Mat & jordbruk
När landsvägen delar byn

Många byar delas mitt itu av en landsväg, där bilar och långtradare kör förbi i höga hastigheter. Nu ska nya lösningar upp på bordet i Småland. Fem byar är med i ett projekt som ska ta tillbaka genomfartsvägen till lokalsamhället.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
Förr var den stora vägen genom byn en självklar samlingspunkt med torg, kyrkbacke, matbutik och kanske ett kafé.
– Det var där man möttes, säger Eva Haraldsson, byarkitekt i region Kronoberg.
Hon beskriver hur de gamla byvägarna med tiden i stället har kommit att bli barriärer som delar samhällena.
– Landsvägen är som en flod, som rinner genom byn och delar den i två delar. Den gör samhället otryggt för fotgängare. Föräldrar vågar inte släppa iväg sina barn själva utan måste följa och skjutsa dem överallt.

I ett nytt projekt ska regionen, tillsammans med flera andra aktörer, undersöka hur man kan förändra landsvägarna inne i byarna, och skapa trevliga platser. Olika lösningar ska testas i byarna Grimslöv, Härlöv, Lekaryd, Strömsnäsbruk och Traryd. Kommunerna och civilsamhället ska involveras i arbetet, liksom forskare och experter från Chalmers tekniska högskola och Trafikverket. Vilka åtgärder som kommer bli aktuella i de olika samhällena är än så länge helt öppet.
– Det är byborna som ska bestämma vilka utmaningar projektet ska jobba med, säger Eva Haraldsson.
– Kanske kan man anlägga en allé längs landsvägen för att få in mer grönska, och möblera på ett sätt som skapar rum för trivsel och gemenskap?
Hon drar en parallell till de så kallade sommargatorna, som vissa städer har inrättat i semestertider. Där begränsas biltrafiken och man skapar tillfälligt mer grönyta och plats för fotgängare. Kanske går det att leda om biltrafiken på någon av orterna i projektet – åtminstone på prov – så att den gamla byvägen blir bilfri?
Fart går före trygghet
Något Eva Haraldsson tror blir avgörande för en bra miljö vid landsvägarna är att få ner trafikhastigheten. Hon konstaterar att hastigheten i bostadsområden i städer ofta är begränsade till 30-40 kilometer i timmen. På landsvägar genom småorter får man i stället ofta köra i 70 eller till och med 90 kilometer i timmen.

Att man tillåter så höga hastigheter ser hon som ett uttryck för att förbipasserande bilister prioriteras framför de som bor på orten.
– Framför allt drabbar det barn och unga, som ofta tar sig fram just till fots eller med cykel.
Även forskaren Nils Björling ser hastigheten på landsvägarna som en stor utmaning. Han forskar om samhällsplanering med fokus på små orter och företräder Chalmers i projektet. Han tror att man kan tjäna på att titta lite bortom själva landsvägen och den gamla by-kärnan, för att eventuellt upptäcka nya platser som kan ersätta den gamla byvägens funktion.
– Det kanske till och med är så att det redan finns platser i de här byarna som har blivit nya mötesplatser.
Söker nya byvägar
I större städer ligger centrum nästan alltid i samhällets geografiska mitt men i sin forskning har Nils Björling sett att det inte alltid gäller för mindre orter. Han nämner Dals Rostock, i Melleruds kommun, som exempel. Där har ett nytt centrum vuxit fram i ortens gamla sanatorium. I Fengersfors, i Åmåls kommun, är det i stället badplatsen i utkanten av byn som är en av ortens mest publika platser.
I projektet i Småland är han därför nyfiken på om det finns platser – i närheten av landsvägen eller någon helt annanstans i byn – som är viktiga för lokalsamhället och som skulle kunna utvecklas ytterligare för att fungera som nya ”byvägar”.
– Målsättningen behöver inte nödvändigtvis vara att den gamla landsvägen ska återgå till att vara det viktigaste offentliga rummet utan målet är att skapa tillgång till bra offentliga rum, och möjlighet till gemenskap och en positiv utveckling för de här orterna, säger han.
Eva Haraldsson hoppas att arbetet både ska ge en positiv förändring i byarna som är med, och att lärdomar kan spridas till andra orter.
– Var för sig är byarna på landsbygden små, men tillsammans utgör de en av Sveriges största städer, sett till invånarantal, så jag tror att våra resultat kommer vara angelägna för många.
Sveriges enda ”byarkitekt”
Det verkar saknas ett språk för att prata om den byggda miljön på landsbygden. I städer används begreppet stadsplanering och stadsarkitekt, men motsvarande begrepp och yrkestitel saknas för landsbygden. I region Kronoberg har man börjat använda titeln ”byarkitekt” för att synliggöra arbetet med arkitektur och samhällsplanering i små orter.