”Ovinter” – en ny årstid i klimatförändringens spår

I södra Sverige händer det allt oftare att vintern aldrig griper tag. Kylan och snön uteblir, till förmån för regn och lera. Begreppet ”ovinter” har kommit att användas för att fånga in denna nya årstid – och saknaden efter vintern så som den ”ska vara”.

Etnologerna Erika Lundell och Matilda Marshall är båda intresserade av kyla, vinter och snö. När de såg begreppet ”ovinter” i medierapporteringen blev de nyfikna. I en studie har de analyserat hur uttrycket används och ser att det är laddat med känslor av sorg och längtan efter den kalla årstiden, så som vi minns den från förr.

– Ordet och hur det används visar att det finns en väldigt stark förväntan om att vintern ska infinna sig på ett särskilt sätt, säger Erika Lundell, forskare vid Malmö universitet.

Hon hänvisar till tidigare forskning av idéhistorikern Sverker Sörlin, som har skrivit om vad snön betyder för oss. Han har tagit ett historiskt grepp men också utforskat hur de uteblivna vintrarna i vår tid kan ge känslor av ”vintersorg” eller ”snösorg”.

Gör klimatförändringarna konkreta

Begreppet ovinter kan spåras tillbaka ända till 1800-talet, men verkar dyka upp mer frekvent under de senaste 20 åren. Erika Lundell och Matilda Marshall har gått igenom tidningsmaterial från åren 2008–2024. Ordet har bland annat använts av TV-meteorologerna Pär Holmgren och Per Stenborg, men också i klimatjournalistiken.

– Där används ordet bland annat för att synliggöra klimatförändringarna, och visa att vi måste agera snabbt för att bromsa utvecklingen, säger Erika Lundell.

Hon tror att de mildare vintrarna har gjort klimatförändringarna till något konkret för många.

– Ovintern gör det tydligt att klimatförändringarna inte länge är en risk utan något som händer här och nu, och som påverkar vår vardag.

Hur starkt vi berörs av att vintrarna förändras är nog olika från person till person, tror hon.

– För vissa är vintern något fullkomligt livsavgörande och existentiellt. Andra kanske inte påverkas lika mycket, men vi ser i vårt material att frånvaron av vinter får betydelse inom många olika områden. I artiklarna beskrivs till exempel ekonomiska konsekvenser för vinterturismen. Ovinterns mörker kopplas också till psykisk ohälsa.

Svamp i januari

I medierna beskrivs ovintern oftast som mörk och blöt men den kan också komma med värmande sol. Oväntade blommor och svampar skulle kunna ge glädje, men i texterna beskrivs i stället ett skav.  

– Vi ser att begrepp som ”årstidskaos” används för att beskriva den oordning i tiden som uppstår när vintern aldrig kommer, säger Matilda Marshall, forskare vid Umeå universitet.

Hon och Erika Lundell lever i olika klimatzoner, och deras vintrar ser helt olika ut. Båda har flyttat över landet, och upplevt hur olika vintern beter sig på olika platser.

Erika Lundell växte upp i Stockholm och beskriver hur flytten till Skåne gjorde att hon fick syn på vintern, eller kanske ska vi skriva ovintern.

– Jag lade märke till alla dekorationer och reklam i juletid, med tema snö och vinter, plötsligt trädde fram på ett helt nytt sätt eftersom den verkliga snön inte var där.

Matilda Marshall har gjort en flytt i motsatt riktning, från ovinterns Skåne till Västerbotten, där snön fortfarande lägger sig ganska pålitligt mot slutet av november.

I Umeå kan man fortfarande räkna med vinter varje år, även om den beter sig annorlunda jämfört med förr. Det har blivit vanligare med perioder där temperaturen växlar kring nollan i stället för att ligga fast på termometerns minus-sida.

– Jag insåg när jag kom hit hur mycket som kretsar kring snö och kyla här. Det påverkar hur man klär sig, vad man gör på fritiden – allt, säger Matilda Marshall.

Ytterst tror hon att de känslor som väcks över att snön och kylan försvinner handlar om att det förändrade vinterklimatet hotar vår identitet.

– Bilden av Sverige utomlands är ju att det här är ett kallt land. Vilka är vi och vad är Sverige om vi inte längre har vintrar?   

Minnen från barndomens snö

I sin medieanalys ser Erika Lundell och Matilda Marshall att begreppet ovinter ibland används i krönikor som uttrycker längtan tillbaka till barndomens kallare och vitare vintrar, med skridskoåkning på sjön och pulkabackar utan gräs.

I en pågående studie tittar Erika Lundell även närmre på just minnen från barndomens snö. Projektet bygger på berättelser från boende i främst södra Sverige. Materialet har samlats in i samarbete med Folklivsarkivet vid Lunds universitet. Hon är inte färdig med analyserna än, men ser tydliga paralleller till det hon och Matilda Marshall såg i medieanalysen av begreppet ovinter.

– Jag kan ana den här snösorgen och vintersorgen i materialet. Barndomens vintrar var renare, det var mer snö och längre perioder av kyla. Vintern var allmänt vackrare. Den nutida snön upplevs som fulare, brunare, tråkigare och mörkare.

Är det så att vi alltid upplever barndomens snö som bättre, eller är det en meteorologisk sanning?

– Det får du nog fråga meteorologerna om. Kanske är snön alltid bäst i barndomen, men med tiden har vi ju också fått allt mindre snö och kanske är just mängden avgörande för hur den upplevs.

Våra starka känslor för vintern skulle kunna ge ett ökat engagemang i klimatarbetet, men i studien av begreppet ovinter såg forskarna att det inte finns ett självklart samband mellan vintersorg och klimatengagemang.

Istället såg de att vår längtan efter att få uppleva den där riktiga vintern paradoxalt nog kan få oss att agera på sätt som bidrar till klimatförändringarna. Matilda Marshall nämner klimatpåverkan från produktion av konstsnö och resor till skidorter som exempel.

– Genom våra försök att upprätthålla vintern så som vi minns den bidrar vi ytterligare till att förstöra den.