Öppna världskartan i Google Maps och titta på Arktis. Då får du se ett stort blått hav. Den arktiska isen verkar redan ha smält? Populära kartor över området ger en snäv och ibland rent felvisande bild, menar statsvetaren Helena Gonzales Lindberg.

− Kartor ses som objektiva och opolitiska, men de bygger på underliggande, förutfattade idéer och påverkar hur vi ser på världen, säger Helena Gonzales Lindberg, forskare vid Lunds universitet.

Hon har analyserat några populära kartor över Arktis, kartor som enligt henne återkommer i medierapporteringen och används av till exempel stater, forskare och miljöorganisationer.

De kartor som hon har utgått från är världskartan i 2D från Google Maps, kartor över de förväntade naturtillgångarna i Arktis från United States Geological Survey (USGS) och kartan över den smältande sommarisen från National Snow and Ice Data Center (NSIDC) i USA.

− Jag har valt just de här kartorna eftersom jag ser att de hela tiden återkommer och många andra kartor refererar till dem, säger Helena Gonzales Lindberg.

Lokalbefolkningen osynliggörs

Helena Gonzales Lindberg, forskare vid Lunds universitet.

Ett problem som Helena Gonzales Lindberg ser i de kartor hon har analyserat är att mindre orter inte finns med vilket gör att befolkningen som lever i Arktis osynliggörs.

− När din hemort inte finns med på kartan signalerar det att du inte har betydelse. I förlängningen påverkar det styrkan i din politiska röst, säger hon.

Medan Arktis urfolk är frånvarande i kartorna finns nationalstaternas gränser alltid med, noterar hon. I Google Maps finns de till och med utmärkta i sattelitvyn, som om de vore karvade i jordskorpan.

Under den senaste tiden har vi sett hur stater som USA och Kina har försökt stärka sina positioner i Arktis. USA genom att lägga bud på Grönland och Kina genom att kalla sig en ”nära-Arktisstat”.

− Kartorna hjälper till att stärka nationalstaterna som de viktigaste aktörerna i området, säger Helena Gonzales Lindberg.

Hon tycker att det är särskilt anmärkningsvärt att orterna i Arktis inte finns utmärkta på kartorna som visar de förväntade naturtillgångarna.

− Arktis framstår som ett öde område där det bara finns olja och gas, men så är det inte, säger hon.

När kartorna över naturtillgångarna kombineras med kartan över den smältande sommarisen tror hon att de tillsammans bidrar till ett ökat intresse för utvinning av naturresurser i Arktis.

− Synen på exploatering skulle kanske se annorlunda ut om kartorna över gas- och oljedepåer också lyfte fram andra värden, som invånarna, förnybara resurser eller den unika miljön, säger hon.

Ingen oupptäckt plats

Helena Gonzales Lindberg ser hur många verkar betrakta Arktis som den sista oexploaterade platsen på jorden, och det är också den bilden som förmedlas genom kartorna, menar hon.

− När varken orter eller miljön finns med på kartan framstår Arktis som en okänd plats, ”the edge of the world”. Det tror jag bidrar till en känsla av att vi bara måste dit och upptäcka, fast i praktiken är området varken öde eller oupptäckt, säger hon.

Hon tror att dragningskraften till Arktis förstärks av att världskartan framställer området som mycket större än vad det egentligen är. Så som världskartan ser ut framstår områdena vid polerna som oproportionerligt stora. Grönland ser ut att vara lika stort som Afrika, fast i själva verket är Afrika 14 gånger så stort.

− Arktiska havet är världens minsta hav, men på kartan liknar det Stilla havet, både i storlek och miljö, säger Helena Gonzales Lindberg.

Fokus på den smältande sommarisen

Kartan från National Snow and Ice Data Center (NSIDC) över Arktis smältande sommaris återkommer ofta i medierapporteringen kring den globala uppvärmningen. Den används också av olika miljöorganisationer för att synliggöra utmaningarna som världen står inför.

Samtidigt sker andra klimatrelaterade förändringar i Arktis som får större konsekvenser för människor som lever i området, menar Helena Gonzales Lindberg. Hon nämner de försvagade vinterisarna som ett exempel. När isen närmast land inte längre bär som den gjorde förr innebär det nya risker för människor som lever vid och färdas på isen, förklarar hon.

När kartan över sommarisen görs till en symbol för klimatkrisen riskerar andra effekter av ett förändrat klimat att osynliggöras, menar Helena Gonzales Lindberg.

− Det finns kartor över förändringarna i vinterisarna, men de visas sällan. Det är ett problem att vissa kartor får dominera samtalet, säger hon.

Hela Helena Gonzales Lindbergs avhandling The constitutive power of maps in the Arctic finns att läsa här.