Kollektivtrafiken lämnar många utanför

Satsningar på kollektivtrafiken riktas ofta till de så kallade ”starka stråken”, där flest resenärer åker. För den som bor eller rör sig utanför dessa rutter kan vardagen bli ett svårlagt pussel.

Kollektivtrafiken är i stor utsträckning utformad för den typiska jobbpendlaren – någon som reser in till stan på morgonen och hem igen på eftermiddagen. För grupper som inte följer det mönstret finns stora brister, visar en ny rapport från Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

Studien lyfter erfarenheter från grupper som sällan hörs i kollektivtrafikplaneringen – som personer med oregelbundna arbetstider, småbarnsföräldrar, pensionärer, personer med funktionsnedsättning och unga på väg till fritidsaktiviteter.

– De här grupperna har ofta andra tider och behov än majoriteten, säger Jonna Nyberg, en av forskarna bakom rapporten.

Hon påminner om att de transportpolitiska målen för kollektivtrafiken inte bara handlar om att minska biltrafiken och motverka koldioxidutsläppen. Kollektivtrafiken ska också öka tillgängligheten och bidra till social hållbarhet.

– Det handlar om att människor ska kunna ta sig dit de vill och leva det liv de vill. Man ska inte bara kunna ta sig till jobbet, utan också till fritidsaktiviteter, till affären, vårdcentralen och till olika sociala möten.

Nedslag i Alingsås och Fagersjö

Forskarna ser i sina resultat att kollektivtrafiken i dagsläget fungerar dåligt för grupper som reser utanför jobbpendlar-tider. Extra trixigt är det också att åka kollektivt för de som behöver göra så kallade kedjeresor – till exempel från hemmet, till förskolan och sedan vidare med en ny buss till jobbet.

– Om den första bussen inte är i tid missar man kanske bytet, och om nästa buss då går ganska sällan kan det sluta med att man blir väldigt sen, säger Jonna Nyberg.

I studien fokuserade forskarna på två platser där kollektivtrafiken inte är så väl utbyggd utanför de starka stråken: Alingsås i Västra Götaland och Fagersjö i södra Stockholm. I Alingsås var många trots allt ganska nöjda, men önskade tätare turer och bättre linjedragningar. Pensionärer i Alingsås åker gratis på bussarna och det uppskattades mycket. Flera äldre lyfte fram de sociala fördelarna – att kunna ta bussen till stan för att fika med vänner, till exempel.

– De sa att de inte skulle göra det lika ofta om de inte hade rest gratis, säger Jonna Nyberg.

I Fagersjö var missnöjet med kollektivtrafiken större. Invånare i området beskrev att bussarna ofta är sena, särskilt vid vinterväglag, och ibland kommer de inte alls eller kör bara förbi utan att stanna. Området är trångt och kuperat vilket försvårar trafiken, särskilt vintertid, men även när bussarna går enligt tidtabell fungerar det dåligt, enligt de boende.

Småbarnsföräldrar oroar sig för att inte få plats med barnvagnen, och många äldre känner sig fast. Vissa har helt slutat åka till den kommunala dagverksamheten för äldre eftersom bussarna inte fungerar, och de unga i området längtar efter att ta körkort.

– Alla ungdomar vi pratade med planerade att ta körkort direkt när de fyller 18, för att slippa vara beroende av bussen. Det är ju synd eftersom vi behöver minska bilkörandet, säger Jonna Nyberg.

”Viktigt att kollektivtrafiken fungerar”

Att utforma en kollektivtrafik som möter alla olika behov som finns i ett samhälle är naturligtvis svårt. I slutändan handlar det om ekonomiska avvägningar, konstaterar forskarna, men på vissa sträckor tycker de att det är uppenbart att det behövs förbättringar.

– Jag hoppas att rapporten ska visa och påminna om hur viktigt det är att kollektivtrafiken fungerar även för grupper som inte reser på de starka stråken, säger Jonna Nyberg.

Något som efterfrågas av deltagarna i studien är till exempel tätare turer. Det gäller särskilt på sträckor där det ofta uppstår förseningar. Forskarna ser också att det behövs bättre samordning mellan kollektivtrafiken och färdtjänsten. De ser att färdtjänst i större utsträckning kan behöva sättas in för att fylla luckor där kollektivtrafiken brister, eller under kvällstid, då det kan vara svårt att ta bussen, till exempel för den som har en synnedsättning.

Något annat som enligt Jonna Nyberg blev tydligt i studien är att bussförarnas villkor kan ha betydelse för hur kollektivtrafiken fungerar och upplevs.

– Många resenärer upplever att bussarna ofta är sena och att chaufförerna är stressade och ibland otrevliga. De har en enorm tidspress på sig. Om de får bättre förutsättningar skulle kollektivtrafiken säkert bli bättre för alla.