”Opraktiska”, ”i vägen” och rent ut sagt ”fula”. Så uppfattas de gamla kontorsbyggnaderna som står på många platser där nya stadsdelar håller på att växa fram. Det ligger nära till hands att vilja riva hela rasket, men nu höjs röster till husens försvar.

Runt om i landet finns många områden med gamla kontorshus som väntar på att rivas. Samtidigt ifrågasätts allt oftare rivningsbesluten.

− Ur hållbarhetsperspektiv är det inte rimligt att riva och bygga nytt i den utsträckning vi gör utan vi måste bli bättre på att använda de byggnader vi har, säger arkitekten Emma Lindberg på byrån Blick Arkitektur.

Tillsammans med kollegan Daniel Lindberg och Johan Holkers på Holkers Arkitektur har hon arbetat med projektet Att återbruka det ”fula”, som finansierats av Riksbyggens Jubileumsfond - Den Goda Staden.

I projektet har arkitekterna undersökt hur man kan omvandla kontorsbyggnader från 60-, 70- och 80-talen till flerbostadshus. Fokus har legat på Örnsbergs industriområde i Stockholm, där en ny stadsdel ska byggas. Hur de gamla kontorsbyggnaderna som står på platsen ska hanteras är en högaktuell fråga, och detsamma gäller i andra nybyggnadsområden.

I många fall kan de gamla kontorsbyggnaderna med enkla medel bli lägenhetshus. Det menar Kristina Mjörnell, forskare vid Lunds tekniska högskola och affärsutvecklare på forskningsinstitutet Rise. Hon har kartlagt tomma kontorsbyggnader i Göteborg och Stockholm. Totalt skulle de byggnader hon identifierat som relativt lätta att konvertera ge nästan 70 000 kvadratmeter bostadsyta, vilket motsvarar över 1 200 genomsnittliga tvårumslägenheter.

− Det räcker inte för att lösa bostadskrisen men det är en början, säger hon och tillägger att betydligt fler tomma byggnader skulle kunna bli bostäder med lite mer omfattande ombyggnationer.

Forskarskola om hållbar renovering

På Rise, inom den nystartade forskarskolan Assure (Adaptation of urban Space through Sustainable Regeneration), undersöks hur man på ett hållbart sätt ska renovera och konvertera det befintliga byggnadsbeståndet i Sverige.

Där ingår flera doktorandprojekt, och ett kommer bland annat handla om just omvandling av kontorsbyggnader till bostadshus.

Med mer kunskap tror Kristina Mjörnell att många av kontorshusen som står tomma kommer kunna konverteras - fast inte alla.

− Man måste fundera igenom noga när det är rimligt att omvandla husen och när det blir för komplicerat. Vi ställer lite olika krav på bostadshus jämfört med kontor, till exempel när det gäller ventilation, ljudisolering, ljusmiljö och tillgänglighet, säger hon.

Förändrat arbetsliv

Att många äldre kontorsbyggnader står tomma tror Kristina Mjörnell är ett uttryck för förändringar inom arbetslivet. Med fler öppna kontorslandskap och mer hemarbete behövs inte lika stora ytor längre och många företag har i stället flyttat till mindre lokaler i nyetablerade kontorskomplex i centrala delar av städerna.

Typiskt för de rivningshotade kontorsbyggnaderna är att de är stora och djupa, med dåligt ljusinsläpp i mitten. Husen är också i regel ganska låga med lågt i tak och bara ett fåtal våningar. Emma Lindberg konstaterar att de varken är tillräckligt gamla för att anses ha ett kulturhistoriskt värde eller tillräckligt nya för att kännas moderna.

− Det är en typ av byggnader som de flesta bara går förbi. Man tänker inte på dem, och när de rivs kommer ingen riktigt ihåg vad det var som stod där, säger hon.

Krockar med nya ideal

I omvandlingen till bostadshus innebär särskilt det dåliga ljusinsläppet en utmaning. En lösning är att bygga lägenheter som är så små att det inte gör något att man bara har fönster åt ett håll. En annan lösning är att öppna upp i mitten av huset och bygga en innergård.

− Det fungerar inte med alla konstruktioner, men det går med vissa hus, säger Emma Lindberg.

Något som också kan försvåra ombyggnationer är att de stora kontorshusens form inte passar in i idealen som styr hur nya stadsdelar utformas.

− Det är väldigt populärt att bygga kvartersstäder, och det är svårt att få in de här befintliga byggnaderna i sådana planer, säger Emma Lindberg.

Hon beskriver det som att det behövs ett perspektivskifte i planeringen av nya stadsdelar.

− I stället för att börja med ett blankt blad måste man titta på vad som redan finns på platsen och planera nya stadsdelar utifrån det.

Tveksamma fastighetsägare

I Örnsbergs industriområde uppfattar arkitekterna ett ökat intresse för de gamla kontorshusen. I det senaste samrådet uppmanade politikerna fastighetsägarna att titta på möjligheterna att bevara fler byggnader, och även bland fastighetsägarna verkar det finnas ett växande intresse för bevarande, men också tveksamhet.  

− Ombyggnadsprojekt är förknippade med risker. Det kan vara en stor process bara att utreda statusen på ett hus. Risken finns att man lägger ner mycket resurser bara för att få veta att det inte håller för en ombyggnation, säger Emma Lindberg.

Hon berättar att fastighetsägarnas ekonomiska kalkyler ofta visar att det är mer lönsamt att riva och bygga nytt än att renovera, men så tror hon inte att det kommer se ut på sikt.

− Det är svårare att beräkna kostnaderna för ombyggnadsprojekt än för nybyggnation, delvis på grund av att det finns större erfarenhet av nybyggnation. Ju mer vi lär oss, desto billigare kommer det bli. Jag tänker att vi måste nå en brytpunkt vid något tillfälle, då det blir billigare att renovera.

Svårsålda lägenheter?

Utöver risken för oförutsedda kostnader ser arkitekterna bakom Att omvandla det ”fula” att fastighetsägarna också är tveksamma till att konvertera kontorsbyggnaderna eftersom de befarar att husen inte ska uppfattas som attraktiva: Vem vill bo i ett gammalt avdankat kontorshus?

− Det finns en oro för att de nya lägenheterna inte ska bli sålda, och det är vi lite förvånade över. Vi tycker att det är självklart att människor kommer vilja bo i de här ombyggnadsprojekten, säger Emma Lindberg.

Hon tillägger att synen på vad som är ”fint” och ”fult” också är något som varierar över tid.

− Det är värt att väga in som ytterligare ett argument för bevarande av de här byggnaderna, tillsammans med miljö- och klimataspekterna. I dag bedöms de här husen inte ha ett kulturhistoriskt värde men i framtiden kommer man kanske tycka annorlunda.


Charlie Olofssontext

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Britt-Marie Börjesgård skriver:

    Att byggnader har kulturhistoriskt värde är tyvärr inte alltid en garanti för bevarande, det måste också finnas en politisk vilja att följa den gjorda värderingen. Och när det gäller den här typen av byggnader spelar värderingar om vad som betraktas som fult bland gemene man – och politiker, in. Sedan har fastighetsägarna ofta ett intresse av att höja exploateringsgraden, genom att kunna bygga högre och tätare.