I arbetet för att begränsa spridningen av covid-19 läggs mycket fokus på att vi alla måste ta ansvar och göra uppoffringar. Det skulle kunna påverka hur vi tar oss an klimatkrisen, tror forskarna bakom ett nytt projekt.
− Kanske kommer vi att prata mer om att ta gemensamt ansvar även i relation till klimatomställningen, säger Kristina Lindström.

I projektet ”Grief and hope in transition” vill forskargruppen från Malmö universitet släppa lös sorgen över allt det som kan gå förlorat i och med omställningen.

− Det finns en stark tro på att vi ska kunna lösa klimatkrisen med hjälp av ny teknik, men omställningen kommer kräva att vi förändrar mycket mer, säger Kristina Lindström, forskare vid institutionen för konst, kultur och kommunikation.

Hon tror att det är viktigt att sätta sig in i vad som riskerar att gå förlorat när vi ställer om, som ett sätt att förbereda sig för ett annorlunda liv. Hon tycker också att det är viktigt att prata om förlusterna nu, medan det fortfarande finns möjlighet att påverka utvecklingen.

− Vad klimatomställningen kommer innebära är inte satt än. Det beror på hur vi agerar nu och vad vi prioriterar, säger hon.

Sorg över utrotade arter

Exakt vad det är som skapar känslor av sorg och förlust i relation till klimatomställningen ska utredas djupare under projektet. Det kan handla om minskade möjligheter att resa och upprätthålla relationer på distans, eller om att kunna lita på att en hoppfull framtid väntar. Kristina Lindström nämner även sorgen som man kan känna över att vissa arter går mot utrotning och att vissa landskap riskerar att försvinna i och med att vi inte ställer om tillräckligt snabbt.

Kristina Lindström, forskare vid Malmö universitet.

Forskningsprojektet kommer att genomföras på den skånska landsbygden. Här finns ett starkt engagemang på flera olika nivåer; kommuner, organisationer, företag och privata aktörer har som målsättning att regionen ska vara fossilfri redan i år.

Olika grupper kommer att bjudas in att delta i forskningsprojektet och berätta vad de tror blir svårast i klimatomställningen.

− Vi kommer att involvera både personer som brinner för frågorna och de som är mindre benägna att ställa om, säger Kristina Lindström.

I ett första steg kommer berättelser att samlas in genom intervjuer. Vissa teman ska sedan diskuteras vidare i workshopar och resultatet kommer att presenteras i en utställning.

− Det är jätteviktigt för oss att nå utanför akademiska kretsar, säger Kristina Lindström.

Ökat fokus på gemensamt ansvar

Diskussionen om att ta gemensamt ansvar och göra uppoffringar har aktualiserats i och med coronapandemin.

− Det är en del av den offentliga diskussionen nu på ett annat sätt än tidigare och det tror jag kommer påverka synen på hur vi ska möta klimatkrisen, säger Kristina Lindström.

Hon ser att spridningen av covid-19 har fått oss att på kort tid genomföra omfattande förändringar både som individer och på samhällsnivå. Nu tycker hon att vi ska fundera över vilka av de här förändringarna som är tillfälliga och vilka vi vill hålla fast vid även efter pandemin. Vissa förändringar, som ökat bilkörande, får negativa effekter på klimatet och är alltså inget vi borde vänja oss vid medan andra förändringar är positiva.

− Vi kanske upptäcker nu att vissa uppoffringar faktiskt inte var så svåra att göra som vi hade trott. Vi kanske till och med kan se att det finns vissa kvaliteter, till exempel i minskat resande, säger Kristina Lindström.

Hon tror att åtgärderna som vi nu vidtar för att begränsa spridningen av covid-19 kan bidra till en positiv utveckling i klimatomställningen, men betonar att bilden inte är entydig och att ingen vet hur vi kommer påverkas av corona på sikt.

− Samtidigt som det kan uppstå något positivt i detta, är det just nu mycket obehagligt som händer, till exempel med stängda gränser, som inte alls liknar ett gemensamt ansvarstagande, säger hon.

Svårare att greppa klimatkrisen

Att det är lättare att göra uppoffringar i relation till coronapandemin än i relation till klimatkrisen tror Kristina Lindström beror på att effekterna av pandemin är omedelbara och synliga.

− När det gäller klimatomställningen måste vi ta ansvar för hur livet blir om 100 år. Det är svårare att greppa, säger hon.

Hon hoppas att deras forskningsprojekt ska bidra till att göra det lite enklare att ta till sig vad klimatomställningen egentligen innebär och vad den kräver av oss. Hon hoppas också att de ska lyckas förmedla en känsla av hopp.

− Då menar jag inte hopp som optimism utan snarare en känsla av att det är värt att försöka även om det känns dystert. Nästa generation kommer kanske inte få det bättre än vad vi har det nu, men det är inte heller game over, säger hon.


Charlie Olofsson text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.