Tre länder – tre sätt att skapa levande landsbygd

När skolan har stängt, precis som förskolan och mataffären – hur skapar bybor då ett socialt sammanhang? Forskaren Doris Carson lyfter blicken och menar att byarna i Västerbottens inland inte skiljer sig så mycket från bergsbyar i Österrike, eller mindre gruvsamhällen i Australien.

Ofta pratar man om inflyttning och tillväxt som lösningen på de problem som uppstår när befolkningskurvan viker neråt i små samhällen. Men när en byskola eller en mataffär väl är borta är det nästan omöjligt att få tillbaka människor till platsen.

Det menar forskaren Doris Carson som i ett nytt projekt ska undersöka vad som behövs för att de personer som väljer att bo kvar i avfolkningsbygder ska kunna leva bra liv.

Hon bor tillfälligt i Australien med sina barn och sin australiensiske make, som också är hennes forskarkollega. Projektet handlar om förutsättningarna för sociala relationer i avfolkningsbygder. Planen är att jämföra sociala mötesplatser i ett antal byar i tre olika länder, tillsammans med byborna själva.

– Min man är från Australien, jag är från Österrike och vi flyttade till norra Sverige för ungefär nio år sedan. Så det var naturligt att välja de tre länderna, men det finns andra skäl också, inte bara på grund av vår bakgrund. Det finns mycket som de tre länderna kan lära av varandra.

Byarna i projektet ligger i Västerbottens och Norrbottens inland, i de österrikiska alperna samt i gruvområden i nordöstra Australien. De har inte mer än 300 invånare och utvecklingen går på många sätt bakåt: skolor har lagts ner, affärer och restauranger har stängt.

– Vi vill veta hur den sociala infrastrukturen ser ut på de här platserna. Hur kan människor fortfarande ha bra, sociala liv även när det inte finns så många resurser kvar?

Forskning tillsammans med bybor

Målet är att visa goda exempel på hur små byar själva kan skapa förutsättningar för gemenskap och en levande landsbygd. Doris Carson beskriver metoden som deltagande observation. Planen är att forskarna – Doris Carson, hennes make Dean Carson och österrikiske Andreas Koch – ska bli en del av de sociala sammanhang som de undersöker.

– Vi sitter inte i Umeå eller någon australiensisk eller österrikisk stad och utvärderar enkätsvar, vi vill vara på plats från start till slut. Finns det lekplatser går vi dit med våra barn för att förstå hur andra familjer i byn interagerar.

Forskningsprojektets löpande samtal och workshops med byborna kommer att avslutas med en ”social festival”, en festivaldag i varje land där byborna får en chans att träffa varandra.

– Den här forskningen bygger på våra tidigare studier och vi har sett innovativa idéer som vi tror kan fungera på fler platser. I Österrike har vi sett mobila lösningar, där äldre körs till mataffären och själva resan blir en social aktivitet. Här i Australien är kaffebilar ganska vanliga, ett mobilt kafé som står över dagen vid fotbollsplanen eller på en parkering, där bybor samlas.

Sverige bättre på integration

I Sverige har Doris Carson sett flera exempel på hur lokala föreningar bidrar till att underlätta integrationen för nya svenskar, genom språkkaféer och liknande. Är du exempelvis flykting från Afghanistan kan det vara svårt att ta sig in i de ofta väldigt traditionella sociala sammanhangen, menar hon.

– I Österrike kan till exempel det lokala brassbandet eller fotbollsklubben vara ganska slutna miljöer. I Sverige har jag sett fler aktiviteter som handlar om att välkomna nykomlingar, och vice versa. I en by i Västerbotten hade det kommit många migranter från Tyskland och Nederländerna, som hade svårt att ta sig in i existerande sociala strukturer och öppnade ett språkkafé i den nedlagda skolan.