Sjöarnas stränder förbisedda i klimatberäkningar

Längs havens kustremsor är restaurering av ålgräsängar och mangroveträsk en etablerad strategi för att motverka klimatutsläpp. Men insjöarnas strandkanter har länge förbisetts. En ny studie visar att växterna i sjöarnas strandzoner lagrar mycket kol.

Insjöar har ofta setts som källor till koldioxidutsläpp, men studien vid Uppsala universitet visar att strandkanterna spelar en viktigare roll i klimatberäkningar än vad man trott. Världens sjöstränder blir sammanräknat en fyra gånger så lång remsa som världshavens kustlinje, men hittills är det bara havens strandzoner som tagits med i uträkningar av kontinenternas kollagring och -utsläpp.

– Vår plan var från början att bara skriva en artikel om att vattenväxter i strandzonen förbises i kolcykelforskningen. Men när vi började räkna visade det sig att de här strandzonerna har en mycket större påverkan än vi tidigare trott. Så i stället för en artikel, blev det en studie där vi presenterar den första globala uträkningen av kolflöden som inkluderar strandzonens växtlighet, säger Charlotte Grasset, huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.

Vattenväxterna i strandzonernas växtlighet växter snabbt och tar upp och lagrar kol på ett sätt som liknar regnskogens växtlighet. Det gör att sjöarnas roll i kolcykeln förändras om man tar hänsyn till sjöstränderna i klimatberäkningar.

Resultaten talar för att strandzoner restaureras och skyddas, menar Charlotte Grasset.

− En etablerad strategi i havens kustzoner är att återställa så kallade ålgräsängar och mangroveträsk för att motverka ökande koldioxidutsläpp i atmosfären. Det är dags att ägna samma uppmärksamhet åt våra sjöstränder. Inte bara för att få bättre kunskap om kolkretsloppet, utan också för att förbättra kolinlagring, vattenkvalitet och den biologiska mångfalden, säger hon i pressmeddelandet.