Mjuk klimatförnekelse riskerar att förhala klimatarbetet

Få personer i Sverige ifrågasätter i dag att klimatförändringarna faktiskt existerar. Men en samsyn kring klimatet är inte nödvändigtvis ett steg framåt. Det forskningen kallar mjuk klimatförnekelse riskerar i stället att förhala klimatarbetet.

”Soft denial” – mjuk klimatförnekelse – och neoskepticism är två begrepp som används i forskningen för att beskriva ett nytt sätt att prata om klimatförändringarna som blivit vanligare i vissa högerextrema kretsar. Ett förhållandevis nytt narrativ som kan vara lika skadligt för klimatarbetet som klimatförnekelse, menar Isabella Glogger, forskare i politisk kommunikation och journalistik vid Göteborgs universitet.

I stället för att hävda att klimatförändringarna är en bluff handlar det om att ifrågasätta fördelar, kostnader och investeringar kopplade till klimatarbetet, med frågor som ”Varför ska vanliga människor i Sverige betala för utsläpp som de stora jättarna, Kina och USA, orsakar?”. Det kan också handla om att tona ned brådskan med klimatåtgärder.

– Vi vet att de här mjukare klimatbudskapen finns, men vi vet inte hur de påverkar människors åsikter och särskilt inte attityder till klimatåtgärder, säger Isabella Glogger.

Stick i stäv med IPCC:s rapporter

Den mjuka klimatförnekelsens budskap, att tona ner brådskan med klimatåtgärder, går stick i stäv med exempelvis FN:s klimatorgan IPCC:s senaste stora klimatrapport från 2022. I den slår forskarna fast att behovet av klimatanpassning är akut och varnar för svåra klimateffekter om världen inte agerar snabbt.

– Om man vill bekämpa klimatförändringarna med specifika politiska åtgärder är det viktigt att ha samhällets stöd. Även om vi inte vet ännu hur människors attityder påverkas så är risken stor att de här mjukare budskapen underminerar allmänhetens stöd för klimatåtgärder, säger Isabella Glogger.

Hur påverkas våra klimatattityder?

Hon har tidigare forskat om hur mediernas bevakning av olika ämnesområden, bland annat klimatfrågan, påverkar människors åsikter. Då har det framför allt handlat om traditionella nyhetsmedier. När hon nu tittar på mjuk klimatförnekelse och neoskepticism är det alternativa högerextrema medier som står i fokus.

– Jag har beskrivit det som ett ekosystem som består av alternativa högerextrema medier, influerare, politiska aktörer och nätverken dem emellan.

I sitt nya forskningsprojekt ska hon dels kartlägga och analysera vilka neoskeptiska klimatbudskap och narrativ som används i utvalda högerextrema kanaler, dels spåra hur budskapen sprids mellan olika aktörer och plattformar. Hon vill också undersöka hur människors klimatattityder påverkas av de mjuka klimatförnekande budskapen, bland annat genom panelundersökningar.

Mjuk skepticism är svårare att sätta fingret på och svårare att säga emot.

– Jag tror att det är viktigt, både för traditionella medier och för allmänheten, att vi blir mer medvetna om den här mjukare klimatskepticismen. När någon förnekar klimatförändringarna är det förhållandevis enkelt att säga emot, det finns så mycket forskning som stödjer oss i det. Men mjuk skepticism är svårare att sätta fingret på och svårare att säga emot.

Medveten strategi eller inte

Många av de tidigare studier som gjorts inom det här området har utgått från en amerikansk, betydligt mer polariserad kontext. Men i exempelvis Isabella Gloggers hemland Tyskland har högerpartier och alternativa högermedier börjat använda sig av ett mer indirekt klimatförnekande.

– Det är inget svenskt fenomen, snarare en utveckling vi ser i de här högerextrema ekosystemen av olika kommunikationskanaler.

I Sverige ser människor generellt klimatförändringarna som ett reellt och ofta akut problem, vilket gör det svårt att nå en större grupp människor genom att förneka klimatförändringar. De här mjukare budskapen kan vara ett sätt att nå ut bredare, säger Isabella Glogger, men att det skulle vara en medveten strategi när alternativa högermedier rör sig från klimatförnekelse till en mjukare förnekelse är hon osäker på.

– Ärligt talat så vet jag inte. Vi behöver fråga politiska aktörer eller medier för att förstå varför de använder de här strategierna, och den forskningen finns så vitt jag vet inte ännu. Så jag är tveksam till att säga att det är en avsiktlig strategi.