”Potentialen i stadsodling kan nyttjas mer ”

Stadsodling skulle kunna försörja oss med mycket mer grönsaker än i dag. Men för att det ska bli möjligt krävs att fler konsumenter köper närodlat och att politiker underlättar verksamheten, menar forskaren Michael Martin.

Michael Martin är anställd vid Svenska miljöinstitutet IVL och är sedan 2021 adjungerad professor vid KTH, där han forskar om hållbarhet i livsmedelsbranschen. Han driver just nu flera forskningsprojekt om vertikal odling i cirkulära system. En typ av odling som passar i stadsmiljö där det kan vara trångt om utrymme.

– Under pandemin ökade intresset för stadsodling och att odla mer hemma, samtidigt som det blev svårare för företagen som odlar vertikalt att sälja sina grönsaker till restauranger. Det gjorde att marknaden förändrades och företagen fick hitta nya distributionsvägar, som till exempel matbutiker och prenumerationstjänster. Pandemin gjorde att stadsodling gick från att vara en företeelse som många var lite skeptiska till, till att bli något som accepteras, säger Michael Martin.

Restavfall i cirkulära system

Förra året kom en uppmärksammad studie som visar att stadsodling ger sex gånger större koldioxidavtryck jämfört med konventionell odling. Michael Martin, som också var en av de vetenskapliga granskarna till artikeln, håller inte med om alla slutsatser.

– Beräkningarna bygger på olika typer av data för stadsodling och traditionellt jordbruk, så jag tycker inte att jämförelsen håller. Man har heller inte tagit hänsyn till andra faktorer än koldioxidutsläpp, som till exempel biologisk mångfald, sociala aspekter, energieffektivitet och cirkulära matflöden. Men jag håller med om att stadsodling inte automatiskt är hållbar och att det finns hållbarhetsvinster i att odla storskaligt.

Samtidigt, menar Michael Martin, finns det goda förutsättningar för att odla i städer.

– I den urbana miljön finns mycket restavfall och värme som kan användas i cirkulära system. Det finns också gott om plats, man ju odla både på tak och under jord.

Potentialen ligger i att odla grönsaker som annars importeras, som till exempel bladgrönt, bär, svamp och jordgubbar.

– Stadsodling lämpar sig inte för utrymmeskrävande jordbruk som spannmålsodling. Men det kan hjälpa oss att bli mindre beroende av importgrönsaker och öka självförsörjningsgraden vid kriser.  

Hög elanvändning

I en studie har Michael Martin undersökt miljöprestandan hos ett stort kommersiellt vertikalt jordbruk i Sverige som producerar förpackad sallat. Jämförelsen gjordes med importerad sallat. Hela kedjan från produktion, tvättning, transport, förpackning och distribution räknades med.

Resultaten visade att det vertikala jordbruket hade lägre utsläpp av växthusgaser än konventionellt framställda sorter. Däremot hade den vertikala odlingen en mycket högre elanvändning.

– Fördelen är att man kan nyttja värmen från vertikala odlingar i till exempel kommersiella byggnader. Odlingen drar förvisso el, men energin används då till att både producera mat och att värma upp omgivande lokaler.

I sin forskning har Michael Martin också provat att använda näringslösningar, från till exempel matavfall, i odlingarna.  

– Vi har provat lite olika och även misslyckats. Ett exempel är när vi experimenterade med olika näringslösningar från fiskrester, men luftflödet i systemet var inte tillräckligt bra och det började lukta. Vi fick rensa ut allt från byggnaden och börja om. Men vi provar just nu ekologiska näringslösningar i liten skala, för att sedan kunna skala upp.

Underlätta för lokala producenter

I grunden finns tekniken, resurserna och distributionssystemen för vertikala odlingssystem på plats, menar Michael Martin. Det stora hindret ligger just nu i att intresset från kunderna är lågt.

– I dag använts till exempel endast 40 procent av kapaciteten i de urbana odlingsanläggningarna i Stockholm. Det är lite dyrare med stadsodlade grönsaker, men då får man också grönsaker som inte har rest över halva Europa. Priset kan också minska om anläggningarna skalas upp lite mer.

Politiker och beslutsfattare skulle också kunna stötta stadsodlingar, menar han.

– Det går till exempel att utföra offentliga upphandlingar så att lokala producenter har större chans att lämna anbud. Det finns också ett stort intresse för odlingslotter och koloniträdgårdar, där skulle städerna kunna avsätta fler platser. När en ny stadsdel byggs finns det vissa krav på att det till exempel ska finnas tillgång till skolor och lekplats, men det finns i dag inga krav på odlingsytor. Om det uppstår en krissituation är det också bra om det redan finns angett i detaljplanen vilka områden som skulle kunna odlas upp.