En hållbar infrastruktur ska vara effektiv och robust. Och helst inte kosta för mycket. Kan myrorna lära oss hur vi ska få den ekvationen att gå ihop?

Den australiensiska myran, Iridomyrmex purpureus, är en skicklig konstruktör. Deras samhällen består av underjordiska, sammanlänkade kolonier som kan sträcka sig över kilometerstora områden. Transportlederna syns som långa strängar av barmark. Forskare vid institutionen för matematik vid Uppsala universitet har genom myrforskare i Australien fått tillgång till 142 kartor över kolonier skapade av den australiensiska myran. Med hjälp av matematiska modeller har forskarna försökt lista ut hur myrorna har gått tillväga när de har skapat sina samhällen.

Studerar kollektivt beteende

– Myror är intressanta för att de bygger de här strukturerna för att transportera mat och ägg som kan jämföras med mänskliga konstruktioner, säger Arianna Bottinelli, matematiker vid Uppsala universitet och en av författarna bakom rapporten som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Royal Society Interface. Arianna Bottinelli och hennes kollegor forskar om kollektivt beteende, hos djur såväl som hos människor. För både fiskar och myror gäller att de fattar bättre beslut som kollektiv än som individer. – De lever i grupp och gör allting i grupp. En ensam myra kan inte göra mycket men som kollektiv kan de bygga stora bon och binda ihop dem i nätverk. Det intressanta är att det inte finns någon som leder arbetet och varje enskild myra känner bara till en liten del. Hemligheten är att de är många och att de interagerar, säger Arianna Bottinelli.

Metoder för att samarbeta

Myrornas kollektiva beslutsfattande har utvecklats under 130 miljoner år. Hur det fungerar är trots den intensiva forskningen till stora delar en gåta. Någon styrande mekanism har inte hittats. Den kända myrforskaren Deborah M Gordon vid Stanforduniversitetet i USA har följt 300 myrkolonier i 25 år för att ta reda på vilka styrande principer som har varit mest framgångsrika. Kolonierna befann sig i ett ökenliknande område och myrorna samlade in blad för att lagra i stacken som ett slags vattendepåer. De mest framgångsrika kolonierna var de där myrorna höll sig inomhus under riktigt heta dagar, istället för att ge sig ut för att samla ännu fler blad.
– Myrorna har utvecklat metoder för att arbeta tillsammans som vi inte ens har drömt om än
Myrorna hade kollektivt skapat en algoritm som vägde förlusten av vatten mot vinsten i antalet insamlade blad. ”Även om myrorna kan vara lata, hänsynslösa gentemot andra myror, och rent ut sagt korkade, så kan vi lära oss mycket från hur de bygger sina kolonier. Myrorna har utvecklat metoder för att arbeta tillsammans som vi inte ens har drömt om än”, skrev hon i tidningen Wired.

Hållbar infrastruktur

Arianna Bottinelli och hennes kollegor i Uppsala har studerat vilka principer som styr när myrorna bygger sina nätverk av bon och matplatser. Det visade sig att myrornas konstruktioner var effektiva, energisnåla och robusta. Men myrornas infrastruktur bestod av som mest 10-15 punkter. Mänsklig infrastruktur, vare sig det handlar om elnät eller tunnelbana, består av tusentals punkter. Genom att skala upp den matematiska modellen fick forskarna fram ett verktyg som kan användas till exempel för att avgöra ifall en ny förort behöver kopplas till en redan existerande, eller om det räcker med den service som finns på plats. Modellen kan också visa hur vi bäst reparerar ett trasigt transportsystem.