Att effekterna av Coronapandemin kopplas ihop med dagens beslutsfattare är en avgörande skillnad jämfört med andra samhällsfrågor som klimatförändringar och antibiotikaresistens. Det är en av slutsatserna i en studie från Göteborgs universitet.

Forskare vid Göteborgs universitet har analyserat hur covid-19-pandemin kan förstås utifrån ett samarbetsperspektiv. De har jämfört hanteringen av pandemin med hanteringen av andra samhällsproblem som kräver samarbete mellan olika aktörer.

I studien konstateras att den kraftfulla reaktion vi har sett från regeringar världen över när det gäller pandemin kan förstås utifrån att det är beslutsfattare här och nu som ställs till svars för medborgarnas besvikelse över misslyckad handling, eller frånvaro av handling. Detta skiljer sig från hur det ser ut när det gäller klimatförändringar och antibiotikaresistens, där det snarare är framtida regeringar som kommer behöva hantera de allvarliga konsekvenserna.

– Det är dagens regeringar som måste hantera missnöjet över att smittspridningen ökar eller att verksamheter inte får hålla öppet. I fallet med klimatförändringar ställs inte dagens beslutsfattare till ansvar på samma sätt, i och med att de värsta konsekvenserna förväntas drabba framtida generationer, säger nationalekonom Åsa Löfgren, en av studiens författare, i ett pressmeddelande.  


Karin Montgomery text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Dag Lindgren skriver:

    Det är för högljudd debatt med beskyllningar i corona-debatten. Jag tycker det skall vara en tolerantare och mer förlåtande ton eftersom det kunskapen är ny, osäker, ständiga överraskningar och svår eller omöjlig att syntetisera. Det är bra om olika länder inte gör exakt lika för det ger bättre information om vad som fungerar bra eller mindre bra. För mig var det uppenbart ett kritiserbart misstag att liberalisera till 300 när uppgången i corona var klar, och att inte dra till med åtgärder som max 8 några veckor tidigare. Men samtidigt är jag förlåtande, i det här katastrofläget måste vi acceptera misstag. Ingreppen i mina rättigheter är stort, men jag uppskattar att det ändå inte varit ännu större. En del beslut om vad som är ”nödvändigt” överlåts ju faktiskt åt mig själv utan konsekvenser om jag ibland inte hörsammar rekommendationerna bokstavligt.
    För framtidsfrågan klimatet däremot tycker jag det är oförlåtligt att Sverige inte gjort mer tidigare, så Sveriges (svenskarnas) klimatutsläpp minskat mer sedan 2014. Visserligen minskar utsläpp per capita, men detta äts upp av befolkningsökningen.