Småfläckiga rödhajens hemliga liv upp till ytan

Djupt under ytan pågår ett tyst detektivarbete. Med hjälp av ultraljudteknik spårar forskare småfläckig rödhaj för att få veta mer om deras hemliga liv i havet. Utanför Lysekil hämtas unik data upp – ett steg mot att säkra framtiden för en av många sårbara fiskarter.

Motorbåten guppar rejält, men Lysekils mäktiga stenkyrka utgör en fast punkt i horisonten. Forskaren Daniel Palm styr med ena handen och kollar GPS:en med den andra.

– Tvåhundra meter till målet, ropar han över vindbruset, medan båten slår i vågorna.

Några kilometer från land, förankrad på drygt 45 meters djup, svävar en av flera mottagare. Nu ska den upp. Varje enhet är en guldklimp full av information om livet under ytan. Under ett års tid har den lyssnat av små sändare som finns inopererade i de småfläckiga rödhajarna.  

Kollegan Petter Lundberg torkar bort saltstänk från ansiktet och sänker ner en slags undervattenstelefon. Utrustningen kan både fånga upp och skicka ljud under vatten. Nu använder han den för att signalera till mottagaren att den ska komma upp till ytan.

Snart dyker två orange bojar upp ur havet. Med ett stadigt grepp lyfter Petter Lundberg upp bojarna tillsammans med det cirka 30 centimeter långa svarta cylinderformade instrumentet som är fäst under dem. På land ska mottagaren tankas på data, laddas med nya batterier och få mjukvaran uppdaterad.

I Sverige är det första gången broskfiskar såsom småfläckig rödhaj spåras med så kallad akustisk telemetri. Sändaren är bara någon centimeter lång och opereras in i bukhålan utan att påverka fisken. Signaler från sändaren kan tolkas av någon av de 40 mottagare som är utplacerade i havet längs västkusten – från Måseskär ner till Halland.

Tekniken erbjuder en detaljerad inblick i hajarnas liv: rörelsemönster, djupval, temperatur och aktivitet.

– Det är slående hur lite vi vet om dem, säger Daniel Palm, doktor i fiskekologi, och en av forskarna vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Umeå som leder projektet.

Akustisk telemetri har sitt ursprung i Nordamerika kring 1950-talet. I Sverige har tekniken främst tillämpats på arter som torsk, lax, öring och ål. Hajar, de näst mest hotade ryggradsdjuren efter groddjur, har länge hamnat i skymundan – tills nu.

– Historiskt har fiskforskning främst fokuserat på arter som lax och torsk eftersom de har ett tydligare ekonomiskt värde, säger Petter Lundberg, som forskar inom fysik vid SLU.

Forskarna samarbetar med saltvattensakvariet Havets Hus i Lysekil. I över 20 år har anläggningen fött upp och släppt ut runt 200 småfläckiga rödhajar i havet. Av dessa har 45 utrustats med sändare.

– Med vanliga ID-märken får vi bara data från 8–10 procent, eftersom metoden kräver att rödhajarna fångas igen. Nu får vi information från nästan alla individer, säger Helen Sköld, akvariechef och docent i marin zoologi vid Göteborgs universitet.

Resultaten har redan överraskat. Hajarna rör sig betydligt mer än väntat, och är extra aktiva på natten, samt när vattnet är varmt.

Uppfödningen sker i en miljö som liknar den naturliga med stenar, sand och närvaro av andra arter.

Nästa steg är att jämföra de uppfödda hajarnas beteende med vilda individer.

– Liknar de varandra har de akvarieuppfödda bra förutsättningar att lyckas. Tanken är ju att de ska stärka populationen, säger hon.

Sedan 2016 föds även knaggrockor upp på Havets Hus. Arten är hotad i såväl svenska som europeiska vatten. I Sverige är det helt förbjudet att fånga och ta upp den på land. Dess storlek gör att den lätt fastnar i trålfiskenäten, och redan vid ett års ålder kan den fångas av misstag.

Av de rockor som föds upp i Havets Hus överlever endast omkring en femtedel. Varför vet forskarna inte.

– Andra nordiska akvarier indikerar att de får fler knaggrockor och klorockor att överleva om de är vildfångade. Det tyder på att det är något som saknas i fodret som vi inte känner till, säger Helen Sköld.

Därför tillsätts nu vitaminer i födan. Akvariet släpper också ut deras två avelshonor, och satsar på vilda avelsdjur i stället.

Planen framöver är att använda akustisk telemetri även på rockorna, och samla in mer grundläggande data för att kunna skydda arten.

Samtidigt pågår ett projekt med torsk, vars bestånd har minskat kraftigt, särskilt längs kusten, och som nu klassas som sårbart. Sedan 2018 har Havets Hus drivit upp småtorsk och släppt ut dem när de vuxit till sig i områden fredade från fiske. De följs med samma teknik för att studera överlevnad, rörelser och hot.

– Preliminära resultat visar att runt en femtedel verkar bli uppätna av sälar. Det är viktig information. När man har fiskat torsk och direkt satt tillbaka den får man liknande resultat.

Slutsatsen är att de vilda nog har samma utmaning, säger Helen Sköld.

I nuläget är projektet endast en kunskapskälla, men framåt vill de undersöka om uppdrivning av småtorsk kan skalas upp så att stor torsk kan öka i ekosystemet.

– Räddar man havet så räddar man mänskligheten. Det är en ödesfråga. Det är inte okej att vi vet så lite om vad som händer nere i havet, säger Daniel Palm.