Vilken sorts kläder och skor är egentligen mest hållbara? I en artikelserie träffar Extrakt olika forskare under en arbetsdag. Textilforskaren Sandra Roos berättar varför polyester inte nödvändigtvis är så dåligt och hur det egentligen kommer sig att de behöver blod i textillabbet.

09:38

I ena änden av ett långsmalt mötesbord sitter tre forskare. I den andra änden av bordet ligger en hög med kläder. Här finns till exempel en gråsvart klänning och ett par klassiska blåjeans. Jeansen är tillverkade av bomull och klänningen av polyester. Så vad är egentligen bäst för miljön?

– För att ta reda på det krävs en så kallad livscykelanalys som tar hänsyn till allt från materialval till tillverkningsprocesser. Transporter och hur många gånger plagget används är också intressant. Kemikalier är ett välkänt problem inom textilindustrin, men länge inkluderade man faktiskt inte kemikalier i de här analyserna. Det ville jag ändra på, säger Sandra Roos.

Hon är textilforskare vid forskningsinstitutet Rise i Mölndal utanför Göteborg. I sin doktorsavhandling mätte hon miljöpåverkan i textilindustrin och bedömde hur giftiga olika kemikalier var. Det var ingen lätt uppgift. Det används inte mindre än 15 000 kemikalier inom textilindustrin.

Sedan dess har Sandra Roos och hennes kollegor på Rise fortsatt arbetet och just i dag finjusterar hon siffror tillsammans med Jutta Hildenbrand och Björn Spak. Forskningen har också snappats upp av branschorganisationen Sustainable Apparel Coalition med medlemmar som Adidas och H&M. Tillsammans står de anslutna företagen för över 50 procent av den globala försäljningen av kläder och skor.

10:12

Dags för fika. Sandra Roos lutar sig tillbaka i en soffa högst upp i byggnaden tillsammans med ett gäng kollegor. På Rise jobbar sammanlagt 2800 personer och bara en del av dem sitter i Mölndal. Att textil är ett viktigt forskningsområde råder det inga tvivel om, menar hon.

– Alla använder kläder och vi får mycket frågor från både företag och privatpersoner om hur man kan göra för att minska sin miljöpåverkan. De senaste åren har många företag bytt ut bomullsfiber mot skogsfiber. Nackdelen är att skogsfibrer inte är lika starka som bomull och det kan förkorta livslängden på plaggen. Ett sätt att hantera det är att blanda svaga skogsfibrer med starka syntetfibrer, dock kan plaggen då bli svårare att återvinna när de innehåller många olika material, säger hon.

10:25

Sandra Roos stänger dörren in till sitt kontorsrum och sätter på sig ett par hörlurar. Hon har ett bokat möte och ska skajpa med ett textilföretag i Stockholm. Hon leder den så kallade Kemikaliegruppen där cirka 140 medlemsföretag runt om i Norden får hjälp att fasa ut oönskade ämnen i sina produkter. Vi får inte vara med. Vilket företaget är får vi inte heller veta, men det handlar bland annat om en ny kemikalieskatt för kläder och skor som väntas införas under 2020.

– Några av de kemikalier som används mest är biocider, lösningsmedel och färgämnen. Biocider är antibakteriella och dödar mögel och insekter. Färgämnen kan vara cancerframkallande och allergiframkallande. Det finns ingen textiltillverkare som använder kemikalier för att vara dumma. Silver tillsätts för att plagget ska få en antiluktfunktion, till exempel. Många textilföretag har kämpat hårt för att få sina tillverkare att sluta med oönskade kemikalier. Förr kunde plagg innehålla en del farliga kemikalier när de kom till Sverige, men i dag är nivåerna extremt låga hos de flesta textilföretagen.

11:30

På bottenvåningen ligger en lunchrestaurang och det är inte bara Rise-personalen som kommer hit. Bara ett stenkast bort ligger till exempel läkemedelsföretaget Astra Zenecas huvudkontor. Sandra Roos väljer fisksoppa och det märks att vi befinner oss på västkusten. I den så kallade mosluckan går det också att få fiskwallenbergare.

Många kemikalier rinner rakt ut i naturen. De största miljöskadorna sker på plats i tillverkningsländerna

Inom textilindustrin är plaggen dock allt annat än närproducerade. Kläderna vi köper i Sverige tillverkas i utvecklingsländer i Asien. Färgningen innehåller tveklöst mest kemikalier. Då doppas plaggen i regel både en, två och tre gånger i vattenfyllda färgbad. Det råder dessutom en hel del hysch-hysch. På många färgerier är kemikaliesammansättningen en företagshemlighet. För att få klarhet har hon bland annat besökt färgerier och textilindustrier i länder som Vietnam, Korea och Kina.

– När plaggen kommer till Sverige är kemikalierna ofta borttvättade, men vattenreningen i många utvecklingsländer är undermålig. Många kemikalier rinner rakt ut i naturen. De största miljöskadorna sker på plats i tillverkningsländerna, säger Sandra Roos.

12:14

Rise är inte bara skrivbord och mötesrum. Här finns också produktutvecklare och andra som jobbar fram framtidens material. En hel del är hemligt, men i en stor verkstad träffar vi Bengt Hagström som är professor i fiberteknologi. Han visar maskiner som redan nu blandar till smeten som sedan används för att spinna fibrer av plast. Plasten tillsätts i form av granulat, en slags pellets, och knådas sedan till en sirap innan den kyls och formas.

13:00

I en annan del av byggnaden hittar vi tvättlabbet. Här finns en lång rad med hushållsliknande maskiner som används för att testa hur olika plagg påverkas av tvätt.
– Ett plagg som snabbt blir förstört av olika anledningar är förstås inte bra ur hållbarhetssynpunkt. Sådant måste också vägas in, säger Sandra Roos.

13:33

Ännu mer spännande blir det i textillabbet ett par dörrar bort. Här går det att simulera det mesta med hjälp av standardiserade mätmetoder. Det går till exempel att se hur lång tid det tar att riva itu ett par nylonstrumpbyxor och att nöta sönder knäna på ett par barnjeans.

Textilingenjören Desiré Rex är expert på kvalitet på tyg, garn och fiber. Just i dag är hon i färd med att testa hur väl olika plagg klarar oljefläckar. Plagg som impregneras med fluorkarboner klarar det bra, men kemikalierna är å andra sidan problematiska ur miljösynpunkt. Med pipett droppar hon försiktigt ut olika oljelösningar på en bit tyg. Snart kommer hon också gåendes med ett provrör blod.

– Om man jobbar inom sjukvården måste plaggen klara blodfläckar och vi har faktiskt blodgivarfår som donerar blod till oss. Om man jobbar som asfaltsläggare måste plaggen framför allt skydda mot oljestänk. Fluorkarbonerna är också vattenavvisande och används på många friluftsplagg. Om man vet att man bara ska använda en jacka för att åka bil till jobbet kanske man kan välja en annan impregnering, säger Desiré Rex.

15:20

Tillbaka på kontoret. Sandra Roos behöver färdigställa en så kallad miljödeklaration till ett företag. För att kunna göra det använder hon olika modeller för miljöpåverkan som hon har tagit fram. När hon är färdig får hon fram en graf som visar vilken del av tillverkningen som är som mest miljöbelastande. På så sätt kan företaget fokusera sina åtgärder där de behövs som mest. Det kan till exempel handla torrfärga i stället för att använda kemitunga vattenbad. Det går också att byta material. Globalt är polyester det vanligaste materialet i kläder, men i Sverige är bomull i toppen.

– Ibland hör man att polyester är dåligt eftersom det görs av plast som är oljebaserad. Riktigt så enkelt är det inte. Polyester är väldigt slitstarkt och håller länge. Bomull går lättare sönder. Att använda ett plagg många gånger är det bästa du kan göra för miljön, men det vore fantastiskt med en märkning som gjorde att konsumenterna kunde jämföra olika plagg mot varandra redan i samband med köp. Tyvärr är vi inte där än.

Sandra Roos

Gör: Doktor i miljösystemanalys vid forskningsinstitutet Rise (Research Institutes of Sweden).
Bor: Mölndal.
Ålder: 42 år.
Familj: Man och två barn.
Det bästa med att forska på hållbara textilier: ”Känslan av meningsfullhet. Att bidra till samhället och kunna svara på frågor som folk undrar över. Lite som en kunskapsbank på området.”

TEXTILINDUSTRIN I SIFFROR

  • Det går åt cirka tre kilo kemikalier för att producera ett kilo textil.
  • Svenskarna konsumerar cirka 14 kilo textil per person och år. Det motsvarar ungefär 50 nya plagg om året.
  • Sammanlagt 100 miljoner ton ny textil kommer ut på marknaden varje år.

Anna Liljemalm text
Linn Bergbrant foto

Lämna ett svar till Christian Balazs Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Ingrid Waldenström skriver:

    Hej! Slitstarkt och lång livslängd, men var tar plast plagget vägen efter sitt slut? Dessutom är ju plast kläder oftast tillverkade av fossilolja vilken vi behöver fasa ut. Borås textilhögskola forskar på naturfibrer samarbetar Rice med dem? Flera sportföretag använder mer och mer inhemsk ull. skriv gärna om detta.

    • Sandra Roos skriver:

      Hej! Tack för frågan!
      Textilforskningsinstitutet TEFO/Swerea är sedan 2018 en del av RISE som har en djup forskning kring textilfibrer, både biobaserade och återvunna, kolla gärna in https://www.ri.se/sv/vad-vi-gor/amnesomraden/textil, och ofta i samarbete med Textilhögskolan och också med partners över hela världen.
      Det min forskning visar är att det är inte fibervalet som avgör miljöprestandan. Man gör av med ca 7 kg fossil olja som bränsle när man tar fram 1 kg biobaserade plagg. Ett ”effektivt” tillverkat plagg i polyester kan kosta mindre fossila resurser, än ett ”slösaktigt” tillverkat plagg i naturmaterial. Men bränslet syns inte, annat än om man gör en livscykelanalys.
      Ur ett globalt perspektiv är det mycket mer oroande med fossiloljan som används som bränsle än de ca 4% som blir plast. Utöver fossilt bränsle i form av olja, så använder vi kol och naturgas, som också är fossila bränslen. Mängden fossila resurser som används som material är alltså försumbara bredvid de fossila resurser som används som bränsle, och det är tydligt att det är det fossila bränslet som behöver fasas ut i första hand enligt IPCC.
      I Sverige energiåtervinns kläder som slängs i de vanliga soporna, dvs. den fossila oljan i ett ”plastplagg” blir el och värme. I Göteborg har satsningen på att göra fjärrvärme genom sopförbränning lett till att man sänkt andelen fossilt producerad energi. Det bästa är att låta plagg leva länge, och om möjligt återanvändas innan de går till återvinning. I framtiden hoppas vi även att materialåtervinning av textil blir möjligt, det har vi mycket forskning på, och där är nog synteten lite enklare faktiskt.
      Hoppas att syntetmaterialen inte upplevs som lika ”dåliga” med denna informationen. De har tagits fram för deras utmärkta egenskaper i form av styrka och livslängd, och i ett helhetsperspektiv kan de hjälpa till att spara fossila resurser.
      Mvh, Sandra

      • Christian Balazs skriver:

        Intressant.
        Hur är det med polyester plagg och mikroplaster som hamnar i vattnet vid tvätt? Ur den synpunkten känns ju naturtextilier bättre, men är det rätt?
        En annan sak jag undrar över i texten är att du skriver att när plaggen kommer till Sverige är kemikalierna ofta borttvättade. Är det endast kemikalierna från färgningen du avser då? För visst är det väl fortfarande så att så gott som alla plagg behandlas med flamskyddsmedel för att minimera brandrisken i lager och transportledet, och att man bör tvätta nya kläder innan man tar på sig dom första gången?
        Mvh
        /Christian