”Sverige har ett åtagande att leva upp till”

Statliga ersättningar till skogsägare lyfts fram som ett sätt att snabbt öka kolinlagringen i svensk skog. Företagen som säljer kolkrediter menar att förslaget helt rycker undan mattan för branschen, och ”dödar affärsmodellen”.

I vintras kom Miljömålsberedningen med sitt förslag på hur Sverige ska öka kolinlagringen och möta kraven från EU. Med statliga ersättningar till skogsägare som väljer att vänta med att avverka ska 3,9 miljoner ton kol hindras från att släppas ut till atmosfären.

Från Miljömålsberedningen är man medveten om att statliga ersättningar kan vara ”en bromsande faktor” för företagen som säljer kolkrediter.

– Vi ser en potential i de här företagen men vårt uppdrag var att visa hur vi kan öka kolinlagringen fram till 2030 och då tror vi att statliga ersättningar är mest effektivt, säger Lars Tysklind (L), som var ordförande för Miljömålsberedningen i vintras, när förslaget lades fram.

Han förklarar att tidsperspektivet var en viktig faktor.

– Den här marknaden kring kolkrediter i skogen är under utveckling, men vi är lite under galgen nu att klara åtagandet gentemot EU till 2030. Det kommer verkligen inte bli lätt.

Ersättning till skogsägare redan nästa år

Enligt Miljömålsberedningens förslag, som nu är ute på remiss, ska statliga ersättningar börja delas ut redan nästa år, 2026.

– Annars går det ju inte ihop till 2030, säger Lars Tysklind.

Tanken är att skogsägare ska kunna söka ekonomisk ersättning för att gödsla sin skog eller för att skjuta upp avverkningen antingen i fem eller i tjugo år.

– Vi tänker oss att 75 procent av avtalen skulle vara 5-åriga och 25 procent 20-åriga, säger Lars Tysklind.

Tidigare har det pratats om att kolinlagringen i skogen kräver permanens. Att lagra kol i fem år kan verka som kort tid ur klimatperspektiv. Hur har ni tänkt?

– Det finns ju mycket diskussioner kring detta. Jag tror att man får se de fem åren som en första fas. Vem vet, om fem år kanske kolkreditsföretagen är igång, eller så tar staten något nytt beslut.

Efterfrågan på virke kommer ju inte gå ner bara för att Sverige betalar ut ekonomiska ersättningar till skogsägare. Minskad avverkning i Sverige skulle kunna leda till ökad avverkning utomlands, och då uteblir ju klimatnyttan. Hur ser ni på det?

– I slutändan har ju Sverige ett åtagande att leva upp till. Vi ska visa att vi tar vårt åtagande på allvar, och så får vi väl hoppas att andra länder också tar sina åtaganden på allvar.

Man pratar också om oförutsedda händelser som kan ske i skogen, som bränder och stormar. Vad händer om en skogsägare har fått ekonomisk ersättning, och så skadas skogen så att hen inte kan leva upp till sitt åtagande?

– Vi har inte lagt fram detaljerna för hur det ska fungera men vi tänker oss någon form av försäkringssystem. Man måste ta höjd för att det kan hända saker i skogen.

”Kan gynna företagen”

Lars Tysklind tycker att de statliga ersättningarna ska ses som en tillfällig lösning och utesluter inte att företagen som förmedlar kolkrediter kan få en viktig roll på sikt.

– Som vi ser det skulle statliga ersättningar faktiskt kunna gynna företagen. Det skulle kunna göra att fler skogsägare får upp ögonen för att det går att tjäna pengar utan att avverka. De statliga ersättningarna är inte tänkta som ett evighetsprojekt. Det är klart att om marknaden kan sköta detta själv så måste det vara positivt. Vårt förslag kostar staten 2,5 miljarder enligt våra beräkningar. Det är inget självändamål att staten ska vara inne och bidra.

Hur troligt är det att förslaget om statliga ersättningar till skogsägare verkligen blir av?

– Det har inte funnits några konkreta invändningar från något av partierna.

Det här är del fyra och den avslutande delen i Extrakts artikelserie om handel med kolkrediter i skogsbruket.