Världens städer växer snabbare än någonsin. En av de stora utmaningarna för dagens stadsplanerare är att skapa städer där människor kan röra sig fritt.

Forskning visar att tillgång till goda, effektiva, billiga och rena transporter i en stad - möjligheten att ta sig till och från jobb, nöjen, grönområden, affärer och viktiga samhällstjänster - är en nyckelfaktor som påverkar både ekonomin, miljön och folkhälsan i en stad.

Effektivare transporter

Det gäller inte minst i framtidens jättestäder, där luftkvalitet, trafikstockningar och segregation redan idag skapar enorma problem. Enligt FN:s årliga urbaniseringsprognos finns redan idag tjugoåtta så kallade megastäder, som Tokyo, Sao Paolo, London och Karachi, där mer än tio miljoner invånare trängs. Och nära sexhundra till står på tröskeln att gå med i klubben. - Hur ”bobara” de här städerna kommer att bli i framtiden handlar mycket om vår förmåga att samarbeta och lära av varandra, säger Martin Powell som är chef på avdelningen för urban utveckling på Siemens, ett av de stora privata företag som på senare år satsat på att hitta tekniska lösningar på storstäders kommunikationsproblem. Ofta handlar det om att hitta sätt att få fram fler människor där det inte längre går att bygga fler vägar eller mera räls, berättar han: - I Paris till exempel, har vi lyckats öka kapaciteten i tunnelbanesystemet med över 70 000 passagerare om dagen, bara genom att byta ut levande förare mot datorer som kan köra tågen effektivare och tätare i tunnlarna. Och i Tel Aviv har vi lyckats öka framkomligheten till flygplatsen genom att dela upp motorvägen dit i två delar, en som är gratis och en som styrs av ett dynamiskt vägtullssystem där det blir dyrare ju fler som för tillfället kör där.

Högteknologi kan inte lösa allt

Men vägen till att skapa humanare, miljövänligare och mer hälsosamma städer behöver inte gå via dyra och högteknologiska lösningar. I Köpenhamn, som nyligen utnämndes för andra året i rad till världens mest ”bobara” stad av det brittiska livsstilsmagasinet Monocle, har man genom ett långsiktigt arbete fått 37 procent av stadens invånare att antingen gå eller ta cykeln till jobbet varje dag. Att jämföra med till exempel London där samma siffra ligger på två procent. - I Köpenhamn har vi jobbat i femtio år med att steg för steg tränga undan bilen till cykelns och gångtrafikanternas förmån. Det började med försöket med gågatan Ströget i början av sextitalet, och så har det fortsatt, berättar Jan Gehl som är pensionerad professor i urban design vid Köpenhamns arkitektskola. Som en av de som etablerade termen livability, har han under åren jobbat med att förbättra stadsmiljöer i storstäder som Moskva, New York, Sydney och Melbourne. Att få fler stadsbor att förflytta sig till fots eller på cykel är en väg som idag många andra storstäder i världen har slagit in på. I bland annat åttamiljonersstaden Bogota i Colombia har de senaste åren över fyrahundra kilometer gång och cykelbanor anlagts, bland annat för att hjälpa medborgare från stadens fattigare områden att kunna ta sig in till stadens centrum där det finns jobb.

Både miljö och folkhälsa

En annan vinst för städer som satsar på att bereda väg för folk som vill röra sig till fots eller på cykel, är att det kan bidra till att förbättra miljön och folkhälsan, påpekar Jan Gehl: - I Danmark finns studier gjorda som visar att folk som går eller cyklar regelbundet till jobbet lever sju år lägre i genomsnitt, och mår bättre när de är äldre och kostar samhället mindre i mediciner och sjukvård. Och det krävs inte alltid dyra lösningar eller dramatiska omstruktureringar av stadsrummet för att få folk att röra sig mer av egen maskin. Det kan ofta handla om väldigt enkla och billiga ingrepp, säger Jan Gehl, och berättar om ett projekt på Manhattan i New York: - Här har man i vissa områden fått fler äldre att känna sig trygga nog att ta sig ut på egen hand, bara genom att förlänga tiden för hur länge det lyser grönt på övergångsställen vid vissa gator.

Den globala urbaniseringen i siffror

1800 – Ungefär 3 procent av jordens befolkning bor i städer. 1930 – 30 procent av jordens befolkning har flyttat in till städer. Mer än två tredjedelar bor fortfarande på landsbygden. 1950 – New York blir den första megastaden i världen när antalet invånare stiger över tio miljoner. Tokyo följer strax efter och bli nummer två. 1975 – Mexico city blir den tredje megastaden. Tokyo har gått om New York och är världens största stad med 26,6 miljoner invånare. 2000 – Antalet megastäder i världen har stigit till 18. Tokyo är fortfarande störst med 34,4 miljoner. Mumbai, Sao Paolo och Shanghai hör till de nya jättarna. 2007 – Första året i mänskligheten historia då fler människor bor i städer än på landet. 2013 – Den internationella finansiären och gruventreprenören Robert Frideland förutspår att 630 miljoner människor, 8 procent av alla människor som går på vår planet, kommer att trängas i 37 megastäder redan år 2025. 2014 – 54 procent, 3,9 miljarder människor bor i städer. Det finns 28 megastäder. 2025 - Enligt prognoser gjorda av den internationella finansiären och gruventreprenören Robert Frideland kommer 630 miljoner, 8 procent av alla människor som går på vår planet, att trängas i 37 megastäder. 2050 – Två tredjedelar av jordens befolkning, eller 6,4 miljarder människor spås bo i städer. Hela 90 procent av den globala urbana folkökningen väntas ha skett i Asien och Afrika. Nigeria, Kina och Indien vänta stå för 37 procent av de 2,5 miljarder nya stadsborna. (Källor: FN:s rapport World Urbanisation Prospects 2014)

Livability

Livability är en term som på svenska skulle kunna översättas till ”bobarheten” i världens växande stadsregioner. Det kan handla om allt från politisk stabilitet och det ekonomiska klimatet i en stad, till hur jämlik den är och hur god tillgången är till arbete, bostäder, effektiva kommunikationer, kulturutbud och grönområden.

Här är det bäst att bo

Varje år görs försök att peka ut världen mest ”bobara” städer (Livable cities), bland annat av livsstilsmagasinet Monocle, den amerikanska ekonomikonsultfirman Mercer, och tidskriften the Economists analysenhet EiU. Samtliga listor försöker väga samman en rad olika faktorer som man anser är viktiga för att göra städer bra att bo i: Nivå på levnadskostnad, brottsstatistik, miljötänkande, politiskt, ekonomiskt och socialt klimat, tillgången på jobb, bra sjukvård, goda kommunikationer, rekreation, nöjen och utbildningsmöjligheter. Monocle - Most livable cities index 2014: 1. Köpenhamn 2. Tokyo 3. Melbourne 4. Stockholm 5. Helsingfors Mercer Quality of living Survey 2014: 1. Wien 2. Zürich 3. Auckland 4. München 5. Vancouver EiU Livability ranking 2014: 1. Melbourne 2. Wien 3. Vancouver 4. Toronto 5. Adelaide

Urban Atlas - satellitkartor för stadsplanerare

Det webbaserade verktyget Urban Atlas är ett samarbete mellan EU-kommissionen och den europeiska rymdstyrelsen ESA och ett av många nya projekt som syftar till att kartlägga och förbättra så kallad livability. Urban Atlas har som mål att under 2015 göra satellitkartor över 695 europeiska städer tillgängliga för stadsplanerare, politiker, forskare och andra medborgare. Informationen på kartorna kopplas sedan ihop med andra typer av geografiska eller statistiska data, som buss- och tunnelbanekartor, tidtabeller, befolkningssiffror eller medborgarenkäter. - På det här sättet kan vi till exempel ta reda på hur många invånare i en stad som har för svårt att ta sig till jobbet eller till närmaste sjukhus, eller hur många som bor mer än en kvarts promenad från en park. Vi kan också simulera olika lösningar på problemen och till exempel räkna ut i förväg vilka olika åtgärder som faktiskt skulle förbättra läget för flest människor, säger Lewis Dijkstra på EU-kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik. Som chef för avdelningens analysenhet har han varit med och jobbat fram Urban Atlas. - Vi försöker förse borgmästare och lokalpolitiker med information om deras städer och om andra, så att de kan identifiera problemen som finns där och hitta lösningar på dem.


Kristoffer Gunnartz

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Lasse Björck skriver:

    Jag tycker Svenska trafikplanerare ska lära av danskarna; till saken hör att jag sammanställt en cykelutredning, ingående i min studie vad gäller ”Idrottens samhällsvärde – sett ur ett folkhälsoperspektiv”