde, har huvudpersonen tvingats överge sitt yrkesliv för att i stället pollinera fruktträd.

– Kanske tänker man inte på Lundes roman som en bok om mat, men den belyser hur människan har tagit över en roll i ekosystemet som insekter hade tidigare. Den handlar inte bara om hur vi äter utan även om hur mat produceras. Det blir viktigare att pollinera fruktträd än att göra andra uppgifter som vi i dag ser som viktiga.

Vill nå ut på bredare front

Projektet kan hjälpa klimatforskare, matindustrin och konsumenter att förstå hur människor kommer att reagera på förändringar kring mat och ätande. Johan Höglund planerar att kommunicera resultaten via många kanaler och nätverk, men hoppas även nå ut på bredare front.

– De som verkligen styr hur vi äter är de stora matkedjorna, som jag gärna skulle vilja samarbeta med för att nå ut med resultaten när projektet är klart. Jag tänkte också försöka höra av mig till matprogram i tv. I dag har de ofta ett avsnitt om klimatvänlig mat, men tänk om de kunde göra en hel säsong om det i stället?

Julen står för dörren, en matintensiv högtid där tankarna mer drar åt eating än feeding, enligt resonemanget ovan. Hur ska vi egentligen tänka kring det? Ställer våra nostalgiska traditioner till det för oss, när vi ska bli mer hållbara?

– Jag tror inte vi helt behöver överge vissa typer av mat och traditioner, däremot måste det tillkomma saker som expanderar vår gastronomiska horisont. Hur kommer julafton att se ut 2051 om vi klarar utmaningen att ställa om till hållbara system? Och hur kommer den att se ut om vi inte klarar det?