Så jobbar Sveriges hemligaste vandrare

Varje år kartlägger Riksskogstaxeringen över 120 000 träd och stubbar för att kunna dra slutsatser om hur skogen förändras över tid. Mängden data saknar motstycke i världen. Extrakt hakade på Sveriges kanske hemligaste vandrare på uppdrag.

De är borta lika snabbt som de kom. Utrustade med handdatorer, gps och linjaler kartlägger de och mäter träd i terrängen. Till och med blåbärsris, älgbajs och myrstackar noteras in i minsta detalj.

Vi befinner oss i skogarna utanför Ucklum i Bohuslän. Termometern visar redan över 20 grader, men Haidi Andersson och hennes kollegor Marie Gunnarsson och Ola Olofsson klagar inte. Både snö och sidledsregn är betydligt värre.

Ett par snabba knapptryck på handdatorn avslöjar att just den här skogsytan består av 55 procent tall, 41 procent gran och 4 procent lövträd. Återstår bara att packa ihop och smyga iväg till nästa provyta.

– Vi informerar aldrig markägare om att vi är på väg. Vi vill inte påverka skogsbruket på något sätt, utan vi ska bara spegla vad som händer i skogarna. Det ska inte synas att vi varit på plats heller, men den som tittar noga kan se röda prickar på de träd som vi har mätt in, säger Haidi Andersson som gör sin sjunde taxeringssäsong.

Ett hantverk

I mer än hundra år har Riksskogstaxeringen inventerat de svenska skogarna i syfte att beskriva utvecklingen över tid. Mellan april och september reser taxeringsteamen runt i hela Sverige för att inventera skog. De börjar söderut och rör sig successivt norrut. Ibland kräver resorna att de hyr båt eller helikopter för att kunna ta sig till provytorna. Varje år inventeras sammanlagt 12 000 provytor.

Allt började med att den svenska skogsindustrin expanderade så kraftigt att det fanns farhågor om att skogen inte skulle räcka till. 1923 efterlyste skogsindustrin bättre uppskattningar av skogens virkesförråd och tillväxt.

Arbetet leds numera av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och tidsserierna är så långa att mängden data saknar motstycke i världen. Informationen används av såväl forskare som av myndigheter, organisationer och näringsliv. Uppgifterna ligger även till grund för politiska beslut och stiftandet av nya lagar.

– Att mäta träd kan tyckas ganska simpelt. I själva verket tar det lång tid att lära sig hantverket, säger Marie Gunnarsson som har en bakgrund som biolog.

Underlag i polariserad debatt

En insikt från de senaste årens inventeringar är att tall har gått om gran som Sveriges vanligaste trädslag, sett till volym. Skogarna växer också bättre igen efter tio år av vikande tillväxt.

Faktum är att det finns få frågor som är så laddade och konfliktfyllda som skogen. Det gör att efter­frågan på data är större än någonsin och såväl skogsindustrin som miljörörelsen använder

Riksskogstaxeringens siffror för att argumentera för sin sak. Att olika grupper refererar till samma faktabas tyder på att det finns ett förtroende, menar Cornelia Roberge som är programchef för Riksskogstaxeringen.

– Det är oerhört viktigt att vi tar fram de här mätvärdena. Just nu är det väldigt polariserat kring skogen och det behövs faktabaserade underlag till debatten. Jag tror inte att våra siffror kan lösa konflikten, men med objektiv information går det att analysera konsekvenser av både det ena och det andra, säger Cornelia Roberge.

Från att ha varit till nytta främst för skogs­industrin har Riksskogstaxeringens data­insamling också fått en alltmer vetenskaplig prägel. Flera forskare har använt tidsserierna för mer djupgående studier.

Som en bergsget

I Ucklumsskogarna tar Haidi Andersson täten på väg till nästa provyta, utrustad med karta och gps genom den kuperade terrängen.

– Hon är suverän på att ta sig fram överallt. Hon är som en bergsget, och snabb! säger Marie Gunnarsson.

Just den här skogen är 109 år gammal. Klustret av provytor utgör tillsammans en så kallad permanent trakt, som inventeras vart femte år. Förutom permanenta trakter inventeras även tillfälliga ytor som skiljer sig från år till år, för att göra urvalet mer representativt. Det manuella arbetet som fältarbetarna utför kompletteras med datapunkter från flygfoton.

Just nu undersöks också möjligheterna att komplettera de manuella mätningarna med mer fjärr­analys, artificiell intelligens och maskininlärning.

– Det är ett hårt arbete att resa runt i landet under så lång tid. Man är knappt hemma alls och vissa år hinner det till och med komma snö innan vi är klara för säsongen. Det känns alltid lite skönt när allt är klart. Men sedan dröjer det inte länge förrän jag börjar längta tillbaka igen, säger Haidi Andersson.

Hemliga vandrare

Bakom oss syns nästan inga spår efter taxerarna. Att inte göra för stort väsen av sig är av största vikt och alla tre hade utan problem kunnat passera som vanliga vandrare. De är iklädda friluftskläder och nästan all utrustning är nerpackad i tunga ryggsäckar. En stor kompass är monterad på ett stativ, men den påminner om en vandringsstav.

– En gång när vi klev av Kosterfärjan hörde vi hur några sa: ”Oj, där kommer vandrare, de ska nog vara borta länge”. Det är lite kul. Om någon frågar rakt ut berättar vi förstås vad vi gör, men vi är gärna så osynliga som det går, säger Marie Gunnarsson.