3D-skrivare används allt oftare i hem och skolor, men det saknas kunskap om vilka partiklar och kemikalier som frigörs under printingen. Forskare varnar för att riskerna kanske underskattas.

När 3D-printning flyttar från industrin in i vardagsrum och klassrum uppstår nya utmaningar. I forskningsprojektet NanoSafety2 samarbetar forskare vid Örebro universitet med industrin för att mäta utsläppen från 3D-skrivarna. De studerar även hur partiklarna påverkar kroppen.

– Vi kan inte säga att det är dåligt med 3D-printning, men vi kan inte heller säga att det är säkert, förklarar Andi Alijagic, docent i biologi och forskare i toxikologi, i ett pressmeddelande från Örebro universitet.

Han understryker att deras mål med projektet inte är att stoppa användningen av 3D-skrivare, utan att förbättra säkerheten genom att öka kunskapen om riskerna. Forskarna arbetar också med att ta fram säkerhetsråd.

En särskild utmaning vid 3D-printning i hem och skolor är att ventilationen ofta är sämre än inom industrin, vilket kan förstärka exponeringen för partiklar och kemikalier. Samtidigt framhåller forskarna att tekniken med 3D-printing har stor potential att bidra till mer hållbar tillverkning, bland annat genom att minska produktionsavfallet.


Charlie Olofssontext

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.