Viltkameror avslöjar hur rovdjuren rör sig – inte bara i vildmarken – utan också i närheten av människor och bebyggelse. Det är ett verktyg som blir allt viktigare i takt med att räv, varg och lo etablerar sig i tättbefolkade områden.

Rovdjuren är närmare än vad många av oss tror. De följer bytesdjur som älg och rådjur i närheten av bebyggelse och stryker förbi gårdar om natten.
– Runt Västerås finns det mycket vilt, det är många olika spår och mycket folk i rörelse, som gör den vanliga spårningen i snö väldigt svår. Detta är något viltkamerorna avhjälper och som gör det lättare att identifiera djuren. Det går också att filma valparna under sommaren, säger Daniel Mallwitz, vilthandläggare på länsstyrelsen i Västmanland.

Runt om i Västmanland har länsstyrelsen satt upp ett 60-tal rörelseaktiverade kameror, som används för att kartlägga förekomst av lodjur och varg. Runt ett antal gårdar har man även satt upp kameror för att se om rovdjuren rört sig runt hagarna eller inte.

Den mänskliga faktorn

Viltkameror har blivit ett allt mer viktigt verktyg i forskningen om vilda djur i urbana miljöer. Och ett arbetsfält som växer i takt med att räv, varg och lo i allt högre grad uppehåller sig i bebodda områden och i städernas utkanter i Europa och Nordamerika.

Daniel Mallwitz, vilthandläggare på länsstyrelsen i Västmanland.

Flera forskare försöker även titta närmare på vilken roll som människan har i rovdjurens liv, inte bara genom vår förmåga att omforma landskapet utan också via jakt och friluftsliv.

– Att inte ta hänsyn till den mänskliga faktorn i sådana studier vore jättekonstigt. Människan är till exempel den enskilt viktigaste förklaringsfaktorn för hur älg och rådjur rör sig i terrängen och för deras dödlighet. För oss på länsstyrelsen som har ett ansvar för rovdjursförvaltningen blir det här perspektivet extra intressant, säger Daniel Mallwitz.

Anpassar sina levnadsvanor

I forskningen fungerar kamerorna ofta som ett komplement till traditionell spårning i fält, dna-analys och gps-sändare. Resultaten från studierna, till exempel av rödräv i Storbritannien och cyotevarg i Chicago, bekräftar i mångt och mycket bilden av hur duktiga djuren är på att gömma sig och anpassa sina levnadsvanor efter mänsklig aktivitet och bebyggelse.

En rödräv vid ett älgkadaver, fångad av en rörelseaktiverad viltkamera i Långfallet. Foto: SKANDULV

Speciellt rödräven har gjort en makalös expansion de senaste årtiondena och är det kanske mest spridda rovdjuret av alla i urbana miljöer. Det är en typisk ”urban utforskare” med rätt egenskaper, ett mellanstort rovdjur, en generalist som äter det mesta, med hög reproduktionstakt och flexibelt beteende.

– Vi behöver de här resultaten för att veta hur man möter djuren på bästa sätt. Kamerorna är ett hanterbart alternativ och har en fördel i att djuren inte behöver fångas in och sövas. En annan fördel är att kamerorna dokumenterar all slags djurliv, även sådana mindre djur som tidigare inte ägnats så mycket uppmärksamhet, säger John Odden på Norsk Institutt för naturforskning (NINA), som under lång tid forskat om lodjur.

Rörelsemönster nära bebyggelse

För två år sedan genomförde NINA en studie av en vargflock i Slettåsreviret som byborna tyckte hade blivit lite för närgångna.

John Odden på Norsk Institutt för naturforskning (NINA)

För att undersöka hur rovdjurens rörelsemönster kan se ut nära bebyggelse, monterade forskarna upp ett antal stationära sensorer runt gårdarna och försedde även fem vargar med gps-halsband. Under en månad registrerades totalt 65 vargbesök närmare än 100 meter. Nästan alltid nattetid.

– En normal varg är skygg och undviker människan, den följer älgen ner i dalgången där folk bor, det är ett högt utvecklat djur med individuella egenskaper. I normala fall söker de inte upp människor, även om en del unga individer uppför sig annorlunda och går lite som de vill, säger John Odden.

Vargarna följer sina bytesdjur

Enligt honom följer vargarna efter sina bytesdjur och väger risken för att bli upptäckt av människor mot den mest energisnåla vägen förbi bebyggelsen. Med sådana här rörelsemönster går det så klart inte att undvika störningar av olika slag. Men det viktiga är enligt John Odden hur vi själva reagerar på denna närhet.

– Det finns orädda individer ”bald wolves” som får all uppmärksamhet i media. Det är inte den typiska vargen. Om man inte känner till vargens mer naturliga beteende är det lätt att överdriva faran och skrämma upp sig själva och sin omgivning i onödan. Ibland är vi med och gör problemet större än vad det är.


Erik Klefbom text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.