Självhushållande bönder i Afrika har svårare att ta sig ur fattigdom jämfört med dem som bedriver handel, enligt en tvärvetenskaplig studie.

– Om man jämför självhushållande bönder med bönder som säljer hela eller delar av sin produktion – så är de självhushållande fattigast. Det gäller i stort sett överallt. Vi har studerat flera olika länder och det är alltid så, säger Göran Djurfeldt, professor emeritus i sociologi vid Lunds universitet.

Han har studerat fattiga bönder både i Indien och Afrika söder om Sahara.
– Många människor ser självhushållning som ett ideal, men jordbruket är indraget i marknadsekonomin och behöver insatsvaror för att det ska bli hållbart. Inte nödvändigtvis för att skapa vinst – utan för att de som driver dessa små familjejordbruk ska få ihop till brödfödan.

God infrastruktur gav ökad avkastning


Göran Djurfeldt, professor emeritus i sociologi.

Hans forskning fokuserar inte på nationell nivå – utan ser situationen ur de enskilda böndernas perspektiv. I en tolvårig studie har han och hans kollegor korskopplat satellitdata med intervjuer från 56 byar i sex afrikanska länder.

Resultaten visar att produktion och avkastning av majs ökade om infrastrukturen, som till exempel vägar och telefoner, fungerade och om jordbrukarna sålde grödor på marknader.
– De som kan leva på sin skörd och även sälja vidare har lättare att ta sig ur fattigdom.

Barnen spelar avgörande roll

En annan myt som han vill slå hål på är att självhushållning är mer ekologiskt hållbart. Och här spelar barnen en avgörande roll.

– Många föräldrar drömmer om att deras barn ska kunna ta över gården efter dem, och då är ekologisk bärkraftighet en förutsättning.

Här drar han paralleller till västerländska förutsättningar.
– Det finns en drivkraft bland den typen av bönder även i vårt samhälle – att lämna över hållbart nyttjad mark till barnen. När det perspektivet saknas så tenderar marken att överutnyttjas.

Nationell självförsörjning en besvärlig fråga

Hur kan då denna forskning kopplas till svenska förhållanden? Göran Djurfeldt betonar att nationell självförsörjning är en besvärlig fråga.
– Hela debatten förvärras när nationalismen sticker upp sitt fula tryne i debatten.


Hela debatten förvärras när nationalismen sticker upp sitt fula tryne i debatten.

Han menar att med nationalistiska krafter ofta följer idealet att landet ska försörja sig själv.

– I Sverige handlar självförsörjningsdebatten om att klara sig i ett eventuellt beredskapsläge men i Afrika och Indien behöver bönderna ha tillgång till världsmarknader för att ta sig ur fattigdomen. Det gick illa för Afrika under 70-talet fram till 2000 på grund av protektionism från OECD-länder, som satte upp tullmurar för jordbruksvaror. Hela EU:s jordbrukspolitik byggde på det.

Varnar för nationalistiska strömningar

Han berättar att situationen nu har förbättrats för afrikanska bönder – bland att tack vare de WTO-avtal som hindrar OECD-ländernas protektionism på jordbruksområdet. Men han vill ändå varna för de nationalistiska strömningar som vurmar för självhushållning.

– Framförallt handlar det i våra länder om ryss-skräck, men om det sker till priset av att sätta krokben för Afrika – då är det inte värt priset.

Om projektet

Tack vare satellitbilder kunde forskare studera förändringar i biomassa över tid, både över en säsong och över ett drygt decennium. Sämre data över vägnätet gav ett svagare, men ändå signifikant samband för kommunikationernas betydelse. Resultaten korskopplades sedan med intervjusvar för att fastställa eventuella samband mellan de olika datakällorna.

Över 2500 personer från sammanlagt 56 byar i sex afrikanska länder intervjuades. De fick frågor om storleken på sina skördar, hur ofta de sålde sina grödor, varifrån övriga inkomster kom ifrån med frågor såsom: Hur mycket majs fick du vid senaste skörden? Sålde du någon majs? Hur mycket och vad fick du betalt? Har du några andra inkomster än jordbruket? Intervjuerna gjordes vid tre tillfällen under perioden 2001–2014.

Satellitdatan hämtades från Nasa vars satelliter kör dagligen runt jordklotet. Forskarna studerade återkommande två jordbruksområden i varje by, i storleken 250×250 meter, samt en obrukad yta med naturlig vegetation.

Forskningen har varit tvärvetenskaplig och involverat fem forskare i kultur- och naturgeografi, sociologi och statistik vid Lunds universitet och med samarbetspartner vid ledande afrikanska universitet samt vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)


Karin Montgomery text

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Gunnar Rundgren skriver:

    Intressant. Man kan undra hur man fastställer orsakssamband. Min erfarenhet är att det är de som redan har mer resurser som blir mer marknadsinriktade, på samma sätt som svenska välbärgade bönder blev det och inte torparna. Men jag får väl läsa studien och se….

  • Bjorn von Euler skriver:

    I’m the Chairperson for an NGO called Africa Development Promise. We are operating in Uganda and Rwanda by supporting rural women farmers organized in cooperatives. Our support is mainly focused on education and training for improved yields and refining produce for higher value.
    I love to study your report and welcome away for me to obtain your report.

  • Birgitta Rydhagen skriver:

    Jag är intresserad av genusperspektivet. Vad händer med kvinnors och mäns inflytande och ekonomiska situation i de båda scenarierna?