Visste du att en fästing kan bli upp till sju år gammal? En riktig ”värsting” hinner parasitera på – och smittas av – tre värddjur under sin livstid. Men vad har störst effekt för djurets spridning – klimatet eller tillgången till värddjur? Häng med till Grimsö forskningsstation, där man har stenkoll på de små otäckingarna.

Fästingar är ett ovälkommet gissel under sommarhalvåret, och TBE-utvecklingen går åt fel håll i Sverige. De gynnas av varmare vintrar, då den så kallade vinterdödligheten minskar, men de vill inte heller ha det alltför varmt.

– I år började säsongen tidigt då en varm vinter gjorde att de klarade sig bra. Men å andra sidan har värmen kommit nu, och de trivs bättre i svalka, säger Petter Kjellander, professor i viltekologi vid Grimsö forskningsstation.

För att förstå sambanden mellan antalet fästingar, dess värddjur och klimatet måste vi först reda ut hur en fästings livscykel ser ut. Kanske har du hört att en fästing dör efter att den har sugit blod? Tyvärr är det inte så enkelt.

Klarar sig till nästa sommar

När fästinglarver käckts ur sitt ägg bär de varken på TBE, borrelia eller någon av de andra sjukdomar som vi förknippar med detta djur. Smittan fångar de upp först när de suger blod av ett smittat värddjur.

– I larvstadiet är de pyttesmå och har bara sex ben, som en insekt, och det är förmodligen inte ovanligt att vi får dem på oss men vi kliar oftast bort dem utan att märka dem.

Hittar fästingen ett värddjur under sommaren så har den goda chanser att klara sig till nästa sommar, då den förvandlas till en åttabent, könlös nymf. I många områden bär mellan 20 till 30 procent av nymferna på borrelia, berättar Petter Kjellander.

Ett fåtal fästingar överlever till en tredje omgång, vuxenstadiet. Dessa stora, blågrå bollar, som många djurägare är väl bekanta med, är mer synliga.

– De rymmer tusentals ägg. På 100 larver går det ungefär 10 nymfer och en vuxen individ.

Gynnas av milda vintrar

Fästingar kan faktiskt bli upp till sju år gamla, förutsatt att de får i sig blod.

– Vuxna hanar suger inget blod utan letar bara efter tjejer. En vuxen fästing kan vandra fram och tillbaka på ett grässtrå i flera år innan den fäster på ett värddjur och hanarna kan bara hoppas att det finns en hona där.

Beroendet av värddjur är alltså starkt, och Petter Kjellanders forskning fokuserar just på detta samband. Vilket har då störst påverkan för fästingstammens utveckling i Sverige – varmare klimat eller tillgången till värddjur?

En vuxen fästing kan vandra fram och tillbaka på ett grässtrå i flera år.

– TBE-fallen kan användas som en indikator för fästingförekomst, och här ser vi allt fler fall generellt och en ökad spridning norrut i Sverige. Utvecklingen av värddjurens stammar förändras inte i samma takt så de flesta forskare är överens om att ökningen beror på mildare vintrar.

Petter Kjellander nämner även undersökningar som har gjorts med hundägare, som visar att det blir allt vanligare med fästingar norrut.

– Mängden tillgängligt värddjursblod har inte förändrats, men det har klimatet. Exempelvis på Gotska Sandön finns det bara harar men fästingarna överlever ändå.

Skogsbränders påverkan

Ytterligare en parameter som forskarna har tittat närmare på är skogsbränders påverkan, vilket man har kartlagt i brandområdet i Västmanland, nära Grimsös egna forskningsområde.

– Några månader efter branden 2014 undersökte vi antalet fästingar per gnagare i området och hittade nästan inga alls, säger Petter Kjellander.

Kartläggningen har följts upp varje år och antalet fästingar har ökat, men de är fortfarande inte i nivå med närliggande referensområdet i Grimsö.

Hur kan denna typ av forskningsresultaten användas?
– Ju mer kunskap vi har om vad som styr variationen av fästingar desto mer exakta rekommendationer kan vi ge. Inte minst nu under coronapandemin ser vi hur viktigt det är med faktabaserade beslut för att förebygga smittspridning i samhället.