Samtidigt som auktoritära partier vinner mark går mänskligheten mot en allvarlig klimatkris. Men det går att ställa om samhället på ett sätt som stärker demokratin, enligt svenska forskare.

Konsekvenserna av två graders global uppvärmning blir enligt FN:s klimatpanel ökad migration, ett hot mot livsmedelsförsörjningen samt minskad välfärd. Just sådana faktorer som underminerar demokratin, vilket flera studier visar på.

– Klimatfrågan och demokratifrågan är mer intimt sammankopplade än man kan tänka sig.

Det säger Daniel Lindvall som är doktor i sociologi och huvudsekreterare för den statliga Demokratiutredningen 2014–2016. Nu har han skrivit boken Upphettning: Demokratin i klimatkrisens tid tillsammans med Chalmersforskarna Kjell Vowles och Martin Hultman.

Riskerar att braka samman

Författarna tar ställning för demokratin men redovisar också forskning kring dess för- och nackdelar i relation till klimatkrisen. En del klimatforskare undrar om demokratin har förmågan att hantera frågan.

Daniel Lindvall, doktor i sociologi. Foto: C Sturmark

Om klimatkrisen förvärras riskerar det demokratiska systemet att braka samman och vissa menar därför att demokratin behöver pausas nu för att räddas på sikt. Andra ser diktaturens Kina och dess satsningar på exempelvis fossilfri energi som en förebild.

– Auktoritära stater kan agera kraftfullare och snabbare, men även om man bortser ifrån de etiska argumenten finns det faktorer som gör att demokratin går vinnande ur kampen. Jag tror att när en demokrati börjar att ställa om - med medborgerligt uppbackande - blir effekten starkare. Mycket pekar på det även om jag inte kan säga det forskningsmässigt, säger Daniel Lindvall.

Komplexa problem kräver information

Studier visar att demokratier bland annat är bättre på att lära av sina misstag samt att lösa komplexa problem som kräver mycket information från olika delar av samhället.

Stater utan full yttrande- och föreningsfrihet har sämre informationsflöden. Kina är ett exempel, där stora satsningar på förnybar energi har blivit ineffektiva därför att de har placerats olämpligt, långt ifrån där elen behövs.

Klimatfrågan och demokratifrågan är mer intimt sammankopplade än man kan tänka sig.

Vissa menar att demokratier lättare kidnappas av intresseorganisationer som bromsar energiomställningen, som olje- och gasindustrin. Men samma sak verkar ha hänt i Kina med kolindustrin, enligt Daniel Lindvall.

Det finns även en studie av olika staters klimatpolitik där demokratier generellt är i topp, även om diktaturen Marocko också ligger högt. Bilden är helt enkelt komplex.

Kopplar ihop klimatrörelsen med teknikutvecklingen

En del av boken handlar om klimatrörelsens historia under de senaste 20 åren och vilken betydelse Fridays for futures skolstrejker kan ha. Författarna drar även paralleller till andra rörelser. Bland annat skriver de att slaveriet avskaffades på grund av en kombination av bred mobilisering och en ny energikälla i form av kol.

– I boken försöker vi att koppla ihop klimatrörelsen med teknikutvecklingen inom förnybar energi. De här två krafterna tillsammans kan besegra den fossila maktordningen, säger Daniel Lindvall.

Författarna redogör också för forskning om den organiserade klimatförnekelsen och hur den lagt en våt filt över klimatpolitiken runt om i världen sedan 1990-talet. Och så redovisar de kunskapsläget kring varför nästan samtliga auktoritära populistiska partier tar avstånd ifrån klimatforskningen.

Klimatfrågan bör hanteras på samhällsnivå

En förklaring är att klimatfrågan och nationalismen inte passar ihop, eftersom klimatet är en global utmaning. En annan teori är att partiernas kritik mot etablissemanget spiller över på vetenskapen. Dessutom tenderar väljargruppen som uppskattar partiernas migrationskritik också vara de som känner sig hotade av klimatomställningen.

Det här hoppas Daniel Lindvall att beslutsfattare ska ta på allvar.

– Klimatpolitiken måste utformas med förståelse för låsningarna som kan ske när klimatomställningen uppfattas som hotfull. Lösningen är inte att håna eller häckla gruppen som känner sig hotade.

Det är inte oviktigt att individer gör förändringar i sitt levnadssätt, men vi måste göra en stor omställning och det ska hanteras på den parlamentariska arenan.

Ett annat nyckelbudskap i boken är att klimatfrågan bör hanteras på samhällsnivå.

– Frågan har avpolitiserats genom att det pratas mycket om individens agerande. Det är inte oviktigt att individer gör förändringar i sitt levnadssätt, men vi måste göra en stor omställning och stora investeringar och det ska hanteras på den parlamentariska arenan, säger Daniel Lindvall.

Boken Upphettning bygger på ett flertal studier vilka alla redovisas i boken, fullständig källhänvisning till alla studier finns dock inte i denna artikel.


Abigail Sykestext

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Rafael Ospino skriver:

    ”Andra ser diktaturens Kina och dess satsningar på exempelvis fossilfri energi som en förebild”. Men det är en chimär som haussas på ett sätt som enkom en enpartistats propagandaministerium kan! Ett stort bekymmer med den förnybara tillförseln är att den är intermittent. För att kunna nyttja den krävs antingen något sätt att lagra energi eller balansera intermittensen.
    Många framhåller Kina som ett föredöme och tror att de minskar sin förbränning av fossila bränslen. Detta är ett antagande som många baserar på det faktum att de bygger ut kapaciteten för förnybar tillförsel stort. Detta innebär dock inte per automatik att kolförbränningen minskar – tvärtom, den byggs fortfarande ut, och tillförseln från kol ökar stort relativt den förnybara. Det döljer man genom att utforma solcellsparker som pandor…

    Eftersom Kina försöker mätta världens hunger efter batterilagring och solceller har landets koldioxidutsläpp under 2016 ökat med 3,5%.
    Det är förvisso så att de bygger ut kapaciteten för den förnybara tillförseln med ungefär lika stor kapacitet som de bygger ut kolkraften – för 2016 c:a 50 GW vardera, men eftersom den förnybara kapaciteten bara har en nyttjandegrad på högst 15% så är den faktiska kapaciteten i snitt bara runt 7 GW på årsbasis medan kolkraftverken som kan gå dygnet runt kan tillföra så gott som hela sin kapacitet kontinuerligt.
    Detta är enkelt att inse om man föreställer sig att man vill ha el till industrin. Om man skall kunna garantera en stabil elförsörjning måste man ju ha något som träder in när det vare sig blåser eller är soligt. I Kinas fall ligger då kolkraft närmast till hands. Så därför bygger de ut kolkraften med lika stora mått som den förnybara kapaciteten.
    Alltså ökar Kinas energianvändning från kolkraft med en faktor 7 gånger mer än den förnybara. Och för att göra det hela än jävligare är ju den förnybara kraften alltså inte heller koldioxidfri – de sämsta solcellerna har ett inbyggt klimatavtryck ungefärligen motsvarande oljeeldning.
    Det är fascinerande att idag när så gott som alla produkter som säljs klimatredovisas så undgår förnybar tillförsel helt de kraven.
    Alla bara utgår från att den är klimatneutral.

    Medan USA paradoxalt, trots Trump, har minskat sin klimatpåverkan med långt större mått än EU. Kina har inte minskat alls.