Bara 2–5 procent av bären i de svenska skogarna plockas. Varför utnyttjas inte mer av denna resurs? Det undrar forskarna vid det nystartade centret FINEST. De vill hjälpa lokala företag att se de vilda bärens potential.

I Asien är nordiska blåbär hett eftertraktade som ingrediens i hälsokost. Det har forskaren Thomas Lennerfors sett med egna ögon. Han är professor i industriell teknik vid Uppsala universitet och en av forskarna som är involverade i det nya centrumet.

− Jag bodde en period i Tokyo och såg reklamen för de här hälsokostprodukterna. Där ges en mytisk bild av Norden och de vilda bären: Varför är människorna här så lyckliga? Blåbär!
Trots att blåbär är uppskattade även här i Sverige lämnas nästan alla bär i skogen.

Thomas Lennerfors
Thomas Lennerfors, forskare vid Uppsala universitet. Foto. Mikael Wallerstedt

− Samtidigt importerar vi amerikanska blåbär. Det är ganska märkligt. Att ta vara på våra vilda bär handlar om att utnyttja resurserna som finns i vårt närområde, säger Thomas Lennerfors.

Inom FINEST ska forskare, experter och representanter från näringslivet samarbeta för att tillsammans hitta lösningar för en mer hållbar livsmedelsindustri. Centrumet kommer att arbeta med flera olika fokusområden där skogsbär ingår som ett spår. Det handlar om vildväxande bär som blåbär, lingon, hjortron, vildhallon och kråkbär. Målet är att försöka förstå och överbrygga de hinder som gör att vi saknar en storskalig bärindustri i Sverige – trots alla bär.

”Vi sitter på en guldgruva”

Det är många sorters bär som inte utnyttjas till sin fulla potential, men just blåbären sticker ut då det finns så stora mängder. Av den svenska landytan består makalösa 10 procent av blåbärsris. Det kan jämföras med all bebyggelse inklusive vägar, som totalt upptar tre procent av landytan.

− Vi sitter på en guldgruva, säger Roger Uddstål.

Han är senior konsult på forskningsinstitutet RISE och leder arbetet med skogsbär på FINEST. Han driver även, vid sidan av jobbet på RISE, ett eget litet företag som sysslar med bärförädling.

Roger Uddstål känner stor frustration över att inte fler ser möjligheterna med skogsbären. De vilda blåbären går utmärkt att sälja som de är, men ekonomiskt är det mer intressant att satsa på förädling, menar han.

− Vi skulle kunna ha en stor juiceindustri i Sverige, säger han.

Han ser också flera outforskade användningsområden med blåbär. Olika delar av bäret kan användas till olika ändamål. Fröerna kan till exempel bli bärfröolja och skalen kan användas i hälsokost eftersom det är där det mesta av de nyttiga antioxidanterna sitter.

Inom ramen för FINEST kommer forskarna att ta fram olika produkter i labbet.

− Det blir en pilotsatsning för att visa hur man kan använda bären, säger Roger Uddstål.

”Krångligt” att jobba med vilda bär

Något som är unikt för Sverige i bärsammanhang är allemansrätten, som innebär att vem som helst får ge sig ut i skogen och plocka bär. Det görs ingen skillnad på om det är privatpersoner eller företag som plockar. I många andra länder krävs ett avtal med markägaren, men inte här och därför uppfattar utländska företag det som enkelt att plocka bär i Sverige. Av den lilla andelen svenska blåbär som plockas försvinner en stor del utomlands. Samtidigt ser Thomas Lennerfors att många lokala företag uppfattar det som krångligt att arbeta med vilda bär.

− Det finns en bild av att bären är till för barnfamiljer som är på utflykt i skogen. Vissa företagare uttrycker en oro över att det kanske skulle vara fel att plocka storskaligt. Det är rädda att det skulle uppfattas som att de profiterar på allemansrätten, säger han.

Vissa företagare uttrycker en oro över att det kanske skulle vara fel att plocka storskaligt.

Oron är inte tagen ur luften. Utländska företag som plockar bär i Sverige har kritiserats för att överexploatera bärresursen och vissa markägare har protesterat mot att bärplockare körs med buss till deras skog. Samtidigt har det avslöjats att utländska bärplockare jobbar under dåliga villkor, eller rent av är offer för människohandel.

Detta sammantaget tror Thomas Lennerfors har bidragit till att många lokala företagare tvekar inför att satsa på vilda bär. Dessutom visar statistik från Sveriges lantbruksuniversitet att mängden blåbärsris har minskat i de svenska skogarna, på grund av ett skogsbruk där skogarna har blivit tätare. Sedan 1999 har blåbärsriset minskat med drygt 20 procent. Under de senaste åren verkar minskningen dock ha planat ut och forskarna vid FINEST ser ingen risk med att skala upp bärplockningen.

Stort behov av ny teknik

Att de flesta bärplockarna som jobbar i Sverige är säsongsarbetare från andra länder är i sig inte ett problem så länge arbetsvillkoren är bra, tycker Roger Uddstål. Med nya innovationer tror han däremot att jobbet som bärplockare skulle kunna bli intressant för fler. I USA har han sett bärplockningsmaskiner som liknar röjsågar, där den som plockar inte behöver böja sig ner. En roterande kam slår loss bären från busken.

− Med satsningar på ergonomi och bättre utrustning tror jag att bärplockning skulle kunna bli mer intressant, till exempel för ungdomar, säger Roger Uddstål.

Han berättar att många av de utländska bärplockarna som kommer till Sverige bygger om sina plockare och gör dem lite bredare. Det är talande för hur bristfällig utvecklingen av de här redskapen är, tycker han.

− Vi har knappt haft någon teknikutveckling alls inom bärplockningen och detsamma gäller inom rensningen.

Finland visar vägen

Att utveckla bärplockningen med bättre verktyg är viktigt, men att bygga upp en bärindustri handlar inte bara om att ta fram nya produkter eller ny teknik, betonar Thomas Lennerfors.

− Det handlar också om hur man ser på och pratar om bären, säger han.

Han nämner Gotland och hur man där har lyckats lyfta fram det lokala salmbäret som ett exempel. Rolf Uddstål nämner Finland som ett annat föredöme, och menar att man här i större utsträckning än i Sverige lyfter fram blåbäret i marknadsföringen av landet.

− Flygbolaget Finnair serverar blåbärsjuice på sina flighter. Där ser man potentialen i blåbären, säger han.

Mer om FINEST:

FINEST är placerat vid forskningsinstitutet RISE och är ett svenskt kunskaps- och forskningscenter som ska påskynda innovation för omställning.

Målet är att FINEST tillsammans med industrin och andra aktörer ska skapa förståelse för vad som krävs för att åstadkomma nödvändig och radikal förändring i livsmedelssystemet.

Centrumet har tre fokusområden:

  1. Svenska skogsbär. Fokus är att producera öppen forskning och skapa en kompetensbas som alla ska få ta del av. Syftet är att bygga en lönsam bärproduktion.
  2. Proteinrika baljväxter.
  3. Experimentell framställning av livsmedel.


Charlie Olofsson text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.