Mindre kött, mjölk och ägg. Mer spannmål och betydligt mer baljväxter. Det är några viktiga förändringar vi behöver göra i vår framtida kosthållning, menar Elin Röös och hennes kollegor som forskar om vad vi ska odla och äta i Sverige 2050.

Dagens livsmedelsproduktion är inte långsiktigt hållbar. Vi producerar för mycket mat av fel sort på ett resurskrävande sätt. År 2050 beräknas jordens befolkning ha ökat till 9,5 miljarder människor. Det ger en odlingsbar yta på ungefär 2100 kvadratmeter per person.

I forskningsprojektet ”Vad är ett hållbart lantbruk?” (som är en del av SLU:s forskningsplattform Framtidens lantbruk, se faktaruta) försöker man ta reda på hur lantbruket skulle se ut om vi bara hade just den ytan till vårt förfogande.

Näringsriktigt och hållbart

Utgångspunkten i projektet var att produktionen skulle ske på ett långsiktigt hållbart sätt, utan alltför stor påverkan på klimat, vatten och biologisk mångfald. Kosten skulle dessutom vara näringsriktig enligt de nordiska näringsrekommendationerna.

– Man skulle också kunna utgå ifrån den odlingsmark vi har i Sveriges, säger Elin Röös, forskare vid SLU. Ytan per person skulle då bli något större men vi menar att vi har ett ansvar att försörja fler och har därför utgått ifrån att Sverige ska kunna försörja 13,5 miljoner människor år 2050.

Elin Röös, forskare, SLU
Elin Röös, forskare, SLU

Mer självförsörjning

En del livsmedel såsom citrusfrukter, bananer, kaffe, te, nötter och kakao antas vi importera även i framtiden. Men självförsörjningsgraden skulle öka betydligt; äppelodlingarna och grönsakslanden skulle bli fler, och vi skulle behöva odla betydligt mer baljväxter, även om kött, ägg och mjölkprodukter fortfarande är en viktig del av den svenska kosten.

– En helt vegetarisk kost kräver visserligen mindre odlingsyta men naturbetesmarkerna är viktiga för den biologiska mångfalden. Många av de arter som lever där är beroende av de betande djuren.

Bevara naturbetesmarker

En annan premiss för projektet var att de befintliga naturbetesmarkerna ska bevaras och att djuren i första hand ska äta det vi människor inte kan äta.

Det kan vara gräs odlat på åkermark eller rester från livsmedelsindustrin, till exempel rapskakan från oljepressen, vassle från ostproduktionen eller drav från ölbryggning.

Men för att gris och fågel ska få ett fullvärdigt foder behöver de här resterna kompletteras med spannmål och baljväxter.

– När vi räknade på det visade det sig att resterna behövde kompletteras med två tredjedelar odlat foder. Enligt de här scenarierna kommer vi även fortsättningsvis att odla en hel del foder på åkermark.

Halverad köttkonsumtion

I modellen som forskarna tagit fram beräknas jordbruket vara självförsörjande på energi och mineralgödselkväve. Stallgödsel och matrester går till biogasproduktion och en liten del av halmen eldas för att i kombination med biogasen täcka gårdens behov av drivmedel, värme till stallar, växthus och spannmålstorkar.

En del av biogasen går dessutom till produktion av mineralgödselkväve. Den energi som krävs för vidare förädling och transporter är däremot inte medräknad.

Så vad hamnar då på tallriken till slut? Det beror förstås på hur man räknar men också vilka miljöaspekter som prioriteras. Minskad klimatpåverkan, biologisk mångfald och djurvälfärd går inte alltid hand i hand.

I det här projektet har man valt att ta fram tre olika scenarier med lite olika fokus. Alla scenarier talar för att medelsvensson behöver halvera konsumtionen av animaliska livsmedel såsom kött, mjölk och ägg, flerdubbla intaget av baljväxter och äta lite mer spannmål.

Förslag som kan genomföras idag

Men kan vi verkligen räkna med att dagens skördenivåer håller i sig? Och hur är det med insekter, odlad fisk och vegetariska alternativ som quorn, nötter och kastanjer? Kaniner äter ju också gräs, liksom hästar, kanske någon invänder. De släpper dessutom inte ut lika mycket växthusgaser som kor och får. Borde inte det här vara framtiden?

Elin och hennes kollegor vill gärna fortsätta att räkna på olika framtidsscenarier. Så här långt har de utgått ifrån lantbruket som det ser ut idag. Att räkna på det som ännu inte finns är betydligt svårare.

– Om det blir en fortsättning kommer vi att ta med flera djurslag, mer innovativa tekniker och andra grödor. Men resultaten från den här studien vet vi att vi kan genomföra redan idag. Och det är en klar förbättring jämfört med dagens produktion. Klimatutsläppen skulle mer än halveras och markanvändningen bli betydligt lägre liksom användningen av mineralgödsel.


Ylva Andersson

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Ylva Andersson skriver:

    Studien säger egentligen inget om import eller export idag. Den utgår bara ifrån att vi har tillgång till en viss mark och syftet har varit att försöka beräkna vilken typ av mat vi skulle kunna producera där, givet vissa antaganden. Jag tycker inte att vi kan säga att den svenska produktionen är hållbar som den ser ut idag men självklart borde vi inte importera mat som producerats på ett sätt som är förbjudet i Sverige. Det borde för övrigt gälla all produktion, även kläder, teknik m.m. Jag håller med om att vi borde minska importen av såväl kött som andra livsmedel, inte minst för att det ger oss lite större möjligheter till insyn i och påverkan på produktionen. Hur vi ska göra för att komma dit är ju en politisk fråga. Politisk är också frågan om hur vi ska göra det möjligt för människor utan kapital och tillgång till mark att börja med lantbruk. Det finns säkert många lösningar på det. Om vi bara vore tillräckligt många som insåg att det här är en av våra viktigaste framtidsfrågor och på allvar började diskutera hur vi ska röra oss i rätt riktning.

  • Peter skriver:

    Studien missar att hälften av Sveriges köttkonsumtion är importerad. En halvering av denna borde innebära att vår svenska o miljövänliga produktion är kvar och att importen upphör. Vi behöver först och främst jobba med att minska importen av mat som produceras enligt villkor som är förbjudna o Sverige

    • Sara skriver:

      Precis, och detta innefattar också att inte importera kraftfoder, t ex soja, som är odlad på åkermark på ett ohållbart sätt och ge detta till våra djur. (Studien missar inte detta, de skriver i artikeln att självförsörjning är viktigt). Sverige kanske är bra miljömässigt jämfört med flera andra länder med industrialiserat jordbruk, men att benämna svensk livsmedelsproduktion som ’miljövänlig’ är inte bra, eftersom det alltid finns saker att förbättra. Biologisk mångfald minskar i Sverige också, vad jag har förstått, och vattendrag drabbas av kemikalieanvändning och övergödning. Allt detta och mer är problem som måste lösas i Sverige också.

  • Catrine Neiler skriver:

    En intressant studie, och den behövs!
    Men jag ser ett annat problem på flera håll.
    Jag bor på landet och har mark utanför fönstret som står i träda.
    Marken är inte min, jag är arbetssökande, dessutom trädgårdsingenjör.
    Detta är ett stort problem som måste lösas, hur kan man leva, ekonomiskt, på att odla?
    Detta med generationsskifte osv.