Sara Lidman visar vägen genom lagens landskap

En förnyare i svensk litteratur men också en enträgen miljöaktivist som tveklöst klev fram i rättssalen och ifrågasatte lagen. Kan Sara Lidmans tankegångar hjälpa oss att tolka lagtexten även i dag?

Sara Lidman följde apartheid-rättegångar på plats i Sydafrika. Hon höll sitt eget försvarstal inför domstolen när hon tillsammans med flera andra aktivister lagförts efter protester mot ett ifrågasatt motorvägsbygge. Men även Jernbanesviten, böckerna hon är mest känd för, tar avstamp i en rättsprocess, den mot hennes farfar Erik Lidman.

Inspirerad av hans öde skapade hon sin huvudperson Didrik Mårtensson, bondsonen med en vision om järnvägen som ska modernisera Norrland och en naiv tilltro till makten. I sitt fall drar han med sig grannar, bybor och vänner, vilka skrivit på lånepapper utan kunskap om innebörden i villkoren.

– Det är uppenbart att de inte begriper vad de ger sig in i. För Sara Lidman var det väldigt viktigt att lagen ska vara tillgänglig för alla, och också viktigt att skildra hur det går när så inte är fallet.
Det säger Ingeborg Löfgren, litteraturvetare och forskare vid Mälardalens universitet.

I en ny forskningssatsning ska hon och Joel Samuelsson, professor i civilrätt vid Uppsala universitet, ta reda på hur synen på lagen påverkas av en kulturell kontext, hur lagtexten används i relation till omvärlden och det politiska läget.

Målet är att ta fram en tolkningsmodell som bygger på litteraturen och som samtidigt är juridiskt giltig. Sara Lidmans unika sätt att ta sig an lagen – som visar sig i en rad av hennes många debattartiklar och andra texter – kan hjälpa oss att förstå relationen mellan den folkliga förståelsen av rättsläget och den professionella förståelsen, menar de.

– Hennes slutplädering i Stenungsunds tingsrätt 1988, när hon åtalats för ohörsamhet mot ordningsmakten och valde att föra sin egen talan, är fantastisk. De juridiska teman hon berör där löper som en röd tråd genom hennes författarskap, säger Joel Samuelsson.

”Sam-vett” – mer än bara samvete

I slutpläderingen använder Sara Lidman det egna ordet ”sam-vett”, som hon återkommit till i flera texter. Ett svårdefinierat begrepp som rymmer både samvete och samhällets normer, som hon i slutpläderingen använder för att göra en distinktion i sin tolkning av lagen. Lagen som den framgår i lagtexter, statliga utredningar och andra dokument betyder inget utan det samhälle som den tillämpas i.

– Det handlar om lagens inre liv på ett djupare plan, för att läsa lagen på riktigt krävs en etisk komponent. När Sara Lidman säger att man måste skilja på lagens bokstav och lagens mening, står det i samklang med uråldriga juridiska traditioner, säger Joel Samuelsson.

Jämförelsen mellan Sara Lidmans miljöengagemang och samhällets och rättsväsendets syn på klimataktivister i dag ligger nära till hands. Hennes hjärtefrågor handlade om rasism, det industriella skogsbruket och användandet av Norrlands naturresurser – frågor som fått ny aktualitet.

– Det är slående hur sättet att prata om lagstiftningen och klimatet har svängt om. Tydligast är det i synen på staten och experterna. I klimatfrågan är det aktivisterna som åberopar experterna, den politiska vinden främjar inte den universella vetenskapen. Plötsligt kan man framställa klimataktivister nästan som en sorts folkförrädare. Vi utgår från den svensk kontext i vår forskning, men det rör sig om en internationell trend, säger Joel Samuelsson.

Delikata avvägningar

Liknande rättsfall som det uppmärksammade åtalet mot de demonstranter som stoppade trafiken på E4 för tre år sedan – och som avgjordes av Högsta domstolen i juli i år – finns bland annat i England. Där dömdes aktivister till fleråriga fängelsestraff för att ha blockerat en motorväg.

– Om man ser det som sabotage eller inte är en delikat avvägning. I Sverige är sabotage ett brott som går tillbaka till tiden för andra världskriget, tänkt att komma till användning mot exempelvis motståndsmän, men som nu har dammats av och i vissa fall använts mot klimataktivister i samband med aktioner med stor inverkan på trafiken.

– Hur lagen ska förstås är helt klart en kulturfråga och attityderna svänger med tiden. Juridiken är inte frikopplad från kulturen, men ska samtidigt vara objektiv och opolitisk. Den spänningen är väl jurister i allmänhet inte så bra på att hantera, säger Joel Samuelsson.

Förståelse för juridiken avgörande

Om klimataktivister i dag tar hjälp av juridik och domstolar för att åstadkomma politisk förändring så handlade det för Sara Lidman snarare om att återföra makten till folket, från centralmakten i Stockholm.

Människovärdet såg hon som grunden i samhället, och ett sätt att förneka medborgare deras människovärde var att skriva lagen så svår att den inte går att förstå. För både Sara Lidman och dagens aktivister är en förståelse för det juridiska systemet avgörande för att åstadkomma förändring.

– Vad vi vet hade inte Sara Lidman någon formell juridisk skolning. Men hon tillmäter sig själv en auktoritet som läsare av lagen. Det viktiga var inte att just hon skulle kunna läsa lagtexter och utredningar, utan att alla skulle kunna det, säger Ingeborg Löfgren.

Det stora moraliska imperativ som författaren hade på sig själv avspeglar sig i alla politiska artiklar hon skrev, demonstrationer som hon deltog i – men också i hennes romaner.

– Hon har ett sofistikerat sätt att resonera kring hur hon kan göra skillnad i världen genom sin litteratur, utan att den blir propagandistisk.

– Det mediala läget ser förstås annorlunda ut nu. Sara Lidman var en galjonsfigur, hon hade säkert stått på barrikaderna även i dag. Kanske kan man fundera på vilken roll samtida intellektuella författare har i dag, i vilken mån de kliver i hennes skor, säger Ingeborg Löfgren.