Biologisk mångfald
1 000 kilometer vägkanter har blivit blommande äng
En välskött vägkant kan bli ett komplement till de artrika ängsmarkerna som fortsätter att minska. Nu har projektet Världens längsta blomsteräng gått i mål, där 200 kommuner, markägare och frivilliga tillsammans skapat sammanlagt 1 000 kilometer blommande vägkanter.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Tack för din prenumeration på nyhetsbrevet Extrakt! För att bekräfta din prenumeration, vänligen klicka på länken som vi har skickat till din e-postadress.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
För fyra år sedan utmanade Naturskyddsföreningen Sveriges kommuner i projektet Världens längsta blomsteräng – vilken kommun kunde skapa den längsta sträckan blommande vägkant.
Nu är projektet avslutat och en vinnare utsedd. På förstaplats kom Ljungby kommun som omvandlat 67 kilometer av cykelleden Banvallsleden till artrik äng. Sammanlagt har 1 000 kilometer vägkant restaurerats för att gynna ängsväxter och skapa livsmiljöer för fjärilar, bin och andra pollinerande insekter.
– Det här är en stor framgång som kommer till nytta för våra pollinatörer. Men det är också ett fint exempel på kraften i samverkan mellan kommuner, markägare och ideella krafter. Vi visar att det går att återskapa livsmiljöer för hotade arter – även i vägkanter, säger Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, i ett pressmeddelande.
Extrakt har tidigare berättat om en studie som tittat på vägrenarnas och kraftledningsgatornas potential sett till biologisk mångfald. En slutsats där är att artrikedomen i ängs- och betesmarker är unik och svår att återskapa, även om gräsmarkerna i vägrenar och på ängar liknar varandra. Men sköts de så att flora och fauna gynnas kan vägkanterna ändå fungera som en resurs, särskilt i blomfattiga landskap.
