Sedan årsskiftet är barnkonventionen svensk lag och barnens bästa ska beaktas i samhällsplaneringen. Samtidigt minskar barnens fysiska utrymme när städer förtätas. Det konstaterar forskaren Maria Nordström i en ny rapport:
– När utbyggnadstakten är hög blir de ekonomiska intressena starka. Det är en utmaning att hävda barnens intressen mot de krafterna.

”Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet”, lyder artikel 12 i barnkonventionen. I stadsplaneringen kan det handla om att det inte ska vara för långt till närmaste lekplats, att vägen på väg till skolan inte är för hårt trafikerad eller att det finns djur och natur inom räckhåll. Att FN:s barnkonvention nu har blivit lag innebär att kommunerna ska ta hänsyn till barnens rättigheter i samhällsplaneringen, men också att de ska involvera barnen i planeringsprocesser. Samtidigt som det finns tydliga regler för exempelvis antalet parkeringsplatser så är det ett vagt begrepp som ligger till grund för den nya lagen om barnkonventionen: Vad betyder egentligen barnens bästa?

– Barnkonsekvensanalyser är en vanlig metod för att genomföra barnkonventionen i stadsplaneringen. Det är upp till varje kommun hur man vill göra, men sedan årsskiftet måste man uppfylla barnkonventionen, säger Maria Nordström, miljöpsykolog och författare till rapporten Barnkonsekvensanalyser i stadsplaneringen.

Rapporten, som publiceras i början av november, är beställd som ett underlag till en kartläggning som Boverket gör. Tillsammans med flera andra myndigheter har Boverket fått i uppdrag av regeringen att kartlägga hur kommuner och länsstyrelser arbetar med barnkonventionen i samhällsplaneringen.

Ekonomiska intressen styr

Maria Nordström, som har arbetat med barnkonsekvensanalyser och även forskat i ämnet, har tittat närmare på hur åtta kommuner med olika förutsättningar arbetar med barnkonsekvensanalyser: Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Karlskoga, Simrishamn, Uppsala och Varberg. En av hennes främsta slutsatser är att det ofta är svårare att hävda barnens rättigheter när de ekonomiska intressena är starka.

– I en kommun som expanderar kraftigt gäller det att man redan från början tar hänsyn till barnens bästa. Det måste finnas med som villkor från start, i markanvisningen, säger Maria Nordström.

I en kommun som Stockholm, där många byggföretag vill få tillstånd att få bygga, skulle kommunen kunna sätta som villkor att byggföretagen ska visa hur de tar hänsyn till barnens bästa. Men än så länge sker det sällan.

– I Stockholm är kampen hård om nya byggprojekt och jag är inte säker på att politikerna alltid står på barnens sida.

Ambitiöst program i Göteborg

I Göteborg, en annan storstad som expanderar i snabb takt, har staden utbildat hela sin administration i barnkonventionen.

– Problemet är att det inte räcker. Du kan ha fantastiskt duktiga tjänstemän men om politikerna, som har makten, kör över dem så får det ingen betydelse. Och i slutändan har man därför inte uppnått jättemycket i Göteborg, säger Maria Nordström.

I de kommuner där utbyggnadstakten inte är lika hög verkar det vara enklare att få in barnperspektivet i samhällsplaneringen, menar hon. I Varberg sker en utbyggnad, men i lugnare takt, och med hänsyn till barnets bästa. Simrishamn och Karlskoga, de två minsta kommunerna i rapporten, har inte samma krav på sig att snabbt bygga bostäder, som de övriga kommunerna i studien. Det har gett dem en större frihet i sin stadsplanering.

– Men även Uppsala, som har en omfattande utbyggnadsplan, försöker få med barnperspektivet från start. Kommunen vill tänka långsiktigt, säger Maria Nordström och fortsätter:

– Lagen är vag, precis som barnkonventionen. I slutändan hänger det på att politikerna vill satsa på barnen. Det finns bra forskning och många bra landskapsarkitekter, designers och andra som vet hur man utformar goda fysiska miljöer för barn – men allt hänger på att man är beredd att ge upp mark till förmån för barnen. Gör man inte det så uppfyller kommunen inte kravet på barnets bästa. Bollen ligger hos kommunerna och deras politiker.