Blir tallen granbarkborrens nästa favorit?

Granbarkborren kan orsaka lika förödande skogsskador som en storm eller en brand, skador som ökar i ett varmare klimat. I Centraleuropa har enorma skogar slagits ut – och även tallen drabbas. Nu ska forskare studera om det finns en risk att tallen kan komma att angripas i större utsträckning även här.

– Även om vi inte ska oroa oss i onödan så kan vi förvänta oss varmare somrar och fler stora angrepp av granbarkborre – då är det bra om vi förstår hur riskerna ser ut innan vi har ett jätteproblem, säger Martin N Andersson, biolog och lektor vid Lunds universitet.

Han leder ett nytt forskningsprojekt som ska undersöka barkborrens val av träd och vad som får den att ibland ge sig på tall – och om vi kan vänta oss fler sådana angrepp.

Bara under 2022 dödade granbarkborren över fem miljoner kubikmeter skog här i Sverige. Även om det nästan alltid är gran som angrips, så kommer det emellanåt rapporter om tallar som dödats av granbarkborre. Enligt forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet hänger de angrepp på tallar som observerats troligen ihop med de extrema nivåerna av granbarkborre som kom under den torra och varma sommaren 2018.

– Man har vetat ganska länge att granbarkborren kan ta tall också, men det är väldigt dåligt dokumenterat i den vetenskapliga litteraturen och har hittills inte hänt särskilt ofta. På vissa platser i Polen verkar man nu ha större problem med granbarkborre på tall, säger Martin N Andersson och fortsätter:

– Det har hänt när barkborrepopulationerna har varit höga, när det har varit varmt och torrt – ett klimat som blir vanligare. Då är det viktigt att förstå vad som gör att de tar tallar. Är det ett aktivt val eller misstag, väljer de fel träd när de är så många? Hur bra klarar de sig på tall jämfört med gran?

Mer tall i svenska skogar

I dag väljer vissa skogsägare bort gran när de planterar ny skog, för att undvika angrepp av granbarkborre. Även om granskogarna är många så är tall ett av de träd som börjar ersätta gran. Skogsstyrelsen har också haft en satsning, Mera tall, med målet att få in mer tall i skogarna, för mer varierade skogar och en ökad biologisk mångfald.

– Blir det mycket tall i skogarna så har granbarkborren kanske inte något annat val än att ge sig på tall i stället. Då är risken att vissa populationer av granbarkborre börjar angripa tall, vilket kan leda till stora problem i framtiden, säger Martin N Andersson.

Om mer tall planteras i de svenska skogarna så är det bra att veta hur de möjliga riskerna ser ut, menar han, till exempel om granbarkborren föredrar vissa tallar.

– Vi tror att vi kommer att ha en del resultat ganska snart. Vi kommer dels titta på om det är vissa individer av barkborrar som föredrar tall framför gran, men också om de föredrar vissa tallar. I tidigare studier har man sett att tallar kan lukta olika. Det verkar finnas två olika så kallade kemotyper, den ena har väldigt karakteristisk talldoft, den andra släpper ut mer av de doftämnen som är typiska för gran. En möjlighet är att de tallar som angrips är de som luktar mer som en gran. När det blir torrt och varmt förändras barrträdens doftprofiler, det kan vara så att barkborren då inte klarar av att känna skillnad på en stressad gran och en stressad tall, säger Martin N Andersson.

Att slå fast vilka luktsubstanser som skiljer sig åt mellan träden tror han kommer att gå ganska snabbt. Sedan återstår frågan om den variationen beror på genetik eller om det är något som sker när trädet är stressat av värme och torka. Forskare som tidigare har tittat på tallar och dofter tror att det troligen handlar om genetiska skillnader – något som talar för att det kan gå att ta fram nya sorter med en specifik doft som kan avskräcka barkborren.

Symbios med svampar

Ytterligare en aspekt av granbarkborrens möjliga framfart på tall är de svampar som barkborren lever i symbios med. Svamparna verkar vara viktiga för granbarkborren, bland annat äter larver och de unga barkborrarna svampen som växer i deras tunnlar i träden.

– Svamparna bryter också ner många av de substanser som träden har i kåda och i bark, som är trädens kemiska försvar mot barkborren. Vi vet inte hur bra svamparna klarar sig på tall, det kan ha en direkt koppling till hur framgångsrik barkborren kan vara på tall. Trivs inte svamparna så klarar sig sannolikt inte heller barkborren, säger Martin N Andersson.

Än så länge återstår försök i större skala, men i labmiljö har granbarkborren dessvärre visat sig klara sig bra på tallstockar.

– De får inte riktigt lika många ungar, men ändå tre fjärdedelar av de ungar som barkborrar som vi odlar på granstockar får. Det tar inte heller längre tid för dem att föröka sig på tall, generellt klarar de sig betydligt bättre på tall än vad vi trodde. Även om de stockar som vi använder i labförsöken har en begränsad förmåga att försvara sig så verkar granbarkborren väl förberedd på att snaska på tallar i stället för gran.