Många av landets tusentals förorenade platser är övergivna och utgör därför idag inget omedelbart hot mot människors hälsa. Men vid förändrad markanvändning, vid större ras eller om giftiga marker översvämmas kan riskbilden bli helt annorlunda.

Närmare 40 000 turister kommer varje år till Lövstabruk, ett av norra Upplands bäst bevarade vallonbruk, för att titta på herrgården, uppleva orangeriet eller för att ströva i den vackra parken. En varm och solig dag kan det även vara skönt att ta ett dopp vid kvarndammen. En svensk idyll när den är som bäst! Men inte bara. Dolt under marken finns uppskattningsvis ett par tusen kilo arsenik. Värst är det vid badplatsen, där är halterna så höga att länsstyrelsen i Uppland talar om risken för akuta toxiska effekter. En utredning om vad man ska göra pågår men något beslut är inte fattat. Ingen vet heller vad det kommer att kosta, men allt talar för att det kommer att bli mycket dyrt. I väntan på besked nöjer sig kommunen med att konstatera att ortens dricksvatten inte innehåller det giftiga grundämnet. – Lövstabruk är tyvärr ingen unik plats. I hela Sverige finns platser där marken är förgiftad på motsvarande sätt, säger Yvonne Ohlsson som är forskningssamordnare på Statens geotekniska institut, SGI med ansvar för forskning, teknik- och kunskapsutveckling när det gäller förorenade marker i landet.
Yvonne Olsson, SGIFoto: Per Westergård

Yvonne Olsson, SGI
Foto: Per Westergård

Kommer från gamla industrier

Tidigare industrier, så som kemisk industri, träimpregnering, massa- och pappersindustri och glasbruk, är några exempel på orsaken till att många områden idag är förorenade.  Dessa marker kan till exempel innehålla höga halter av arsenik, dioxin, kreosot, PAH:er samt metaller som exempelvis koppar, zink och bly. Gamla bensinmackar och kemtvättar är andra potentiella problemområden, ofta lokaliserade nära bebyggelse. Ibland är föroreningarna tydligt knutna till den plats där utsläppen har skett. Andra gånger finns de spridda över stora områden. Många miljögifter har nämligen den olustiga egenskapen att de snabbt kan tas sig via mark och grundvatten till helt nya områden vilket gör reningen betydligt mer komplicerad.

Kan plötsligt börja röra sig

Enligt Yvonne Ohlsson utgör de flesta av landets förorenade platser inget omedelbart hot mot människors hälsa. – Många av dessa platser är övergivna idag men så snart någon vill exploatera ett område som innehåller miljögifter kommer problemen upp på bordet, säger hon. Ett annat problem som hon kan se är att vi inte alltid kan veta hur stabila olika typer av föroreningar är. Även de föroreningar som i dag ligger stilla kan plötsligt börjar röra på sig. Det skulle till exempel kunna hända om det sker några större ras eller om giftiga marker översvämmas. – Naturliga förändringar kan skapa problem, bland annat oroar vi oss för vad som händer när landhöjningen längs Norrlandskusten gör att de förorenade fiberbankarna utanför landets pappersbruk plötsligt hamnar ovanför vattenytan. Enligt Yvonne Ohlsson kan föroreningar även få spridning till människor och djur som äter bär och svamp som växer på marker som innehåller någon form av gift. – Halterna behöver inte vara akut toxiska men i längden är det kanske inte så lämpligt. Det är dock svårt att hindra folk från att röra sig ute i naturen, vi kan inte stängsla in alla förorenade marker. Läs mer om förorenade områden på Naturvårdsverket hemsida Hur giftig är marken i ditt närområde? Se länsstyrelsernas kartläggning här.

Ansvar och hantering

På nationell nivå har Naturvårdsverket ansvar för att samordna, prioritera och följa upp arbetet med förorenade marker och har utvecklat en metod för att prioritera de mest angelägna. Länsstyrelserna arbetar med inventering och riskklassning, undersökning, utredning och tillsyn av förorenade områden. På regional nivå har de ansvar för vilka förorenade områden som ska prioriteras för saneringsåtgärder. På de platser där det legat verksamheter som man vet kan orsaka markföroreningar görs en platsspecifik riskklassning utifrån vilken risk området kan utgöra för människor och miljö. Områden med hög risk undersöks mer noggrant för att bedöma vilken typ av åtgärd som är lämplig att vidta. För närvarande finns det cirka 1400 platser där risken bedöms som mycket stor. Om en plats bedöms ha måttlig eller låg risk vidtas vanligtvis inga åtgärder. Men, om markens användning ändras eller nya uppgifter framkommer kan det vara aktuellt med nya undersökningar och eventuella åtgärder. Kommunerna har, som länsstyrelserna, ansvar för tillsyn över förorenade områden, men kan också driva egna undersökningar eller åtgärder. Ibland finns ingen juridiskt ansvarig för en förorening. Då kan kommunen ansöka om statliga bidrag för undersöknings- och saneringskostnader, men bara för platser med mycket stora risker.